Igår var det dags för ÄMK att sjunga på gudstjänsten i Slottskyrkan. Det vill man ju inte missa! Att ta gå hemifrån en söndag halv åtta medan resten av familjen sov hade jag dock kunnat vara utan... Dan innan hade två små barn gått upp kvart i respektive kvart över sju, och jag gick upp halv åtta och började mitt kaosröjande. Märkligt.
T-banan till Gamla Stan. Traska genom folktomma gator. Le åt en blommande hägg. Köpa en kaffe på sjuelva. Och så kom jag fram till den soldränkta Slottsbacken. En turistbuss, en skock (ryska?) turister och så jag.
Helt sagolikt. Stockholm, det är grejer det!
Medhavd macka, hämtkaffe och hänförande utsikt. En schysst frulle!
Och sjungandet? För en gångs skull fick vi stå blandat. Och jag tror sällan det varit så roligt att sjunga på gudstjänst! Vi inledde med en skimrande version av "Ljuset skimrar" (Händel). Den version av Sandströms Sanctus var vår klart bästa version hittills. Hovorganisten, Mary, var översvallande över vår klang efteråt! Hon sa ungefär att "Alla förbereder sig till tänderna innan de kommer hit. Det finns vissa ensambler jag minns, och ni kommer att vara en av dem!". Det kändes som ett bra betyg.
Mamma var där med sin gamla väninna från Kalmar. De båda känner vår körledares mamma. : ) O var där med barnen också. Det är ju inte precis varje dag mamma sjunger i Slottskyrkan!?
Efteråt blev det fika på Stadsmissionen. Och glass för barnen. Barnens mamma tänkte köpa vårens första (och enda!?) glass, men nä, det fanns ingen smak som lockade tillräckligt! Still going sockerfri, alltså.
På kvällen var jag äntligen uppe på vinden med julpynt (!), tomma väskor etc. De ca 10 vändorna på stegen var ungefär vad bäckenfogen tyckte att den skulle behöva stå ut med. Ajjj!
35+1 idag. Undrar om jag törs prova trapporna efter lunch?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar