Åt makrillknäckemacka, drog på mig lite vindtätt, lämnade barn och rullade iväg. Jag hade bestämt mig för att gå en mil. I forntiden kunde jag ju springa en mil, så jag tänkte att det MÅSTE ju gå att promenera en mil?
2 km lite halvraskt, sen 5 min jätteraskt+ 5 min raskt i "intervaller" under 6 km, 6 st blev det. Sen 2 km halvraskt som nervarvning. Vid det laget hade mina ben i princip stumnat. De två km som var kvar till stugan var snudd på hemska. Ingen energi kvar, värkande ben och en 10-månaderschef som började vakna lika hungrig han.
Jag hade struntat i solglasögonen när vi gick. Det blev 5 km kisande. Vårtecken: cirkusuppställning vid Råcksta, hackspettar vid Kyrksjön. Härligt.
...fast den lätta, lite lagoma träningsvärken i benen har ersatts av något som jag inte tror går över till lördag. Allt som inte dödar härdar?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar