fredag 26 november 2010

Fyra veckor till dopparedagen

Snöigt och kallt i Stockholm. Nyss yrde stora, härliga vinterflingor genom luften. Det är ett aprikosrosa ljus över alla vita tak. Så fint, så underbart! Regn är till för sommarnätter och höstmånader, så nu är det så rätt med snö!

Det blev pannkaka till middag igår. Det slog mig att mycket "ekologiskare" blir det inte när jag lagar mat. Ägg, mjöl, mjölk och socker ekologiskt. Inget kött. Det gillar jag. Och "food" var det. Fast kanske inte mostly plants. Hm.

Som oftast lever jag ut alla de matbehov jag inte riktigt kan täcka hemmavid, i träsket av ovan nämnda mjölmat, av pasta, köttbullar, tacos och fiskpinnar. Och korv. Dagens lunch var dinkelris, baconstrimlor, avocado, bladspenat, tomat, rödlök och feta, toppat med olja, vinäger och svartpeppar.

Möjligen både "food" och "mostly plants", men sannolikt lite "too much". Men jäkligt gott!!

onsdag 24 november 2010

Med en månad till jul

Snö har fallit över Stockholm idag. Det varnades för snöstorm, men så farligt var det inte.

Och ärligt. Detta är en miljon gånger bättre än själskylande novemberregn.

Jag hämtade barnen och gick raka vägen in i köket. Linas matkasses älgskavsgryta. Enklare än enklast och gott. Som vanligt kunde jag inte hålla mig till receptet, utan jag kokade några frysta röda vinbär med råsocker, vit balsamvinäger och några enbär. Det var jättegott till!

Efter maten var det påklädning för tre fjärdedelar av familjen och framrotning av pulkor under altanen. Mot pulkabacken! Vi kom dit 19.26 och var där ungefär en halvtimme. Och som det åktes! Underbart, underbart.

Hem, avklädning. Pepparkakor till alla i familjen, glögg till de stora och O´Boy till de små. Sånt får vilken mysighetsmätare som helst att ge topputslag!

söndag 21 november 2010

En domsöndagshelg för själ och hjärta

I lördags uppvisning på dotterns dans. Hennes ansikte skvallrar om att det där är något hon älskar. På eftermiddagen kom en synnerligen kär fd grannfamilj på besök. Deras son och vår är lika gamla. Han, en grannkille och vår R var snudd på bästisar innan flyttlasset gick mot Oslo. Men nu var de i Sverige, och nu skulle vi få låna sonen en hel natt. Rs första fråga på morgonen, kvart över sju, var: "Mamma, när KOMMER egentligen B".

Strax efter de hade kommit dök den tredje lilla killen upp. Det verkar som om de bara tar vid där de slutade. Man blir ju bara varm i hjärtat.

För mig blev det kaffe med mamma och storasyster. Sen kom pappan och långe halvstorebror. De brukar alltid vara mer än fullbokade när de är här, så när jag frågade "vad har ni för planer för kvällen då?" och fick ett "nja, nä, titta förbi en inflyttningsfest" så bestämdes det raskt att de skulle käka hos oss. Tacos var beställt av vår junior, så det var bara till att handla till två familjer istället för en. Och min synnerligen väluppfostrade sambo sa "men stanna du hos gästerna så handlar jag".


Mor och långson lånade dator för en inlämningsuppgift, småsöner och systrar lekte och härjade. Maten kom hem, och Bs pappa och storasyster (8år) och jag gjorde mat. Vi fick knö ihop oss kring bordet. Det gick. Det finns fördelar med att ha så litet kök att man måste ha pallar som köksstolar!

Efter maten fortsatte Bs familj ut på kvällsäventyr, men hos oss lektes det och åts godis. Vid TIO fick jag dem att släcka, och de somnade på fem minuter med varsin Bionicle tryckt mot bröstet. L fick mutas med "sova hos mamma" för att lämna barnrummet. En enkel muta, tyckte jag!

Besökande familjen skulle åka från Bromma mot Arlanda halv nio. De sov ett stenkast bort och kom vid kvart i åtta för lite frukost och för att plocka upp sonen. Den sistnämnde kan vara lite sjusovlig av sig, och efter en kort natt mitt i en lång helg var det tryggt att veta att hans föräldrar skulle komma. Fast jag smög in och väckte R strax efter sju med ett "snart kommer Bs föräldrar, men ni hinner leka en liten stund" och så fick HAN nöjet att få upp kompisen. Det tog inte ens två minuter innan de satt framför TVn och åt rostebröd...

I mitt tyckte ett alldeles ypperligt upplägg för en lördagskväll och en söndagsmorgon!

De två små killarna är lika till utseendet och sättet; ganska långa och taniga, stora huvuden. Båda älskar att bygga Lego, men ingen av dem gillar fotboll. Man blir bara glad i hela hjärtat av att se dem!!

När vi vinkat av resenärerna blev det vila, fika med nybakt kardemummakaka och så- under över alla under- satte vi oss tillsammans för att göra underlag för att skicka ut förfrågan till entreprenörer om att förvandla gamla sunktvättstugan slash stinkförrådet till ett badrum. Jag lovar, jag ritade minst sju varianter... Det är inte helt lätt att få in ett badkar, en toa, ett stort tvättställ, lite förvaring och några krokar på 2,10*2.70. Framförallt inte när det ska tas hänsyn till bef dörröppning och två illa placerade fönster. Flytta dörr? Sätta igen fönster? Och så måste ju handdukarna vara nära handfatet? Och så vill man ju inte titta rakt in på toan utifrån? Och, och, och... : )

Jo, en vända till ICA också med barnen blev det. Det skulle handlas lite leksaker för sparade veckopengar. De var hellyckliga. Tänk vad lite färggrann plast (=en Pokemon och ett troll) kan vara värdefull!

Nu är det jobbet några timmar. Fast eftersom det inte är kör på tisdag kan jag jobba då. Så nu blir det bara det allra mest negligerade. Måste ju hinna hem och godnattkrama de två nybadade älsklingarna så att söndagen slutar lika perfekt som den började!??!!

Jag är lyckligt lottad som har så bra ungar, så goda vänner och ett fungerande hus. Och jodå, O-mannen är ganska bra ibland han också.

lördag 20 november 2010

Att göra stan osäker en fredag

Kl 17.30 på plats på Capri Due i väntan på G och M. G visade sig vara den jämnåriga flickan i grannhuset när vi flyttade till Kalmar våren -81. Hon blev kompis och sedemera klasskompis och bästis. M gick i Gs klass, och efter konfalägret -86 är hon en god vän. Många års vänskap där!

Damerna kom, vi beställde. Carpaccio, mozzarella Calabrese. Sicilianskt vin med STOR doft. Min halvsnuviga näsa uppfattade de sammetslena tonerna tvärs över bordet! Till huvudrätt blev det jätteräkor med risotto för mig. Ah. Risotton var perfekt!

Från 1730-2000 pratade vi bara. Vill man äta gott, få bra service och kunna prata rekommenderar jag Capri Due varmt. Jag har aldrig blivit besviken när jag har käkat där! På trend-och-hippskalan kommer den nog på jumboplats. Men vill man öva sin skolitalienska går det ypperligt. Min italienofilska själ ligger och myser i ett hörn bara av att höra dem som jobbar där prata med varandra, eller prata svenska med oss med intakt italiensk språkmelodi. Mi piace!

M tog pendeln hem och G och jag fortsatte till Rigoletto. Oj. Så mycket folk. Lite intressant att inse att vi var på övre delen av åldersskalan... Så började filmen. Jubel, applåder. Oj!! DET hade jag glömt! Fniss!

Ut i mörker och kyla. Inse att jag inte sätt så många mänskor på ett och samma ställe sen jag hamnade i rean på KappAhl. Jag kände mig verkligen etthundra år gammal! : )

Hur var HP, då? Jag ÄLSKAR sagor, jag ÄLSKAR trollkarlar och magi. Jag ÄLSKAR Alan Rickman. Den är välgjord, skrämmande, välcastad och, tja, faktiskt, magisk.

tisdag 16 november 2010

16 november 2010

är dagen då jag har precis 365 dagar kvar till förtiårsdagen!

Dagen inleddes med sång och paket på sängen. Sån TUR att R och L var blixtsnabba på att hjälpa till att öppna paket. Fyra stycken!!!

I första paketet låg en klocka med överpysslad display; en utskrift från den klocka det SKULLE varit. Om inte leveransen varit så seg. I andra paketet- ett JÄTTEPAKET- en cykelhjälm som gjorde dottern grön av avund. Och så en cykelsadel (jaaa, ingen mer blöt rumpa!) och tillslut ett cykellyse. Ett rosa! : )

SMS från Pinglan och svägerskan på väg till jobbet, lunch med bästis anno -81, MASSOR av FB-hurrarop, fler SMS. Helt sjukt! Bokpresentkort från Jobbet. Firad, firad, firad!!

Körrep. Höll på att säga upp mig på stående fot. Vi ska ha dubbelkvartett på första advent. Vi ska sjunga unisont med barnkören... Ehh. Känns ganska bortkastat, faktiskt. Men, men. Vi övade kvartett till dop också, en lugn gospel, och den satt bra och det kändes som om det lät OK. Alltid något.

Upphämtad av sambo och son efter den yngres gympa, hem till dottern och så FEST! Räkor, baguette, cider, vindruvor. Och tårta! Efter det en teaterföreställning. R hade gjort tre fonder; en skog med afrikanska djur, en mumielabyrint och ett krig. I slutet dog krigsmaskinen och de goda vann. Perfekt!

Vilken fantastiskt trevlig födelsedag!!!!














Fest! Tårta!! Vit duk och servetter har jag ärvt från dotterns kalas...






Teaterföreställning. Scenen är uppbyggd av kartongen från min cykelhjälm...











Presenter!! Och blommor från mammas moster.
Överväldigad över all firning. Det blir svårt att toppa detta nästa år!








lördag 13 november 2010

Nightshift i köket

Nädå. Inte alls "som när jag var ung" och var uppe till småtimmarna om jag skulle fixa något. Vuxendelen av mig har läxat upp förnuftet så många gånger att jag faktiskt- oftast- kommer i säng i hyfsad tid.

Igår skulle det hämtas ny box på posten. Vår post är det samma som vår filmuthyrningsbutik. Draktränaren fanns inne! Två barn blev JUBLANDE glada.

Efter filmen, som jag förövrigt tycker är HELT underbar, nattades drakfantasterna. Jag gick in i kökstjänsten.

2,5 timme senare var det klart. Sirapskakor, drömmar, syltsnittar och chokladkakor. Jag VISSTE väl att jag nån gång skulle få nytta av att ha fyra ugnsplåtar!!!

Allt kakorna är utan ägg, eftersom en kalasprinsessa inte tål det. Chokladkakornas ägg ersatte jag med drygt ½ dl grädde/vatten (lika mycket vätska som ett ägg, tänkte jag). Och fasen- så fina chokladkakor har jag ALDRIG gjort.



Och just nu står en styck äggfri sockerkaka i ugnen. Tårtbotten.

fredag 12 november 2010

Matlåda

Igår var det Linamat; fisk med ägg- och persiljesås. Insåg redan innan att de gröna ärtorna inte skulle ha nån strykande åtgång bland de yngre i familjen. Men jag gjorde ändå nån dl extra. Jag hade en plan...

Efter maten kokade jag upp grönsaksbuljong. I med en massa gröna ärter, lite av den pressade potatisen och så mixamixamixa. Citron, vitpeppar. Soppa, check!

Illgrön, varm och god har jag nu den till lunch. Ackompanjerad av rallarhalva med bulgarisk buffelost av fetatyp, tomat, lök och svartpeppar.

Gott, gottigottgott

Friday I´m in love?

Tänk- gamla Curedängor! Nynnandet fick mig att börja le! Musikens helande kraft?!

Igår fick jag nästannästan klart arbetsrumsröjningen. Lite, lite plock, säg 0,01 kubikmeter kvar. jämför man det med rensandet av 7 kartonger, flyttandet av garderober, flyttande av bokhylla, Ikeabesök, möbelskruvande etc så är får man nog ändå säga att man inte bara ser ljuset utan faktiskt är i det. Jag är nöjd. Sambon var som vanligt översvallande imponerad och pressade ur sig ett "jomendetblevvälbranärdetvälblevklart" efter rena påtryckningsfrågor från min sida.

Fem veckors ständigt dåligt samvete är över. Igår städade jag t o m under källartrappen; ett annat dåligt samvete sen sommarn. Minst.

Nån som vill ha en gjutjärnsmangel från 40-talet, förresten?

Framför mig ligger:
- fördjupad veckostädning,
- fixa rött läppstift (lek= pussa grodan)
- handla bakingredienser, saft,
- frysa in isbitar
- baka kakor, bullar och tårta, göra chokladbollar (äggfritt gäller)
- fixa godispåsar,
- fixa skattjakt,
- fixa lek.
- duka guld och rosa
- hämta studentbalklänning från vinden (den är draperad över magen, så den kan jag nog ha...)

Deadline är 1245 på söndag.

Jag har gått fram genom veckorna som en väghyvel. Oanvända träningstimmar ligger i en vall framför mig. Det kommer blir jobbiga veckor fram till jul om jag ska komma i fas med mig själv efter detta.

onsdag 10 november 2010

Vem behöver sol ute?

Stockholm bjuder på slask. Jag övar solskensfokus: jag GILLAR ju snö. Barnen älskar det, och glada barn är enkla- om möjligen blöta- barn. Klaga hjälper ju inte ändå!

Gårdagens 13.10-äventyr utföll precis så bra som det bara kunde. Först var det lite svajjigt; lite missförstånd, lite förvirring. Men sen så löste det sig. Ni vet; glipa i molnen, guldstrålar, änglakörer?

Nja, kanske inte. Men jag räkmackade in på de 10 drömprocenten.

Solsken.

tisdag 9 november 2010

Nervös

Jag var ganska nervös igår inför det som blev inställt pga dubbelbokning. Den nya tiden är om 1,5 timme, kl 13.10.

Och gode värld så nervös jag är. Det finns bara två vägar ut ur detta. Den ena är en dröm, den andra är verkligen spiken i kistan. Sannolikheten för det sistnämnda är sissådär 90%.

Men visst. Det finns en 10% chans att det faktiskt är drömmen som segrar.

Solskensfokus, var det.

Men Gud så vanvettigt nervös jag är!

Balanssits

Ståskrivbord är få förunnat. Så jag tänkte försöka få en balansstol. MEN så hittade jag- på nätet- en balanssits som man lägger på sin vanliga stol. Jag skulle få en på prov.

Imorse låg den här. Den ser ut som en balansbräda som man satt en gigantisk, gammaldags cykelsadel på.

Instruktionerna är ungefär som för MBT-skorna "använd 10-15 min åt gången i början". Nu har jag suttit mina första tio minutrar. Och jag får nog ge mig- musklerna mellan skuldrorna börjar protestera.

To be continued...

måndag 8 november 2010

Automatsvar på mailen

Jag mailade en elkonsult idag. Svaret kom:

"Sjuk. Ingen kommer att läsa detta mail. Kontakta någon annan".

Fniss!!

Solskensfokus

Läste Träningsglädjes blogginlägg från gårdagen om att man så lätt är helolycklig för en enda sak när man egentligen har tusen saker att vara överlycklig för. Sant. Hon är klok, hon.

Nu har jag myntat ett eget ord för det: solskensfokus.

Det ska jag öva mig på!!

Domens dag

Idag ska jag få ett besked. Ett litet, enkelt bu eller bä, och det är ju egentligen, i sig, helt ofarligt. Men eftersom det påverkar min närmaste framtid/resten av mitt liv på ett grundläggande plan så är jag hur nervös som helst.

Om 1,5 timme vet jag.

Hjälp!


De ringde för att jag "hade blivit dubbelbokad". Ny tid imorgon. Hon återkommer om det dyker upp något idag. Men VA FAN.

Vilken antiklimax! Snuvad på konfekten en timme innan utsatt tid.

fredag 5 november 2010

Finfredag

Man kan faktiskt inte klaga. En heldag hemma igår med favoritbusen. Slömorgon, sushilunch, bio m popcorn, hämtning av sambo, pannkaksmiddag. Vila lite efter maten. Och så hann jag ut med föreningspappren som legat där i hallen och pyst "dåligt samvete, dåligt samvete" några dagar. Tack, tack.

Dessutom har jag tömt en hel kartong av dem som stått i vardagsrum och hall, så nu har jag en för gamla foton, en för gamla dagböcker och skolpapper, en för gamla teckningar. De får vara min samlade "historia". Och faktiskt- en del dagböcker mm har åkt ner i Stora Pappkassen för vidaretransport till ÅVC. Nu är det en bokkartong kvar sen köksröjningen kvar och sen kartong "gott och blandat" från arbetsrumsrensningen. Och så böcker från LTH. Ärligt, kommer jag NÅNSIN att räkna mekanik igen?

Hittade förresten en mattebok "mot bättre vetande i matematik- förberedande inför högskolan". Jag bläddrade i den. Vet inte om jag ska vara stolt över att jag en gång kunde det där eller om jag ska vara förtvivlad för att jag tycks ha glömt varenda logaritm, andragradsekvation och volymintegral...

Kroppen går på nånslags sparlåga. Trött till förbannelse, frusen och eländig. Hoppas jag kan lapa lite dagsljus i helgen.

Idag är det fantastiskt höstväder här i huvudstan, och snart ska jag bege mig mot Riddarholmen. Livet på en pinne!

onsdag 3 november 2010

Tid och otid

Svårt det där med tid. Dygnskrället har bara sina 24 uppmätta timmar, och i min "villgörainkorg" finns det alltid kvar saker när de kvarvarande dygnstimmarna helt enkelt MÅSTE vikas för sömn.

Jag läser "ungdomarnas" bloggar. Alla de där inspirerande tjejerna som jag träffat/stött på genom favoritexkollega Felicitas. De hinner så mycket och har så många kloka tankar.

Men jag? Jag bara nöter på i mina gamla spår. Och tiden räcker bara inte till.

En prioriteringscoach är vad jag skulle behöva. Mitt vältränade dåliga samvete är verkligen inte till nån hjälp!

måndag 1 november 2010

Brahms för fulla muggar

V 43 gick helt klart i körsångens tecken. Körrep tisdag och torsdag, Tyska Kyrkan 12- 1730 i lördags och Ängby Kyrka 15-1930 i söndags. Det VAR maffigt, verkligen, och Ein Deutsches Requiem är helt klart vacker musik. Mycket vacker, i vissa delar. Och visst är det häftigt att få vara en liten, liten alt-del i det hela, även om man blir försvinnande liten bland sissådär 120 medverkande, varav kanske 80 korister.

Sopransolisten var glimrande (måste kolla vad hon hette!!) med silverren, bärande ljuvlig röst, utan det där lite hårda som skär igenom på höga sopraner. Och basbarytonen Andreas Lundmark... Ojojoj. Han ser ut som en farlig pojke men låter som en gud. Flytande sammet rann ur strupen på honom! Jag googlade honom nu, och ser man hans sångargärning svart på vitt kan man inte annat än småskämmas lite för att vi inte var ännu bättre, vi i kören...

Tyska kyrkans dirigent Michael Dierks var ett energipiller på två ben. Från att vår egen dirigent inte hinner med att ägna altarna en blick och dessutom gnäller över att "Kören inte tittar upp" fick vi, just vi altar, cred av MD för "den fantastiska kontakten " mellan honom och oss. Tänk vad lite beröm gör gott för själen.

Med så mycket sång rök min egentidskonto all världens väg, så träningen fick helt enkelt anstå en vecka.

Sen skas det ju halloweenpysslas och göras pumpor och sånt. Sånt får man helt enkelt inte prioritera bort!

Matmässigt var helgen inte särskilt lyckad heller, men ÅH så gott det var att synda. : ) Åt GODIS för första gången på sex veckor. Och kladdkaka. Inatt fick vi fel på elen hemma, så spis och annat var helt döda. Ingen äggröra och bara för gammal fil hemma. Det fick bli macka. Jaja. För att kunna känna att man är "duktig" måste man ju vara inte fullt lika strikt ibland. Eller hur!? : )