Måndag v 49, nya tag och lugnande besked

Kommande vecka ser ut ungefär som förra. Fast denna vecka är det jag och inte barnen som har saker bokat varje kväll...

Min träning och mitt ätande har varit ett svart hål drygt en månad. Det intensiva övandet och Brahmshelgen sög kraften ur mig helt, och med den tappade orken kommer otillräckligheten. Tröttheten har fått mig i säng tidigt om kvällarna, och helt plötsligt försvann tiden att få gjort det där lilla extra.

Men nu får det vara nog. Mina veckor fram till jul är h-e veckor, så mina utmaningar får bli av den enklare sorten. Äta bättre igen, se till att få minst 6 tim sömn/natt, återgå till mina promenader. Bara det känns nästan övermäktigt, så högre vågar jag inte sätta målet. Inte denna vecka, i alla fall.

Idag 14.30 var det dags för uppföljning av något jag gjorde för någon månad sen, och som jag var oerhört nervös för. Jag var lika nervös idag. Nästan mer.

Men det gick bra. Det Stora Lugnet sprider sig inombords, ett välkommet balsam mot stresshysteripaniken i stort.

Jag är glad, glad, glad. Och jag är oerhört lyckligt lottad.