Vansinnesveckan

Veckoschema för v 48:

må: AC föräldraråd 18.30-20.30

tis: fika skolan 15-17, avslutning gympan 17-19, kör AC 1845-21

ons: pyssel dagis 16-19

to: pyssel skolan 18.30-20, O träna

Plus jobb då. Hur ska man få ihop en sån vecka?

Måndagen klarades av. Från föräldramötet åkte jag och storhandlade. Lusselinne, luciakrona. Bra! Men ingen overall eller halsduk till sonen. Och ingen adventsstjärna till vardagsrummet. Skit. Kvar på listan...

På natten vaknade jag av att R ropade på pappa. Flera gånger. Sen kom ett "Pappaaa, jag har kräkits". Två föräldrar for upp. Säng- och sonsanering. In med tvätt i maskinen (tack för att vi bor så att vi kan tvätta närsomhelst!) och så fick lilla sjuklingen sova hos oss. Man bara känner hur magsjukebacillerna hoppar...

O var hemma på fm. Jag lämnade L och for till jobbet. Hann med två möten och lite jobb... Hem till ca halv två. Liten sjukling hade käkat hamburgare och var inte mer sjuk än så (puh!), men skolreglerna säger "hemma 48 timmar efter sista symptom". Vi somnade i soffan... Vaknade med ett ryck lagom till jag var tvungen att slänga mig iväg och hämta dottern. : )

Hämta L, få i henne lite mellis, få på henne gympakläder och sonen kläder (pyjamasmannen...) och så iväg till gympan. O anslöt till 17. Fast det var ju inte avslutning för henne, som O trott, bara för R, och han skulle ju inte vara med. Suck. Men vi fick kolla på "genrepet" i alla fall. De är lite söta. Och de har en kanonlärare; en äldre halvmilitärisk herre som jag tror att de älskar.

Skjutsa hem familj, iväg till kören. Konstatera att jag inte är sämst på julkonsertrepertoaren trots att jag missade internatet... :P

Hade ringt mamma femtioelva ggr och lämnat meddelande. Hon har tappat sin tfn och hävdade att ringsignalen pajjat. Så jag åkte dit efter kören. Och ställde om ringsignalen så att skrället ringde... Jag hade lovat R att kolla om hon kunde vara hemma med honom på onsdagen, men hon skulle skriva artikelt till panchobladet och gå på något möte, så det gick inte det. Dessa pensionärer!

Hemma med båda barnen på onsdagsförmiddan. L ville ju inte gå när R skulle få vara hemma... O skulle komma "strax efter 12", och jag skulle ha ett möte kl 13 på kontoret. 12.17 började jag bli stressad, så jag ringde. Han var "på väg". 12.40 kom han så att vi kunde byta. Jävlar vad jag var stressad och ledsen då. Va fan. Jag FÖRSTÅR att han stressat, men en tid ÄR en tid, även när den bara är min tid!

Jag kom strax efter 13, samtidigt med dem jag skulle träffa. Härlig förberedelse, va?

Direkt iväg till ett möte jag lovat ansluta till vid halvtresnåret. Ingen kvar i möteslokalen. Jag förstod att de gått till byggplatsen, men va fn, de kunde ju ringt?!

Knatade dit. Ingen öppnade. Hittade inte telefonen. Men jag hade ju Os- den hade han glömt i bilen när vi bytte. Men HUR funkar en Iphone. Turligt nog ringde O strax efter tre. Jaahaaa. Plötsligt fattade jag hur manicken funkade! : ) Han sa "är det inte pyssel nu?". Jag sa "nej, det är kl 16, kolla lappen på kylen". Nu kunde jag ju i alla fall ringa projektledarn och bli insläppt. Slutet gott, allting gott.

Hem, hämta dotter, gå till dagis. Hon hade svidat om från myskläder till vita strumbyxor, tyllklänning och vit fluffkofta. Och vita skor. En dam kan ju inte gå och sunka hela dan, heller?

Det var jättetrevligt att pyssla. Dagisets kocka hade bakat UNDERBART gott vörtbröd, så jag avnjöt årets första- och andra- skinkmacka. Lyx! Och så hann jag ju PRATA med en massa föräldrar. Min sociala ådra darrade av glädje!

Hem igen i kylan vid halv sju. Käka, natta barn. SOVA.

På torsdagen skulle ju sonen till skolan. Haha. Han började hosta på onsdagskvällen och fick stark hostmedicin. Och på torsdagsmorgonen hade han feber och ont i örat. Jaha. Och L grät stooora tårar över att gå till dagis. Jaha. Två barn hemma en dag till.

O kom när vi käkat lunch, och jag fick kontorstid från typ 12.30- 16.30. O skulle ju träna och skulle åka hemifrån senast 17.30. Hann bl a få ett mail från en projektledare med texten "Jag förväntar mig att du gör revideringarna denna vecka". Det jag tänkte om honom var inte skrivbart...

Vi hade dealat med L att hon skulle vara hemma på torsdagen om hon gick på fredagen som normalt är hennes lediga dag. Det gick ju bra hela torsdagen. När mormor kom på fredagen var hon inte riktigt lika medgörlig. Och när hon inte fick åka pulka tog det hus i H-e. Fröken mistlur informerade hela kvarteret om min bristfälliga förmåga på mammafronten. : )

Inventera, svara mail, fixa, plocka. Hämta Mormor och son på Brommaplan halv två (mormor har ont i knät; jag vill inte att hon går så mycket i snön...), kolla rökluckor i Sumpan OCH kolla en innergård i samma stad.

Jag hade ju tänkt köpa garn och virka sjal, men jag hade inte fått till något besök i någon garnaffär. När jag stod där på innergården bland sophus och snötyngda träd insåg jag att "men, vänta, ligger inte Mejans precis här?". Jag gick upp de 40 metrarna till stora gågatan och kikade vänster. Jodå, 20 m sissådära bort låg minsann handarbetsaffären.

Jaaa! Lite förvirrat var det; jag hade inte möntret med mig och jag har inte virkat på 20 år, men tillslut kom jag därifrån med ekologiskt ullgarn och en nål nr 5. Jag hade verkligen tänkt bomull, men eko-garnet kunde jag inte motstå! : )

Hem, lämna bil, hämta pulka, hämta dotter. Hon var SÅÅÅÅ lycklig och upplyste alla fröknar, barn och hämtande föräldrar om att "jag ska få åka PULKA hem". Hon och 75% av alla andra små dagisbarn... : )

Slängde i mig lite mat. Sen promenad till frissan. Balsam för en överstasserad stressnivå!!

När jag kom hem stod sambon i köket och maten var nästan klar. Lyx! Skjutsade hem mamma efter maten. När vi kommit nästan hela vägen hem till henne sa jag "tog du knäskyddet?". Hon sa "nä". Jag sa "men du tog telefonen?". Hon sa... "nä". Men MAMMA!! Jag orkade verkligen inte åka tillbaka och hämta den, så hon lovade att komma på lördagen och hämta den.

Det är ju jättebra att ha en mamma som har mobiltfn, men när hon glömmer ladda den, inte hör den, glömmer att ta med det, inte lyssnar av meddelandena och t o m glömmer den här så BLIR man ju lite trött.

Och virkningen då? Jodå. Efter lite övande och mycket funderande har jag nu förstått hur jag ska göra. Det blir STORA rundlar av det tjocka garnet. Inte som jag tänkt, riktigt, men det får bli tunnare garn/ ett annat mönster nästa gång. Då kanske jag törs göra stolpar? Nästa virkutmaning blir nog en bebisfilt. Eller bebissockor till den lilla kusin som ska komma i maj! : )