Veckoplanering...

Veckorna är nästan löjligt korta.

I måndags jobbade O tills vi hämtade honom strax före åtta. Vi byttes av då, så jag satt på jobbet till 11. Sen tog jag faktiskt taxi hem. Och satt hemma till halv ett. I tisdags kör. Igår var det kontorsstädning. Jag hämtade barn och O kom hem halv nio, sissådär. Jag BORDE ha jobbat, men genomfrusen och trött som jag var fick det bli date med duntäcket. Har INGEN lust att bli förkyld. Ikväll ska vi vara hemma senast halv 6 så att O kan ta bilen till sin träning med efterföljande föreläsning, så han blir sen. Inte läge för mig att åka till jobbet och göra ett sista ryck inför nästa veckas ledighet, alltså. Jobba hemifrån funkar, men ÅH då måste jag komma ihåg vad jag ska ta med mig inför dagens sista möte. Planering, planering, planering.

Imorgon kväll ska jag träffa mammagruppen från -05. På lördag gäller:
- städa för kattvakten
- handla till katter och kattvakt
- packa. Lakan, underställ, överdragskläder, spel, datorer, kamera...

Jag hade så gärna släppt iväg familjen själv; farmor och farfar och kusinerna är där, så det kan inte vara omöjligt från barnpassningssynpunkt. De ska ju dessutom skidskolas. Förmodligen kommer inga av mina varma kläder att funka heller, och att gå och frysa en vecka känns sådär.

Önskar verkligen att jag fick en familjefri vecka hemma. Jobba, röja, sova. Bara min egen mat och tvätt, bara mina egna dagar att tänka på.

Jag är så TRÖTT på detta ständiga planerande!

Borden och måsten och surdegar och mat och tvätt och städning, och dottern ska på kalas 6 och 13 februari och sonen på födelsedagsmys den 11 och vi ska förmodligen på fest den 12 och sonen ska ha ett sjuårskalas.

Hade verkligen behövt en vilovecka nästa vecka för att orka resten av våren...