Kl 17.30 på plats på Capri Due i väntan på G och M. G visade sig vara den jämnåriga flickan i grannhuset när vi flyttade till Kalmar våren -81. Hon blev kompis och sedemera klasskompis och bästis. M gick i Gs klass, och efter konfalägret -86 är hon en god vän. Många års vänskap där!
Damerna kom, vi beställde. Carpaccio, mozzarella Calabrese. Sicilianskt vin med STOR doft. Min halvsnuviga näsa uppfattade de sammetslena tonerna tvärs över bordet! Till huvudrätt blev det jätteräkor med risotto för mig. Ah. Risotton var perfekt!
Från 1730-2000 pratade vi bara. Vill man äta gott, få bra service och kunna prata rekommenderar jag Capri Due varmt. Jag har aldrig blivit besviken när jag har käkat där! På trend-och-hippskalan kommer den nog på jumboplats. Men vill man öva sin skolitalienska går det ypperligt. Min italienofilska själ ligger och myser i ett hörn bara av att höra dem som jobbar där prata med varandra, eller prata svenska med oss med intakt italiensk språkmelodi. Mi piace!
M tog pendeln hem och G och jag fortsatte till Rigoletto. Oj. Så mycket folk. Lite intressant att inse att vi var på övre delen av åldersskalan... Så började filmen. Jubel, applåder. Oj!! DET hade jag glömt! Fniss!
Ut i mörker och kyla. Inse att jag inte sätt så många mänskor på ett och samma ställe sen jag hamnade i rean på KappAhl. Jag kände mig verkligen etthundra år gammal! : )
Hur var HP, då? Jag ÄLSKAR sagor, jag ÄLSKAR trollkarlar och magi. Jag ÄLSKAR Alan Rickman. Den är välgjord, skrämmande, välcastad och, tja, faktiskt, magisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar