OK jag var deppad igår. Så mycket fokus på att äta bra och röra sig mycket och ändå bara 400 g ner. Det blev macka och bulle till frukost/fika (halv tolv när jag lämnat dotter på kalas). Sen blev det inte mycket mer förrän middag (tonfisk, yoghurtsås, jordnötssås, grönsaker, ½dl råris). En halvtimmes promenad från Coop eftersom vi inte gick in i bilen med vagn och ny cykel...
Tänkte att det kanske var lördagens fest som "satt kvar" igår. Så jag vägde mig. Och vägde 1 kg mer än igår. Tro mig att det känns helt galet.
Om jag inte bryr mig går jag alltså upp i vikt. Om jag anstränger mig står jag i bästa fall still. Modstulen är en ganska bra beskrivning på hur jag känner mig. Man SKA gå ner i vikt om man får i sig färre kalorier än vanligt OCH rör sig mer än vanligt. Men nej. Inte jag.
Dottern är precis likadan. Sen i julas har vi varit BENHÅRDA. Inte minsta lilla extra kalori. Vi ser till att hålla hög vardagsmotion (gå till skolan, ut och studsa etc). Resultat? Inte går hon ner i allafall, utan hon ligger still i vikt. Hur orättvist som helst.
Jag har "köpt" en matdagbok på nätet för att hålla koll på in- och uttag. Jag börjar bli desperat! Så länge jag är såhär tung vågar jag nästan inte börja springa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar