Dymmelonsdag

Det var deppigt i helgen. Och förkylt. Men vinochprat på fredagen, middag på stan i lördags och italiensplaneringsmiddag i Sollentuna i söndags. I söndags hade jag INGEN smak alls. Bra så- det var enklare att inte käka fikabröd eller överäta av mamma Ms goda mat. På lördagen var jag ute i snålblåsten 1 tim 17 min och gick, och det ÄR faktiskt bra för humöret att få röra på sig.

I måndags var jag ÄNNU surare. All städning från i fredags var BORTA, så det var liksom att börja om från början. Det jag bett barnen röja var såklart också oröjt. Argmamma. Hämta fem barn från skolan. R och hans kompisar skulle på sin gympa och L skulle leka med T. Killarna fick mellis på altanen som värmts av solen och tjejerna lekte i Ls rum. Spaghetti o köttfärssåsmiddag till familjen. Skjutsa T när O hämtat och lämnat hem killar, åka och hämta spjälsäng och gåvagn i bostadsområdet intill. Äta lite tomatsoppa. Sova. S var vaken mellan midnatt och kl 01. Tjoho. Sen vaknade han 04. Och halv 6. TRÖTT. Stackarn är snuvig och täppt, så jag förstår honom, men ÅH så trött man blir!

Fast solen sken i minusgraderna och halsen som borde "dött" av nattens brist på sömn var bättre, så jag kånkade iväg till mamabootcampen. Det ÄR ju så roligt. Tog det lite lugnare med utfallsgången (måste klara trappor när man är hemma med bebis i hus med källare...) men tog i mer med överkroppen. Det gick förvånansvärt bra att knata på i hög fart. Härligt!

Sen blev det barnhämtning utan medföljande kompis, så R och jag hyrde Tintin på vägen. Förbereda mat. Cykla till kören. Sju av oss sjunger på Långfredagen, och med körledaren som andretenor ska vi försöka sjunga åttastämmigt acapella. Hur kul som helst. Cykla hem. Varm soppa!!

Så det blev en riktigt bra start på veckan, även om man inte kunde tro det i helgen.

Bättre humör, helt enkelt.