Näst, näst sista arbetsmåndagen för 2011 om allt går planenligt. Stora magen är oerhört knapphändigt dokumenterad den här gången. Vi har liksom inte haft bra ställen att fota på de senaste veckorna. Byggplast? Byggdamm? Kartonger? Och så har min kamera gått i pension, så jag måste skaffa en ny. Attans. Får väl ta några "sistaminutenbilder" i alla fall. Med lånad kamera.
Kom till jobbet vid åtta. Hade glömt kvar almanackan i fredags när allt blev omfall och stress, så jag hade liksom förträngt att det sista jag gjorde i fredags innan jag åkte på panikutryckning till Sbg var att boka ett platsbesök kl 9 idag. Ojdå. Så det blev taxi.
Sen var det MVC. O anslöt. 110/65, 4,7 i blodsocker. Hjärtljud på 140. Kan väl inte bli bättre. Magen hade fortsatt upp mot övre kurvan. Johanna trodde inte att bebisen skulle bli större än våra andra två, men den har så stor plats att den sträcker på sig. Hoppas hon har rätt. I svarta stunder tänker jag "den har nog fel på ryggen". I mindre svarta stunder tänker jag "det blir ett jättebarn"... I morse slog det mig att det säkert blir kejsarsnitt den här gången. Tja, den som lever får se.
I torsdags när jag storhandlat, i fredags när jag la mig sent efter röjjande och i lördags när jag körde hem efter en 12 timmar lång "grön dag" hade jag O N T i bäckenet. Ni vet hur det ser ut när man mal mjöl med en rund sten i en urgröpt dito? Så har det känts. Fast med tillägget att mal-stenen har vassa kanter. Ahhjj. Och jag tror bebben har en liten kniv som den kilar in inifrån i min blygdfog och vrider runt. Inte särskilt skönt.
Jag misstänkte att det är bebisen som fixerats, och hon bekräftade det. Det går att rucka huvudet kanske en mm. Den ligger "perfekt", sa hon. Igår kom en anings slemblod. Jag blev skitskraj och tvångsvilade mig en timme. Det blev inte mer än så. Puh. Men eftersom barnet lagt sig på plats och trycker neråt är det troligt att det faktiskt ÄR slemproppen. Hon sa att jag kanske ska börja ta det lite lugnt. Jojo. Hon har inte sett min almanacka... Den 16 juni får den gärna komma- helst inte innan.
Johanna sa också att "tredje förlossningen brukar inte bli som de tidigare". Det var det där med kejsarsnittet, det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar