Lyckades få en sistaminutenplats på en repetitionskurs i profylaxandning. Låter inte så upphetsande, kanske, men jäklar vilken nytta jag hade av grundkursen när dottern kom för 6 år sen. Därför ville jag påminna hjärnan och kroppen om hur man gör och tänker. Borde såklart ha gått för länge sen, men under maj har ALLA kursdatum krockat med annat. Typ båtiläggning och sambons orienteringstävlingar.
Nå.
Första övningen var "sitt på stolen, blunda, sträck fram högerarmen och spänn så hårt du kan. Spänn, spänn, lite till, spänn, slappna av, titta". Och så följdfrågan "OK, hur många av er (ca 10 par) andades?". Jag och en man räckte upp handen. Kursledaren sa att ALLA håller andan utom de som gjort övningen för en kvart sen och frågade oss varför vi andades. Jag svarade "men det var ju bara armen jag skulle spänna?" och så att "när man styrketränar håller man ju inte andan!?".
Reflektionen är att man förmodligen bara har fördelar av att vara träningsvan (obs, inte nödvändigtvis vältränad!!) när man är gravid och föder barn. Man har ett andningstänk, en vana att fokusera och att slappna av och man har kroppskoll.
Cyklade från T-banan på sambons cykel i måndags. Den är lite för låg, så det är ingen höjdare i vanliga fall. Nu, med Stora Magen, var det definitivt inte att rekommendera! Idag cyklade jag på min cykel med dottern till dagis och sen till T-banan. Funkar OK. Fast min blygdfog tyckte det var ett ofog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar