Måndag 17 januari

Dags. Som jag väntat. Som jag fasat.

Klockan 10 var det vår tur. Allt var som det skulle. Allt! Utom att jag inte känner något, men det blir så när det ser ut som det gör. Fantastiskt skönt!

Messade bästa gamla kollegan som lever i en bergochdalbana mellan strul och succé; just nu på uppväg efter en liten yrkesmässig, hastig svacka. Messa kollega/kompis för att hon ska få veta lite före cheferna. Prata med personalchef och närmaste chef. Prata med fd chef för planeringens skull.

Svårt för hjärtat att fatta det hjärnan vet, men vi kämpar väl på.

Vi är nästan halvvägs. Slutprov i juni. Iii.