Fredagsfundering på bussen om unga och yngre kvinnor

Först satt jag där och tänkte på två unga kvinnor som tränar, bloggar och kämpar med kilon. Den ena har jag haft nöjet att träffa live i Åre för två år sen, den andra har jag bara träffat i bloggvärlden.

De är ambitiösa, kloka, starka, initiativrika, verbala, sociala. Precis den sortens förebilder tonåriga tjejer behöver. Det pinnsmalt, blekt anorektiska, självnedtryckande, njutningsvägrande kan inte vara det som ska vara normen. Uthålligt, starkt, livsbejakande, eftertänksamt borde vara det normala, det som varenda mamma och pappa vill uppfostra sina ungar till. Men det är "fint" att vara smal och "fult" att ha BMI över 25. De båda tjejerna jag tänker på faller därmed utanför fin-normen. Och de kämpar med mat och med vikt, vilket naturligtvis är helt OK om man gör det för SIN skull, för att orka bättre eller kunna möta ett löppass lättare, men inte bara för att man väger mer än "alla andra".

På bussen satt också en massa tonåringar på väg till skolan, och mina tankar for vidare. Puder, smink. Precis som mina jämnåriga för 25 år sen, fast då gällde permanentat hår. Mobiltelefoner fanns såklart inte, och det var freestylar istf MP3. Men annars- unga små tjejer stöpta i samma form. Långt slängigt hår, likadana jackor, likadana kläder. Så uniformt. Precis som då. Ja, fast inte jag då, som alltid varit 20 cm längre och 30 kg tyngre än de andra. Och MÖRKHÅRIG.

Inte mycket ändras. Jag sörjer de konstiga idealen som ligger som nån form av kulturell sörja över kvinnor än idag, och jag fasar för att det ska bli jobbigt för min dotter nu när hon växer upp. Hon är typiskt INTE smal; hon är rund hela hon med muskulös rygg och kraftiga, starka ben, hon är inte ljuvsöt men social, glad, kreativ, empatiskt och älskar hela världen. Naturligtvis är hon sötaste femåringen i världen enligt mig, men om världen anser att det är fel med runt och udda, vad spelar en mammas obrottsliga kärlek och livsinsikt för roll?

Gode Gud låt tjejer få vara som de är om 10 år när hon är tonåring. Låt tjejer få vara starka och stolta och må bra bara för att de faktiskt ÄR bra.

Jag hoppas att min L blir som de där två tjejerna och de tjejer som finns i deras nätverk. Starka, träningsglada, uthålliga, sociala, verbala. Och att hon bibehåller sin starka tro på sig själv och att hon är bra precis just som hon är.

Veckoplanering...

Veckorna är nästan löjligt korta.

I måndags jobbade O tills vi hämtade honom strax före åtta. Vi byttes av då, så jag satt på jobbet till 11. Sen tog jag faktiskt taxi hem. Och satt hemma till halv ett. I tisdags kör. Igår var det kontorsstädning. Jag hämtade barn och O kom hem halv nio, sissådär. Jag BORDE ha jobbat, men genomfrusen och trött som jag var fick det bli date med duntäcket. Har INGEN lust att bli förkyld. Ikväll ska vi vara hemma senast halv 6 så att O kan ta bilen till sin träning med efterföljande föreläsning, så han blir sen. Inte läge för mig att åka till jobbet och göra ett sista ryck inför nästa veckas ledighet, alltså. Jobba hemifrån funkar, men ÅH då måste jag komma ihåg vad jag ska ta med mig inför dagens sista möte. Planering, planering, planering.

Imorgon kväll ska jag träffa mammagruppen från -05. På lördag gäller:
- städa för kattvakten
- handla till katter och kattvakt
- packa. Lakan, underställ, överdragskläder, spel, datorer, kamera...

Jag hade så gärna släppt iväg familjen själv; farmor och farfar och kusinerna är där, så det kan inte vara omöjligt från barnpassningssynpunkt. De ska ju dessutom skidskolas. Förmodligen kommer inga av mina varma kläder att funka heller, och att gå och frysa en vecka känns sådär.

Önskar verkligen att jag fick en familjefri vecka hemma. Jobba, röja, sova. Bara min egen mat och tvätt, bara mina egna dagar att tänka på.

Jag är så TRÖTT på detta ständiga planerande!

Borden och måsten och surdegar och mat och tvätt och städning, och dottern ska på kalas 6 och 13 februari och sonen på födelsedagsmys den 11 och vi ska förmodligen på fest den 12 och sonen ska ha ett sjuårskalas.

Hade verkligen behövt en vilovecka nästa vecka för att orka resten av våren...

Vad ÄTER du egentligen för bra mat?!

Jag fick frågan idag efter att ha fått konstaterat att järnvärdet är på 145. Tja, det mesta. Inklusive alldeles för mycket av sånt som borde går "fetbort", helt enkelt. Tränar inget just nu, och då fallerar karaktären. Som ett brev på posten (en räkning, eller ett negativt intagningsbesked. Man vet att det kommer men inte är det välkommet, inte!).

Men mitt köttminskande går bra. Det är t o m ganska enkelt. Igår veg-lunch och så potatis- och purjolökssoppa till middag. Idag repris på gårdagslunchen; haricot verts med vinägrett och parmesanost (kvar från Gs kalas), kikärter, blandade tomater, extra feta. Och konserveringsmedelsfritt rågbröd.

Faktiskt, man MÅR bra av sån mat!

Måndag 17 januari

Dags. Som jag väntat. Som jag fasat.

Klockan 10 var det vår tur. Allt var som det skulle. Allt! Utom att jag inte känner något, men det blir så när det ser ut som det gör. Fantastiskt skönt!

Messade bästa gamla kollegan som lever i en bergochdalbana mellan strul och succé; just nu på uppväg efter en liten yrkesmässig, hastig svacka. Messa kollega/kompis för att hon ska få veta lite före cheferna. Prata med personalchef och närmaste chef. Prata med fd chef för planeringens skull.

Svårt för hjärtat att fatta det hjärnan vet, men vi kämpar väl på.

Vi är nästan halvvägs. Slutprov i juni. Iii.

V 2, januari 11

Måndag: första arbetsdagen. Sambon behöver jobba sent och kommer vid halvåtta-åtta. Foton anländer från föräldrarna till helgens förtioåring.

Tisdag. Körstart. Ellington. Ovana harmonier. Konstaterar att jag har svårt att få luft. Redan!

Onsdag. Sambon tävlar kväll, hemma nio. Sen åker jag till jobbet och skannar bilder. Kommer inte på kollegans skrivbord med mina inloggningar, så jag kan inte "fånga" skannresultatet och göra word av det. Nej!

Torsdag. Fixar bilderna över lunchen. Jobbar till nio och inväntar provsånghäfte från M för att se att det funkat med bilder etc. Det har det! Hemåt vid halv tio. Missar bussen vid B-plan, går hem, handlar mjölk mm på ICA tio minuter innan de stänger kl 23.

Fredag. Liten älskad pojke 7 år! Fira, jobba, köpa choklad, fira, lämna mamma. En sväng in till jobbet för att fixa det sista som jag glömde inför lördagen. Hemma tio.

Lördag. Ensam med barnen på förmiddagen, städar, plockar, packar. Åker halv fyra med B.s till Strängnäs. Förtioårsfest 18- efter 01. Kör hem genom snöovädret- 60 på 120väg. Snön faller som en vägg framför lyktorna, kör Bs ovana Audi. Hu! Efterfest med bubbel till tresnåret. Trevligt! Hotellsömn= tvärmörkt, tvärtyst. Härligt!

Söndag. Upp strax efter åtta, långfrukost i inglasat uterum. Kaffe, gott bröd, sällskap, fil, yoghurt, ägg, sill... Gilla! Hemåt med familjen B, hemma strax efter halv elva. På med linser och så direkt in i bilen med femåring som ska vara 11 i S-tuna för sjuårskalas. Hem efter kalaset, fixa lite mat till mormor och familjen, skjutsa hem mormor, låna film. Dö i soffan med barnen, Scooby och Winx. Trött, illamående, ont i magen...

Efter den veckan var jag ganska mör. Fast veckan efter blev faktiskt inte så mycket lugnare. Dags för nästa förtiårsfest!!

Halv januari!

Igår blev jag sjuåringsmamma. När vi väntade honom sa folk "åh, se till att njuta, åren går så fort". Och jäklar vad rätt de har. Mitt i allt blöjbytande, matplanering, husrenovering, jobbstrul, relationssvackor etc har han blivit en stor kille. Det är knappt jag minns hur det var när han var en liten tuss! Vi plockade fram lite kort på honom som nyfödd igår; grimaserandes på pappas bröst första natten utanför magen. När jag ser det kortet minns hjärtat känslan. Oerhörd kärlek och lycka!

O hade köpt blandfärs till gårdagens tacos. Då fick det bli quorn till mig. Det var ju det där med gris! *klapp på axeln*. När barnen nattats åkte jag iväg och fulkopierade sånghäften. Usch!

Sen blev det lite godis när jag kom hem. Nedrans.

Pluspoäng: inget kött en dag till!
Minus: Polly.

Och EGENTLIGEN så vet jag ju att godis är skit. Min kropp behöver varken kalorierna eller kemikaliering och det är energikrävande att framställa. Men säg det till mitt lomhörda sockersug.

13 dagar gammalt år

Tja, det går väl sådär. Får väl erkänna att mitt Bättre 2011 började först när jobbet började igen 20110110.

Men sen dess har grisandet gått bra. Undviker t o m dagens middagskorv hemma genom att vara på jobbet! Det blev i princip helveg dagar ti, on och to. Enda köttet är kalkonkött, faktiskt.

Jag har blivit bättre på att äta upp/ ta hand om matrester. Jag gör lite bättre val när jag handlar. Det känns bra.

Men det där med kakor. Funkar sådär. Jag sover dåligt=blir trött=får svårt att tackla mitt sockerbegär/har inte kraft att kämpa emot. Så nä, där går det sådär. Inte katastrof, men inte helt ren heller.

Har inte druckit läsk, i alla fall. Nu brukar jag ju inte storkonsumera sånt, men jag får väl fokusera på att jag verkligen inte gjort det alls de senaste dagarna!

Imorgon fyller lille prinsen 7 år. Det är faktiskt ofattbart. För sju år sen, exakt, var vi inne på KS och tittade till magen eftersom vatten sipprat hela dagen. Vi åkte hem och hämtade ut vår filmkamera på posten på vägen. Åt pasta.

Vid elvatiden började det göra ont. Pinvärkar gör lika förb-nat ont som vanliga men gör ingen nytta. Till KS kom vi igen vid 6-tiden på morgonen. Och kl 1444 den 14/1-04 kom han då, lille prinsen.

Det är helt oförglömligt. Kroppen minns och jag får nog gråta en skvätt ikväll när jag pussar honom. När blev en halvmeter skrynkelsöt enochenhalvmeter trotsochbus?!

Nyårslöften, 2011

Mina små planer för året är:
- minska min griskonsumtion/sluta käka grisskött. Miljöskäl.

Mina planer för månaden fram till Sälen är:
- ingen läsk,
- inget godis,
- inga kakor och bullar.
Mitt sockersug har slagit sina fula klor i mig igen, och ärligt- VEM behöver socker?!

Min plan för närmaste veckan:
- bli frisk från förkylningen. Jag var ute och åkte skidor med barnen igår, och ÅH vad min kropp längtar efter rörelse!

2011, nyårsdag

Ett nytt år. Gott, hoppas jag! Vi fyller förtio. jag och O. Han fanns i mitt liv när jag fyllde 30- jag fick ett Goretex-ställ, en fantastisk middag på stan och en kväll på operan. Hur kan det redan ha gått tio år?!!

Under kommande år får förhoppningsvis klart vårt badrum och får kaminen på plats. Huset är absolut inte färdigt efter det, men det känns som om allt det stora är klart då. Kök, badrum, entré. Check.

Jag längtar efter att få ordning i matkällarn också. Det fattas FEM CENTIMETER för att få in två bra hörnskåp. Nedrans. Men det är symptomatiskt för vårt hus. Planen är i alla fall att köpa vanliga köksinredningar och pula in. Tror att förvaringen blir effektivast då.

Vi ska till Sälen med familjen, vi ska till Skottland och orientera/ prova whisky.

Nä, jag tror att 2011 kan bli ett riktigt, riktigt bra år. 2009 var ingen höjdare. 2010 var bra mycket bättre, men nu jäklar!

Hemmavecka, renovering och snö

Årets sista vecka har ägnats åt hallen. Ä N T L I G E N. Jag ska fylla på vår husblogg om det! Vårt nät har legat nere, så det har liksom inte kunnat göras...

Dopparedagsveckan

Sista dagarna var också ganska hektiska. Den 21 var det sista arbets- och skoldagen. Sambon var överstressad han också.

På måndagskvällen gjorde jag saffransrutor till skolfikat. Hade faktiskt kommit ihåg att köpa chokladen till fröknarna!

På tisdagen lämna sur dotter i tomteklänning, åka med son, kaos och bilar, hann precis till åtta, julfika med sonens förskoleklass, lämna paket, sångande utomhus, lämna gråtande son som ville gå hem, ont i själen och hjärtat, träffa en blocket-mamma på Odenplan för att fixa Pokemon, jobba några timmar, skyyyynda till skolan och den lessna pojken, hämta dagisdrottningen.

Äntligen jullov!

På kvällen skulle katterna lämnas, så dottern och jag for dit. På vägen från UVäsby stannade vi i Rotebro och i Sollentuna för att blocketshoppa petshop och Polly Pocket. Till femåringen som sov i bilen! Skulle lagt på julkorten också. Jag hade letat upp en kl 19-brevlåda vid "turebergs torg" i S-tuna. Men nåt sånt hittade inte GPSen, så jag fick lägga ner.

Hem med barn och plastprylar. Till Brommaplan och lämna filmer + posta korten.

Göra sillsallad. Sent i säng.

På onsdagen skulle vi åka! Packa, fixa. En timme på Bromma Blocks= alla julklappar till sambon! Han hämtade mamma och shoppade sina sista klappar. Jag ilade mitt brommakvarter runt med trädgårdsstadsinfo (som blivit klar för utlämning dan innan, men som jag inte ORKAT gå ut med efter midnatt och sillsalladshackande!).

Kl 15 kom vi iväg. En lång, hal väg mot Gbg. Jag satt i mitten i bak. Vi såg Shrek 4. Tror att mina höfter och leder började gråta nånstans i Södertälje. Då var det bara 4,5 timmar kvar...

Vi lämnade mamma hos sambons föräldrar vid halvniosnåret. Farfar har haft en långdragen lunginflammation de senaste veckorna, så vi skulle bo hos sambons syster i Kungälv. Dit kom vi vid halvtiosnåret. Stora kusinen var vaken och väntade på oss. Vi fikade lite och sen bäddade vi ner oss på luftmadrasser och medhavd uppblåsbar säng i deras "flygel", ett härligt, ljust glastaksrum som förbinder stora huset med tvättstugan. Att man kan sova så gott på en luftmadrass, ihopknödd med en femårig liten dotter?!

Äntligen jul!

Sista arbetsveckan 2010

Sista veckan var något i hästväg.

13- lussefirande. Såklart. Skulle vara på dagis halv tre. Lutfiskmiddag med modern.
14- julfest på jobbet= ingen sambo hemma = ensam med barnen.
15- körstyrelsemöte i S Ängby.
16- träffa de andra två klassmammorna
17- sista arbetsdagen, lämna dagispresent, köra fast i snödriva, storhandla. Ugnsbaka skinka.
18- körövning 1045-14. Bästa Kompis kommer 15 ca. Göra köttbullar till middag. Godismakande till halvtiosnåret, skjutsa hem G.
19- kör från 15. Konsert på kvällen.

Och så julklappar, julkort... Och jobba. Jag tror inte att jag la mig före halv två en enda natt.