Midsommarafton

Solsken- tror jag. Två barn äter framför TVn, en snusar i soffan. Snart är det en vecka sen han kom!

Tänk- man har fullt upp med att älska sina två barn. Och så kommer en till och så älskar man fortfarande de två stora som förut OCH den nya precis lika mycket.

Förklara den ekvationen, den som kan!

<3

Nationaldagsfirande

På jobbet sen tre timmar. Två andra kollegor var här när jag kom. Det är ett märkligt jobb vi har. Fast jag är ju inte här. Officiellt.

Fattar inte varför det är så snabbt att logga in på bloggen från jobbet men S Å S E E E G T hemifrån!? Grrr. Vår husblogg är mycket snabbare.

Voffo då då?

Äntligen hemma!

Gick (rusade...) från jobbet 14.20. Skulle bara... Hade vissa problem med att få bilen ur garaget. Sensorer fram och bak är bra, men det är ett JÄKLA blippande. Puh. Sen är det ju byggarbetsplats genom hela halva Solna och Sundbyberg, så jag hann inte riktigt till 15 till dagis. Men sist var jag inte. Puh!

L och hennes kompis L följde glatt med, R ska gå hem till sin klasskompis K. Tjejerna leker i källarn, förfriskade med lite "bål" på saft, läsk och massor av is. Jag röjde kök, satte igång en tvätt och sen satte jag mig på förstukvisten för första gången den här våren/ försommaren. Syrenen blommar, himlen är blå och solig. Lite kallt att dricka och en liten skål chips. Så. Otroligt. Underbart. Visst, jag måste jobba lite till i helgen, men jag tänker faktiskt inte stressa över det.

Det är långhelg och sommar. Om 10 dagar kan vi vara fem i familjen. 1 månad är vi det definitivt, givet såklart att inget går snett med bebisen.

Och jag klarade jobbets 133 trappsteg upp och ner idag. La vita é bella!

Slut!

Jahapp. Sista arbetsdagen. Officiellt, i alla fall. Långhelgen hägrar helt klart.

Jag tog trapporna idag, de sex höga våningarna. Och det funkar. Visst, jag blir sjukt andfådd, men med tanke på det lilla lungutrymme som är kvar och att jag bär på bortåt 20 kg mer än jag brukar så var det ändå en succé.

Tack, kroppen. Det är nästan lite synd att vi inte ska göra det här fler gånger, du och jag.

Kan killar ha orange?

Igår var det möte på dagis. Föreståndarna kommenterade magen med att "Det DÄR är en flicka". Idag var jag hos BM. Det är ett LÅNGT barn, och förmodligen en del tyngre än R och L som låg på 3615 resp 3610 när de föddes. Så jag sa "då är det nog en kille". Hon sa "jaa, det tror jag också".

Jahapp. Ska man tro att en erfaren barnmorska gör kvalificerade bedömningar?

Jag TROR ju att det blir en kille och att han kommer 14 juni. Vi får se. Och jag som tänkt återanvända mina oranga sjuttiotalsutstyrslar en gång till. Men KAN killar ha orange?!?

Går fortfarande relativt obehindrat 4 tr upp till Mvc. Huvudet är helt fixerat (jag citerar "skruvstäd") och BM sa att "nu kan den komma när som helst". Vi har en tid bokad 13 juni, men hon tror inte vi kommer behöva den. : )

Fick jag bestämma skulle den komma NU. Eller om två veckor!

Måndag 38+1

Kalas avklarat. Utan bebis! Ha!

Sista arbetsmåndagen. Ojojoj. Ikväll möte på dagis, imorgon är O på tjänsteresa (Polen av alla udda ställen) och på onsdag är det 1 juni och dagis stänger 15. Och jag packar ihop, glömmer alla lösenord och allt vad byggnadstekniskt brandskydd heter. Eller, inte. Måste nog ha några extratimmar i helgen .

DOCK: storhandla funkar, panikshoppa present till sexåring mellan jobb och dagishämtning funkar, härja från kl 06 till kl 16 med sjuårskalas funkar, cykla funkar. Tack maggen!

Bära upp kartonger på vinden funkar inte. Så jag bistod med hejjarop när sambon gjorde det i lördags!

Stök och bök

Stök 1: kalas för sjuåringen om 7 timmar. Det enda jag tänkte åstadkomma är chokladbollar och en tårta. Plus lite lekplanering och dukning.

Stök 2: det saknas en garderob och en byrå för att vi ska komma ordentligt på plats efter badrumscirkusen


Bök 1: hällde 1 msk te i tangentbordet på gamla bärbara. Allt funkade utom "e" och tab. O skulle fixa, men det blev ny dator istället... Det innebär a) inte komma åt sina mail, b) O får ägna MYCKET tid åt datoriserande, backuper, omstarter, letande, överflyttande i en vecka som redan var tight planerad.

Bök 2: glömt byta pinkod på nya simkortet= dumt när man vaneavstänger mobilen när den ska vara väckarklocka. Grrr.

Bök 3: i min mage. Spöket bökar runt, framförallt på kvällarna. I går framför TVn såg det ut som om det var övningsandetagen som syntes från utsidan. Jämna, långa buffar på ett och samma ställe länge.

I fredags och igår när jag la mig var sammandragningarna intensiva och det gör lite småont/ tryckte lite neråt. Hmmm. Blir lite orolig. Kom fram till att "Ok, ska du komma nu, så får du vänta till söndagskvällen". Då hinner vi både genomföra sjuårskalaset OCH vara på banan till dotterns födelsedag. Jobb och annat ordnar sig.

Sockeråterfall

Nedrans. Åt några kakor i helgen fastän jag V E T att det inte går. Sen har det blivit glass, choklad, lite godis och några kakor till i veckan.

Nog för att man ska kolhydratladda inför en förlossning, men näe. Inte med socker, och inte med det andra "skräpet" man får med på köpet i kakorna och godiset.

Hoppas jag nådde kulmen igår. Jag kom TILLBAKA till jobbet strax före kl 21, efter ett dagisevent, matlagning och en halvtimmes vila på sängen, och satt sen till strax efter midnatt. A woman´s got to do what a women´s got to do, typ. Eller The show must go on, eller you ain´t dead until your dead. Whichever korkad klyscha. På jobbet finns en hel kökslåda full med kakor som jag undvikit länge, länge, säkert 10 v. Minst. Men igår kväll gick det inte.

Jaha. 21 dagar att bryta en vana. Det kanske gäller motsatt också- om jag inte fortsätter nu så BLIR det ingen ny sockervana? Värt ett försök...

Ska handla frysta bär och lite mer frukt ikväll. Och nån sur juice att blanda med bubbelvatten. Och lite nötter. Det är en bra plan.

Reflektion om situps

Hm. På kursen skulle vi hitta "situpsmuskeln" genom att sätta fingrarna under revbenen och säga "S-S-S". Syftet var att lära känna den muskeln lite bättre innan det är dags att krysta.

Strax nedanför mina revben finns bara en gigantisk mage, och oftast också nån liten rumpa som är i vägen. Inga många muskler att hitta där, inte.

En liten reflektion om nyttan av träning

Lyckades få en sistaminutenplats på en repetitionskurs i profylaxandning. Låter inte så upphetsande, kanske, men jäklar vilken nytta jag hade av grundkursen när dottern kom för 6 år sen. Därför ville jag påminna hjärnan och kroppen om hur man gör och tänker. Borde såklart ha gått för länge sen, men under maj har ALLA kursdatum krockat med annat. Typ båtiläggning och sambons orienteringstävlingar.

Nå.

Första övningen var "sitt på stolen, blunda, sträck fram högerarmen och spänn så hårt du kan. Spänn, spänn, lite till, spänn, slappna av, titta". Och så följdfrågan "OK, hur många av er (ca 10 par) andades?". Jag och en man räckte upp handen. Kursledaren sa att ALLA håller andan utom de som gjort övningen för en kvart sen och frågade oss varför vi andades. Jag svarade "men det var ju bara armen jag skulle spänna?" och så att "när man styrketränar håller man ju inte andan!?".

Reflektionen är att man förmodligen bara har fördelar av att vara träningsvan (obs, inte nödvändigtvis vältränad!!) när man är gravid och föder barn. Man har ett andningstänk, en vana att fokusera och att slappna av och man har kroppskoll.

Cyklade från T-banan på sambons cykel i måndags. Den är lite för låg, så det är ingen höjdare i vanliga fall. Nu, med Stora Magen, var det definitivt inte att rekommendera! Idag cyklade jag på min cykel med dottern till dagis och sen till T-banan. Funkar OK. Fast min blygdfog tyckte det var ett ofog...

Aha- upplevelse

Idag är det min nästa sista arbetsfredag för 2011. Det är tre veckor, alltså T R E veckor, kvar till beräknat datum.

Det är faktiskt inte klokt vad tiden går. Det var ju nyss jag var löjligt trött och ständigt smått illamående och Hemlig.

Innan spöket gör entré ska jag:
1) jobba klart
2) ha trädgårdsstadsvandring,
3) åka på 30-årskalas/inflyttningsfest
4) städa tomten
5) planera klasspicknick för sonen
6) gå repetitionskurs profylaxandning
7) gå på "vernissage" på dagis,
8) flytta tillbaka in i sovrummet efter 3 månaders inneboende i barnens rum
9) ha styrelsemöte i föreningen och lämna över till V Ordf
10) ha försenat sjuårskalas för sonen
11) sluta jobba
12) gå igenom babykittet hemma, komplettera
13) genomföra sonens skolpicknick
14) fira familjens 6 åring
15) ha skolavslutning med sonen
16) missa bf
17) ha 6-årskalas för dottern och kompisen i hyrd lokal
18) vara med på dagisavslutningen.

Sen, efter det, efter den 15 juni men före midsommar, har jag tid att föda barn.

Hör du det, spöket? Du får hålla dig i skinnet!
12)

Mitt grisfria liv

Ok, det får sina törnar, men I HUVUSDAK är jag grisfri. Och jag köper BARA svenskt kött som är slaktat i Sverige. I morse på radionyheterna berättade de om att 75% av alla djur som slaktas i Europa slaktas utan bedövning.

Varför fortsätter folk köpa "fulkött" när argumenten mot det är så hisnande?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vanligt-att-slakta-utan-bedovning_6172463.svd

10 maj, torsdag

Min näst sista arbetstorsdag för det här året. 10 arbetsdagar kvar. Det känns ju jättekonstigt!

Men ärligt...

...hur kaosmatisk kan en tisdag få bli? I vanlig ordning har barnen SÅ svårt att bli klara. Och sen- när jag är på bristningsgränsen av stress (kom i alla fall ihåg att L skulle ha matsäck...)- visar det sig att sonen slarvat bort sin jacka. Stressmätaren slog i taket eftersom jag "bara inte har tid att gå och köpa ny jacka". Skällde som en bandhund på den stackars sjuåringen. Usch. Dåligt samvete.

Slänga av barn- nästan i farten- och så mot stan. Årets köer. Nästan i klass med det där snökaoset i februari. Det tog en timme att komma till jobbet. Iiiha. Skulle snabbt skriva ut några grejer. Inte en enda skrivare funkade= datakonsulten måste kallas in, och såna SOVER fortfarande vid nio på morgnarna. Möte. Som drog ut på tiden.

Lunch vid skrivbordet. Möte på DS kl 13, och jag har inte hunnit leverera det jag skulle. Ett av morgonens inkomna mail har slutklämmen "svara gärna genast". Haha.

Har ni varit på Grönan och dunkat grodor? Ni vet, man ska smälla till grodnyllet när det sticker upp ur sitt hål? Precis så känner jag mig. Det är inte bollar jag fångar upp, det är fula nyllen jag klubbar ner...

Det är bara helt enkelt för mycket nu. Lilla spöket har hicka just nu. Tur det så att jag påminns om vad som verkligen är viktigt här och nu.

Och så måste jag be sonen om ursäkt när jag kommer hem. Jag var en riktigt dålig mamma imorse.

36+1, Gravidsnack i kvadrat

Näst, näst sista arbetsmåndagen för 2011 om allt går planenligt. Stora magen är oerhört knapphändigt dokumenterad den här gången. Vi har liksom inte haft bra ställen att fota på de senaste veckorna. Byggplast? Byggdamm? Kartonger? Och så har min kamera gått i pension, så jag måste skaffa en ny. Attans. Får väl ta några "sistaminutenbilder" i alla fall. Med lånad kamera.

Kom till jobbet vid åtta. Hade glömt kvar almanackan i fredags när allt blev omfall och stress, så jag hade liksom förträngt att det sista jag gjorde i fredags innan jag åkte på panikutryckning till Sbg var att boka ett platsbesök kl 9 idag. Ojdå. Så det blev taxi.

Sen var det MVC. O anslöt. 110/65, 4,7 i blodsocker. Hjärtljud på 140. Kan väl inte bli bättre. Magen hade fortsatt upp mot övre kurvan. Johanna trodde inte att bebisen skulle bli större än våra andra två, men den har så stor plats att den sträcker på sig. Hoppas hon har rätt. I svarta stunder tänker jag "den har nog fel på ryggen". I mindre svarta stunder tänker jag "det blir ett jättebarn"... I morse slog det mig att det säkert blir kejsarsnitt den här gången. Tja, den som lever får se.

I torsdags när jag storhandlat, i fredags när jag la mig sent efter röjjande och i lördags när jag körde hem efter en 12 timmar lång "grön dag" hade jag O N T i bäckenet. Ni vet hur det ser ut när man mal mjöl med en rund sten i en urgröpt dito? Så har det känts. Fast med tillägget att mal-stenen har vassa kanter. Ahhjj. Och jag tror bebben har en liten kniv som den kilar in inifrån i min blygdfog och vrider runt. Inte särskilt skönt.

Jag misstänkte att det är bebisen som fixerats, och hon bekräftade det. Det går att rucka huvudet kanske en mm. Den ligger "perfekt", sa hon. Igår kom en anings slemblod. Jag blev skitskraj och tvångsvilade mig en timme. Det blev inte mer än så. Puh. Men eftersom barnet lagt sig på plats och trycker neråt är det troligt att det faktiskt ÄR slemproppen. Hon sa att jag kanske ska börja ta det lite lugnt. Jojo. Hon har inte sett min almanacka... Den 16 juni får den gärna komma- helst inte innan.

Johanna sa också att "tredje förlossningen brukar inte bli som de tidigare". Det var det där med kejsarsnittet, det.

Fyragångsfaster

Sambons lillasyster och hennes man fick sin första lilla prins igår. Vilka underbara nyheter!!! Jag blir så glad att tårarna kommer.

Tre små killar finns redan hos sambons storasyster, och nu kom den fjärde.

Än så länge är L ensam prinsessa bland kusinerna. Får se om det ändras till sommarn eller inte. : )

10 maj

Solig, härlig vårtisdag. Elektrikern kom i morse efter ca 3 v strul, förvirring och motbesked. De flyttar ut elen ur vårt nästanfärdiga badrum idag. Sen ska byggarna kakla klart det lilla hörn där elskåpet satt förut. KANSKE kan de göra det denna v. Sen ska kommoder och skåp in. Och sen ska rörpularn dit och sätta in badkar och handfat. Känns nära. Men ändå lååångt bort...

Cykel till T-banan, via skola och dagis. Forsythia, hägg och spirea blommar i villaträdgårdarna. Vid dagis dansade en liten vit fjäril i solstrimmorna under ett vitblommande körsbärsträd. UNDERBART!

Så när jag kom hit- solladdad i själen- vågade jag mig på trapporna. Jodå. De 113 trappstegen funkar utan paus med 15 extra kilon och ingen plats kvar för lungor. Fast det var snudd på att jag fick mjölksyra... : )

...nynnar "idag mår jag bra, idag är jag stark"...

Måndag 9 maj, 35+1

Igår var det dags för ÄMK att sjunga på gudstjänsten i Slottskyrkan. Det vill man ju inte missa! Att ta gå hemifrån en söndag halv åtta medan resten av familjen sov hade jag dock kunnat vara utan... Dan innan hade två små barn gått upp kvart i respektive kvart över sju, och jag gick upp halv åtta och började mitt kaosröjande. Märkligt.

T-banan till Gamla Stan. Traska genom folktomma gator. Le åt en blommande hägg. Köpa en kaffe på sjuelva. Och så kom jag fram till den soldränkta Slottsbacken. En turistbuss, en skock (ryska?) turister och så jag.

Helt sagolikt. Stockholm, det är grejer det!


















Medhavd macka, hämtkaffe och hänförande utsikt. En schysst frulle!

Och sjungandet? För en gångs skull fick vi stå blandat. Och jag tror sällan det varit så roligt att sjunga på gudstjänst! Vi inledde med en skimrande version av "Ljuset skimrar" (Händel). Den version av Sandströms Sanctus var vår klart bästa version hittills. Hovorganisten, Mary, var översvallande över vår klang efteråt! Hon sa ungefär att "Alla förbereder sig till tänderna innan de kommer hit. Det finns vissa ensambler jag minns, och ni kommer att vara en av dem!". Det kändes som ett bra betyg.

Mamma var där med sin gamla väninna från Kalmar. De båda känner vår körledares mamma. : ) O var där med barnen också. Det är ju inte precis varje dag mamma sjunger i Slottskyrkan!?

Efteråt blev det fika på Stadsmissionen. Och glass för barnen. Barnens mamma tänkte köpa vårens första (och enda!?) glass, men nä, det fanns ingen smak som lockade tillräckligt! Still going sockerfri, alltså.

På kvällen var jag äntligen uppe på vinden med julpynt (!), tomma väskor etc. De ca 10 vändorna på stegen var ungefär vad bäckenfogen tyckte att den skulle behöva stå ut med. Ajjj!

35+1 idag. Undrar om jag törs prova trapporna efter lunch?!

Fredagsfeeling

Gårdagen var en bra dag. Lunch med Pinglan. Det gick inte att låta bli att bli lite smittad av hennes positiva energi! Och jag fick en inbjudan som jag blev jätte,jätte, jätteglad för. Och Överraskad!!!! Det bästa är att jag kan gôtta mig åt det länge. : )

Hämta älsklingsbarn. Steka pannkakor. Vara med barnen. Det finns något visst med att bara vara med dem. Lite kinkigt blev det när de skulle städa, men jag överlever. Läste länge med sonen, låg sen och kliade dottern på ryggen. Och pratade. Stora funderingar ryms i små barns huvud.

Inne i magen bökade sistingen runt något alldeles vansinnigt när jag skulle sova. Den är stor nu, därinne. 45 cm och 2,5 kg, typ. Högt upp under revbenen och långt ner mot ljumskarna kickade den. Undrar om den leker mannen i Leonardo da Vincis berömda man-i-cirkel?!

Hittade journalen från när jag väntade L imorse. Snarlikt, får man nog säga, fast hennes kurva dippade ner en gång i v 34 typ medan denna tog ett litet uppåtskutt nu. Spännande. Hennes bf var 6 juni och hon kom 9:e. Sisting ska komma den 11. Får se hur det blir.

Och vi fick el-besked idag. På tisdag ska de stänga av så att elektrikern kan bli klar. Badrummet skulle kunna bli klart om två veckor, alltså. Då har det tagit nästan tre månader. Tack, Fortum, för dröjsmålet.

Solsken, fredag, trött i kropp och knopp. Vill hem och pyssla bort lite kaos. Och så behöver fönstren putsas. Men det sparar jag till efter 12 juni när L ska ha kalas...

Jag känner att jag börjar gå in i en bubbla nu. Orkar inte riktigt, riktigt stressa!

Majonsdag

Det är två veckor sen skärtorsdagen. Vansinnestempot regerar i mitt liv just nu. Plus förkylning, plus ett badrum som ALDRIG blir klart, plus hyfsat höggravid. Drömläget känns avlägset. Idag står det "20" i min almanacka. Det står för 20 arbetsdagar kvar... Den tiden står inte riktigt i proportion till alla måsten på jobbet och hemma.

I måndags var jag hos Johanna. Efter söndagens kapitalsvacka (kunde sovit hela dan!) tänkte jag att det nog var dags för järntabletter. Men icke.

Bra järnvärde, bra blodtryck. Inga direkta krämpor. Inte illa för en förtiåring i v 34+1. Jag har gått upp 15 kg. Egentligen tycker jag att det är lite mycket, men det är "som det brukar". Hoppas att det bara är bebben som ökar i vikt de sista veckorna nu. Bebisens hjärta tickade som det skulle, och magkurvan hade börjat peka lite uppåt. Stor bebis? Förmodligen inte. Barnmorskan trodde bara att det är för att jag är så lång och att den inte behöver trycka ihop sig. Hoppas hon har rätt. En bjässe på 55 cm och 5 kg känns onödigt...

Men nog tryter orken. Och humöret. Tårarna trillar när motgångarna känns oöverstigliga. Typ när jag var tvungen att åka och handla kl 21 i måndags eftersom A L L T var slut hemma. Eller när barnen ALDRIG blir klara på morgonen och jag känner hur min arbetstid bara krymper och stressen växer. Eller när hela ryggen skriker VILA efter att ha motbalanserat kulan på magen en hel dag.

MEN jag håller min sockerfria livsstil, jag äter mina lunchlådor, jag väljer vardagsmotion. Utom idag; oknäppbar jacka + förkylning+ svinkall + cykel var ingen lockande kombo...

Skärtorsdag och sol

Idag är det klänning, leggings och pumps. BARFOTA i skorna. Och kavaj istället för den numera oknäppbara, ganska tvättbehövande jackan. Vår! Hittills har fotsvullnaden lagt sig ovanför strumpresåren. Det ska bli mycket intressant att se hur lite fotknöl som förblir synlig till kvällen. :P

Springa i pumps funkade oväntat bra. Men nästa gång tar jag helt enkelt nästa buss.

Annars är det en längte-dag. Längtar ut i solen, längtar efter en LÅNG promenad, längtar efter barnen som är i Gbg sen i måndags, längtar efter helgro, längtar efter att gå hem från jobbet.

Så jag borde nog inte alls sitta här och leka med min lilla blogg...

Onsdag, cravings och sol

Idag aprilväder: en skvätt regn på morgonen i Hammarby Sjöstad, nu strålande sol i Vasastan.

Och jag har fått min första craving. Denna sista graviditet- otippat! Sur juice kan jag MÖRDA för. Hormonsvajjig och trött höll jag på att bryta ihop i vår lokala affär sent i söndags när det bara fanns snälljuicer.

Men idag när jag handlade lunch fanns det grapefruktjuice. Tyvärr varken eko eller fairtrade, men nä, nöden har ingen lag. Köpte lite ekocitron på flaska också, och då blir det surt så att tårna krullar sig. *lycka*

Ella har sin vana trogen dragit igång en nästan oemotståndlig utmaning att gå 12000 steg varje dag under en vecka. Jag tror jag ska försöka hänga på under påskdagarna hos svärisarna! Några små timmar kan de ju klara sig utan mig!?

Lång och intensiv helg +kortvecka

Lördag:
Morgon upp och fixa frukost till barnen.
1000 vara i kyrkan och öva Bach med kören
1130 kör hem, hämta familjen
1200 lämnas med dotter på dansen medan O och R fortsatte till IKEA för badrumsmöbelinköp
1300 T-bana från dansen till V-by. Köpa presenter till söndagens kalas.
14+ hämtad av O.
15 fika på altanen.
15+ ...helt slut...
Em gå och lämna återvinningsskräp + handla
18 - TRÖTT. Hamnade framför nån film och kom i säng för sent. Illa.

Söndag:
Upp, frukost till barnen. O åkte till tävling kl 10, och då hinner han ju inte fixa barnfrukost innan.
10-12, hänga tvätt, sortera in ren tvätt, slå in paket, städa kök, hjälpa L med kort, lägga fram packning, laga kalasklänningen, fixa lite lunch till barnen.
1225 cykla till Rs kompis med barnen, lämna honom. Cykla vidare till Björkan med L för hennes kalas som startade 13.
1330-1430 klippa sambo, tvätta cykel, hänga tvätt, fixa körkläderna, duscha
1450 skjuts till kyrkan
1500-1930 övning och Bachkonsert. Fantastiska musiker, fantastiska solister. Härligt!
1930 gå hem
20-21 packa barnens väskor, läsa saga, natta barn
2130 gå och handla frukost
22-2330 ladda hem jobbgrejer på USB inför gbg-resa

Måndag:
Vakna 0510 när L hostar. Inte somna om för att O snarkar.
Upp kl 0600. Göra frukostmatsäck, koka kaffe, äta frukost. Packa det sista. Komma ihåg dator, papper, bok, de nytorkade jeansen, cykelkvitto till sambo för inlämning av cykel etc.
0720 skjuts till Centralen.
0810 på plats på X2000. Puh.
Framme 1130, hämtade av farmor o farfar, fika o lunch i solen i Kållered. Tillbaka till tåget som gick 1442. Hämtad vid Centralen. Restmiddag. TRÖTT, trött, trött. Läsa att när den gravida kvinnan är 40 är det 11 barn av 1000 som dör i magen. Dumt att läsa det precis innan man somnar...

Tisdag:
Ny härlig klockanfemsnarkorgie. Tack. Komma till jobbet och inse att chefen som fick en grej för koll under fredagen/ gårdagen inte kunde prioritera det (hade tagit honom fem minuter) inför dagens resa till London. Morr. Irritation på HÖG nivå. Stresshormoner likaså. Gah.

Nåja. På plussidan:
- glada och nöjda barn, en tågresa som var jättemysig och gick bra. Det var värt extraansträningen med matsäcken när de blev så glada. Och det är lyx att få ha tre timmar med dem, bara med dem. Världens bästa ungar.
- sov på tåget hem. Borde jobbat, men de två timmarna i dvala behövde jag!
- nyservad cykel med nytt hjul, ny kedja, nya bromsar, nya vajrar. Äntligen!
- solen SKINER, min kropp orkar cykla.
- jag har 28 arbetsdagar kvar. I bästa fall.
- jag kan jobba på fredag istf igår och behöver inte ta en semesterdag
- "jobbargubbarna" kom i morse. Med kakel!

Och så: jag klarade 21 dagar utan godis. Igår på Gbg C efter lunchen var jag DÖENDE av trötthet, och raiden inne på Pressbyrån var en utmaning. Hela mitt jag skrek SOCKER, men jag kom ut med frukt, mineralvatten och en Brämhultsjuice. Ha.

SJ, skit i koncentrerad form

Jag vill ju gärna åka tåg. Men efter dagens kontrovers känns det som om jag ALDRIG mer försöka åka med SJ!

När uttaget är mindre än intaget...

...kan man i alla fall koncentrera sig på att intaget är rimligt och nyttigt. Kollega FM tipsade igår och en bok "äta djur" . Den vet jag inte om jag vågar läsa.

Snubblade in på Svenskt kött och läste på lite.

Jag är glad att jag valt svenskt kött i 10 år, och jag är stärkt i min övertygelse om att välja bort utländskt och att välja ekolgiskt när så är möjligt (var och när kan man köpa ekologiska kycklingfiléer?). Mitt val 2011 att minimera min grisköttskonsumtion känns också helt rätt.

Och, som om inte det vore nog, så har jag faktiskt undvikit socker i drygt 2 veckor nu *klappar mig själv på axeln*

31+1, trappkoll

Jodå. Det funkade med 6 trappor, 113 trappsteg idag också.

Tack, kroppen. Sprang däremot till bussen häromdan. En aktivitet jag där och då bestämde mig lägga ner på obestämd framtid. : )

110411

Precis två månader till BF. Det var ganska mycket bus igår när jag skulle sova, och det kändes riktigt skönt efter eftermiddagens panikkänslor.

De ringde från mödravården. Min BM är sjuk, så jag ska träffa en annan den här veckan. Jag undrade "blir hon sjuk länge", men det kunde de inte svara på. Hoppas inte. Jag har ingen lust att byta med bara två månader kvar. Håhåjaja.

Sen i lördags har det varit tråkigt hemmavid. Jag blev ledsen och sambon blev arg. För att jag blev arg. Fast jag var ju ledsen. I morse eskalerade det rejält.

Det är så bra för själen att få tillbaka ett "nä, inte när det gäller dig" när man har uttryckt att man känner att man inte får nån hjälp.

Inte när det gäller dig. Skönt och tryggt att få det från sin sambo. I kombination med "det där tyckte jag du skött så jävla taffligt så jag tänker inte ta något ansvar för det". "Det där" är tågresan till Gbg med barnen. Jag har bokat biljetter för att åka lördag och lämna dem och sen åka hem söndag. Men. En av Ls bästa kompisar har kalas på söndagen och jag sjunger konsert den kvällen. Dessutom är det hennes sista övningstillfälle inför dansuppvisningen på lördagen. Vi KAN åka på måndagen. Så jag har sagt till sambon "om du pratar med dina föräldrar kan väl du kolla om det är OK att vi kommer på måndagen istället". En gång sa jag det igår morse (när han kommit upp vid tio och jag hade kollat om det var möjligt att byta biljetterna...). Sen ringde jag hem från jobbet. Fick prata med sonen och bad honom påminna pappa. Pappa pratade med sina föräldrar igår, men han hade inte frågat. Han hade inte förstått att han skulle göra det, eftersom "jag kan inte läsa tankar". Han hade inte förstått. Men det var mitt fel- han kan ju inte läsa tankar. Sen sa han "du får göra som i det militärä, ställa motfrågan "har du förstått"".

Som vanligt är allt mitt fel. Jag ska bara hålla tyst, för han är "inte intresserad av att prata" med mig.

Han är blixtsnabb på att hävda att det är mig det är fel på. Det värsta är att jag efter 10 år har börjat tro att det är sant.

En vis ung kvinna skrev på sin blogg om att tillslut känna sig värdelös och oälskad. Jovars, jag förstår precis vad hon menar. "Taffligt skött" och "inte när det gäller dig".

Kärlek?

Bittert.

Jag får fler komplimanger av vänner och kollegor än av honom (kanske för att de inte känner mig- när man väl känner mig finns inget gott att säga?). Beröring, uppmuntran, omtanke? Nä, "inte när det gäller dig".

Oroligt och Inte roligt

Sov riktigt dåligt inatt. Drömde jättejobbiga drömmar och vaknade genomsvettig. Svårt att somna om. Tio i åtta gick jag upp. Rensade privatmail, gjorde dagordning till trädgårdsstadsföreningens möte onsdag, mailade kallelse, kollade biljetter till Gbg, plockade ur disk, diskade grytor från igår. Körde en tvättmaskin, gjorde en ansjovislåda (fick kvar ansjovis igår när jag gjorde stek på fransyska + hade rått ägg kvar sen jag blåste ur ett ägg åt R i tisdags, och grädden går ut idag).

Sambon kom upp strax före 10 och läste tidning till 11. Vi bråkade igår, och det tar dagar för honom att återhämta sig. Lämna bakom sig är inte hans grej, nä han är sur och kort i dagar.

Vek tvätt och sorterade in den. Sen gick jag och vilade. Och fick JÄTTEONT i magen. Magen var alldeles stum- jag blev hur orolig som helst. Tänkte vila en halvtimme, men jag låg mer än en timme. Tänkte att vila är bra. Bråkade ordentligt med magen för att få igång bebisen, och den måttade väl några pliktskyldiga sparkar tillslut. Det känns inte bra. Tänk om något är fel. Tänk om vi blir en siffra i statistiken över de som förlorar sitt ofödda barn i magen strax innan det ska födas. Hjälp.

Masade mig tillslut ur sängen, åt lite rester från i fredags (pasta med räksås- jag hade överträffat mig själv, kan jag säga!). Gjorde kaffe till oss, tinade lite bulle och tog fram tre glassar, två till våra barn och en till grannkille som kom in till oss och studsade/lekte hinderbana.

Vi fikade i solen. Sambon höll på med under-altanen-rensning och allmän vårstädning av tomten. Perfekt dag för sånt.

Nu är jag på jobbet. Har alldeles för mycket att göra. Det har gått 31 hela veckor nu, så jag kanske bara jobbar 7 veckor till. Av dem är två veckor korta påskveckor. Det blir 34 arbetsdagar, det.

Så. Även om jag inte alls vill vara här så är det nog lika bra. All stress jag kan slippa i veckan är bra. Veckan blir tuff nog ändå. Kör tisdag, möte onsdag, O tävlar torsdag, jag ska på förtiårspresentsteater på fredag, på lördag tåg till Gbg med barnen om jag inte kan byta biljetterna, på söndag konsert med kören. Har jag lyckats med biljettbytet åker vi på måndag istället. Då blir det en riktigt kort arbetsvecka, det...

Måtte nu bara den där lilltussen där i magen bestämma sig för att komma och för att vara frisk!!

Life Gene, testresultat

Igår kollade jag mina resultat. Mest spänd var jag över långtidssockret eftersom både pappa, mamma och mormor (och ett gäng av hennes helsyskon men inte halvsyskon!) fått åldersdiabetes.

Man ska ha mellan 27 och 42. Jag hade 27. Och då kan man ju veta i bakhuvudet att jag inte precis varit renlevare på sockerfronten sen oktober...

Mitt kolesterol låg inom gränserna, men mitt goda kolesterol var lite högre än intervallet angav. Fast det behövde man tydligen inte söka vård för. Nähä. Lite börjar man ju fundera, dock. Normalt äter jag mycket mer GI/LCHF än vad jag gör nu, och då kanske siffrorna blir sämre?

Vi får göra hälsoundersökning på jobbets bekostnad fr o m det år vi fyller 40. I år för min del, alltså. Ska sikta på att göra en hälsokoll typ nio månader efter förlossningen, för då borde mat och motion börja kunna stabilisera sig igen. Då ska det bli väldigt intressant att se kolesterolvärdena!

Bakslag

Idag är ingen bra dag. Lite småont i halsen, illamående. Seg. Jag tyckte jag sov bra inatt, men det är visst inte min kropp överens med mig om.

Blä vad jag känner mig kass. Hemma är det (förhoppningsvis) hantverkare, så att åka hem och vila finns inte bland de valbara alternativen.

Antar att det är "bit ihop" som gäller. Det blir dagens utmaning.

30+1, trappkoll

Jodå, det funkade idag också med 113 trappsteg. Tack, kroppen.

Igår hade jag ont i bäckenet/bäckenbottnen. Obehagligt. Riktigt än vill jag inte att det ska dra igång.

Och jo, faktiskt. Jag klarade helgen utan socker. Igår t o m utan kvällsmacka! Det blev bara mangobitar och hallon från frysen. Gott som godis. Nästan.

I fredags var jag hos BM tillsammans med femåringen. Vi lyssnade på hjärtat och mätte mage. Blodsocker 4,2 och blodtryck 120/70 och magen precis ovanför normalkurvan. Hittills är man frisk!

Sunksöndag

3 april. Redan 3 månader avklarade detta år. Om två månader kan vi vara en trebarnsfamilj. Fast vi får säkert vänta till midsommar, typ. Och i värsta fall förblir vi en tvåbarnsfamilj, även om tanken knappt går att tänka.

Fredagskvällen var en utmaning när det gällde socker. Sambon hade köpt lösgodis. Åh så gott det såg ut! Men jag lyckades. Det fick bli knäckemacka istället. En del kalorier, visst, men inget socker.

I torsdags gick jag och hämtade barn, så en halvtimmes promenad blev det. I fredags var vi hos BM, jag och dottern, och vi gick en del efter det, så jo, det blev i alla fall lite rörelse.

Igår skulle sonen ha gympauppvisning. Blå T-shirt var anbefallen, så jag cyklade till Vällingby vid tio. Lite snopet att upptäcka att magen numer tar emot när man trampar... Men annars gick det bra- visst flåsar jag som en valross, men jag kan leva med det. Får se hur det går att cykla till jobbet. Jag vill helst inte ge mig ut i trafik och branta backar innan gruset är borta, och det verkar vara en långdragen historia att få bort det. I slutet av maj misstänker jag att varken sittdelarna eller magen är med på att cykla längre än till dagis.

I morgon är det fyra veckor sen de började gräva. Kaoset tär. Det är smutsigt och stökigt överallt, med fel grejer på fel plats i precis varenda rum. Jobbigt, faktiskt.

Imorgon börjar period- dag 8 till 15- av tjugoendagarsutmaningen om att bryta vanor. AC- socker står i alla fall 1-0 efter första perioden. Bra så.

Onsdag, Life Gene- koll

BMI 30.4. Hu! Men det hoppas jag är reversibelt. Hittills har jag gått upp 13 kg, ungefär, och det är 2,5 mån kvar. 16 kg är mitt "normalvärde", men det har ju aldrig varit särskilt lätt eller kul att kämpa bort dem...

Blodtryck 112/62 och vilopuls 70. Normal hörsel. Höftmåttet är 113 och inte de 104 som är "gränsvärde", men jag tror faktiskt inte att jag har 104 ens i mina smalare perioder... Midjemått 88 cm likaså. INNAN barnen när jag hade lågpunktsmarkeringar på vågen hade jag i bästa fall 82-83 cm.

Miffo, typ.

Nåja. Jag firade med att promenixa från Fridhemsplan (30 min promenad, check!) och att äta ett mellis med vaniljkesella och eko-bär från frysdisken.

21dagarsutmaningen:
1) mindre socker. På tredje dan fortfarande OK, även om Kesellan innehåller lite socker.
2) minska de tomma kalorierna. Inget godis, inga kvällsmackor. På två dar! : )
3) träna mer. Jo, faktiskt. Jämfört med den gångna vårens soffpotatisliv har jag fullkomligt exploderat i motion. Typ att gå från Fridhemsplan, alltså...

Det ska bli jätteintressant med blodproverna. Mamma har bara en njure och jag har dubbelarv på typ2-diabetes. Kolesterolvärdet var perfekt för 10 år sen- jag tenderar ju att lägga fettet mellan hud och muskler ist f i blodkärlen...

Dag 2/21, nya utmaningar

Det gick bra igår. Jag gick i trappor, åt inte socker. : ) Linamatens fisk var otroligt god, fastän (eller- tror jag- tack vare) O läste snett och la dillen i salladen i stf i pepparrotssåsen!

Kom i säng i hyfsad tid. Men jag vaknade som vanligt 7 ggr inatt. Hopplöst! Det går väl an när bebisen har kommit och man är "ledig" på dagarna, men nu!? Hjärnmos!

Idag blev t-banan stående vid Thorildsplan pga att tåget framför pajjat vid Fridhemsplan. Efter 20 minuter hoppade jag av och gick mot Fridhemsplan- därifrån går ju en massa bussar om inte annat. Jag hann inte ens till Lindhagensplan förrän tåget rullade förbi. Nedrans.

Men jag fick en liten promenix till bussen och sen från St Eriksplan. Det måste man ju gilla!

Det verkar dock som om jag kom in i en ny och inte särskilt kul fas av de här nio månaderna. Natten till igår vaknade jag och mådde rejält illa. På mötet kl 8 tog jag en klunk kaffe och den var på väg att vända direkt. Jag var tvungen att gå ut på toa och djupandas. Spooky. Idag, sista biten innan jag kom till kontoret, slog illamåendet till igen. Helknäppt. Och irriterande. Jag "brukar" inte må illa, så jag vet inte hur jag ska hantera det!

Vårvintermånad på upphällningen

Såg att jag skrev sist 5 mars. Det är 23 dagar sen. Tre och en halv vecka. Sen dess har jag ägnat min bloggtid åt husbloggen och badrumsbyggandet.

Badrumsrenoverandet har slitit och sliter fortfarande. Vår sängar står i barnens rum, så någon plats att leka finns inte. Utom i vardagsrummet. Dels är det alltså kaos överallt, dels kan de inte ta hem kompisar. Det ena är stressande, det andra ger dåligt samvete och en annan typ av stress i mammasjälen. Vi tror att det kanske, kanske är tre veckor kvar av renoverandet.

Min sockerfria marsmånad sket sig. Såklart. Så trött, så omotiverad. Med solen och den bortsmälta snön vaknar rörelselusten. O fixade min cykel hjälpligt i lördags. Det var underbart att återigen kunna cykla med barnen och till söndagens körsjungande i kyrkan! Cykeln behöver dock en hel del TLC. Det prioriterades bort i höstas. Bromsar behöver bytas, vajrar ses över och sadel bytas. Sen så ska den nog kunna tjänstgöra ett tag till. Den börjar få några år på nacken nu, käraste hojen. Typ 12...

Läser Ellas blogg och sen i Saras om att det tar tre veckor att skapa nya vanor. Lagom till påsk, alltså. Låter som en bra utmaning!

Vad vill jag ändra i mina vanor?
1) återgå till sockerbegränsande diet
2) minska intaget av tomma kalorier (för miljön och hälsan)
3) promenera, cykla eller på annat sätt träna något litet varje dag.

Saker som jag faktiskt är ganska van vid sen några månader är:
4) komma i säng i hyfsad tid
5) göra matlådor istället för att äta ute
6) använda det som finns i kylen för att minska mängden hushållssopor
7) gå istället för att ta bilen

Saker som jag börjat få styr på:
8) morgon- och kvällstvätt av ansikte. Nytt krig mot pormaskarna är påbörjat!

Eftersom jag har fem bevis för att det går att ändra vanor så borde de första tre vara ganska lätta. Ska fokusera på det nästa gång jag kan mörda för en Polly.

Fredag utanför principerna

Vi fick låna Klara en natt och en dag. Igår stod Vasamuseet på programmet, och efter många om och men kom vi iväg. Buss, T-bana, färja, promenad. Redan där nånstans börjar man ha sagt "nej,nu räcker det" tillräckligt många gånger... Jag hade med lite kex, russin och saft som vi fikade på innan vi började gå runt. Barnen hittade en trappa/ läktare längst ner. Där sprangd de en halvtimme. Minst. Jag strosade runt och låtsades som om jag inte kände de barn som gjorde mest ljud i hela huset...

Vid tre käkade vi. Jag åt en macka och barnen köttbullar och potatis. Till efterrätt varsinn chokladboll. R köpte en som var hälften så stor som kokosbollarna och chokladdoppad. Den visade sig smaka arrak, så den ratade han snabbt. Han fick faktiskt köpa en muffins istället.

Och nä, jag slänger inte en hel chokladboll, så jag avnjöt den i små bitar. Tät, nästan kladdig konsistens. God. Fast onyttig, såklart.

O hämtade oss, och via ett kiss-stopp på Norrmalmstorgs McD åkte vi hem och var hemma fem i fem. En dusch medan Ola skjutsade hem K och köpte pizza. 1734 satte jag mig för första gången bakom ratten i röda Audi A4 Qattron. Nervöst!

Kl 1800 anlände jag till adressen i Järfälla. Bilen är jättelätt att köra, men alla reglage är ju annorlunda än Volvon, vilket ställer till det lite.

Plockade upp G på vägen så att vi kom samtidigt. Det blev parmalindad sparris och canelloni med skinka och squash. Gris i kubik. Fast så heligt med mitt grisande är det inte att jag säger det till värdinnan. Jag TÅL ju gris, och mina ekologiska grublerier har ju många andra uttryckssätt.

Efterrätten var vit chokladpannacotta och björnbärspuré. Supergott, och inte mer socker än i chokladen.

Vi blev kvar till halv tolv, och jag körde G tillbaka till gatan i närheten av Råsunda fotbollsstadion.

Det blev en dag med både socker och gris, men faktiskt. Jag har inte ett dugg dåligt samvete. Jag har en ny dag med bra val framför mig.

Ikväll blir det Leva Livet på ChinaTeatern och middag på stan. Hm. Undrar var man käkar gott nuförtiden?! : )

Keso med bär delux, utan Keso

0,5 dl lätt kesella, 0,5 dl vispgrädde, en massa frysta hallon och blåbär. Mixat till sorbetliknande konsistens.

Jamensåvansinnesgott. Inte full pott på nyttighetsskalan, kanske, men i alla fall ett sockerfritt alternativ när barnen sitter och kollar på Scooby och käkar glass...s

Keso med bär!

Fick syn på ICAs eco-bär i frysdisken när jag handlade mat till lunch. "Smaskens" tänkte jag och inhandlade en låda och kompletterade med en burk Keso.

Lunchen bestod av vegetarisk Krav-ärtsoppa och fralla med getost. Gott. Och jag blev så himla mätt.

Bären och Keson skulle vara ett mellanmål, men åh. Kunde inte hålla mig!

Och det var så gott; bär i botten, keso ovanpå och så lite pumpafrön och lite flytande honung on top.

LÖJLIGT gott!

Bra/dåligt

Återigen somnade jag på spikmattan och vaknade av tusen små nålar i ryggslutet och med en känsla av irritation. Men så- en natts sömn senare vaknade jag av radion. Andades djupt, tog sats och... reste mig utan att det högg i ryggen. Halleluja! Tillbaka i prelottenlyftsform.

Tack spikmattan för hjälpen, tack snälla kroppen för att du faktiskt funkar riktigt, riktigt bra trots att jag inte alltid sköter om dig så bra som jag borde.

Fast, jag måste ju gnälla lite också. Var det verkligen nödvändigt att slå till med huvudvärk när jag nu slapp det ryggonda?!

Ikväll ska vi (nog) låna dotterns bästa kompis. Funderar på om vi inte ska gå och äta pizza på sunkhaket. Alternativet är köttfärssås. Eller ugnspannkaka. De alternativen innefattar diskande. Hm. Tjejerna får bestämma.

Imorgon ska jag vara hemma med sportlovssonen och lillasystern. Planen är Vasamuseet. Får se om vi får med oss något extra barn. Tre barn på museum en sportlovsfredag- kan man sätta upp det på träningskonton!?

Det står en Audi på vår infart

Och imorse stod är en Volvo. Vi hämtade ny bil idag!! Lika röd som gamla bilen, men alldeles splajsande ny. Ganska häftig känsla, faktiskt. Den gick jättebra att baksätesåka i. Sonen fick sitta fram. Många knappar för små fingrar att undersöka...

Ryggen? Jo tack. Jag gjorde som min gamla kollega och somnade på en spikmatta, och jag tror att det gjorde susen.

Sockret? Jo, faktiskt. Inte minsta lilla kaka idag. Ingen läsk.

Åh va jag är bra. Fast jag orkade inte göra ett stortag i hallen ikväll heller. Attans.

Fast jag är ganska bra ändå. Man ska vara bra på att vara lat också ibland.

Pang i bygget

Alias ryggskott. FAN! Helt enkelt! Skulle kunna vara foglossning, men nä, det tänker jag inte få den här gången heller.

I söndags lyfte jag 31 kg dotter lite snett och hastigt. Kunde svurit på att nån stack en filékniv djupt in i höger skinka när jag gjorde det, för så kändes det. Igår gick det hyfsat med några efterhugg. Men idag. Hjiiises.

Voltarengel, spikmatta, stretch. No use. Har just ägnat drygt en timme åt att gå runt med infoblad i mitt kvarter + att lämna buntar med utdelningsmaterial på tre andra adresser i lilla villaområdet. Snömodd + isfläckar är ingen höjdare när man ändå går som en elefant på ett glasgolv. Suck.

MEN en dag utan socker- check. I alla fall utan kakor och godis. Jordgubbsyoghurten som jag frös innan jag pimpade den med rostade kokosflingor var säkert sötad, men ÅH så mumsig den var! Kan bli en nödräddare.

Och så MÅSTE jag komma ihåg att fylla på förrådet med frysta bär.

Jo. Jag måste grav-dilla lite. L pratade med magen förut; berättade att det är hon som ska bli storasyster och att hon har en storebror som heter R. Och så sjöng hon för magen. "skaka rumpa", närmare bestämt. Vad hände med Bäbä!?

1 mars!

Eller "vem snodde januari och februari?". Hur kan åtta och en halv vecka bara försvinna från jordens yta på det här sättet?

Hakar på en utmaning idag; träningen får jag bara inte till mer än jag aktivt väljer bort bil.

Månadens utmaning blir:
Sockerfri mars i enlighet med Träningsglädje . För min del är det läsk, godis och kakor. Kommer nog att dricka måltidsdryck lite nu och då. Och min nya craving är cornflakes, så det får nog kvarstå på frukostlistan.

25+1

Väckarklockan ringde kl 0600. Gäsp. Nästan direkt började det röra sig i magen; knuffar nedåt vänster ljumske och uppåt höger. Lite buffar rakt fram mot min navel. Kan det vara så att den ligger diagonalt i magen, med sin rygg mot min?

Jag snoozade två ggr och bara låg och kände efter. Och njöt.

Det ligger någon i min mage som vi inte lärt känna än. Märkligt, magiskt, mysigt.

Och helt ofattbart.

Vi ska till Johanna idag, magen och jag. Hoppas vi mår bra.

Tillägg efter BM
Hoppade på 72 istf 42 vid Odenplan = MYCKET rask promenad till Karlavägen. Sista biten fick jag springa, inkl de fyra trapporna upp till Johanna. Jag hann vara i väntrummet knappt en minut innan hon kom, och då hade jag fortfarande inte hämtat andan... Men blodsockret var perfekt, järnvärdet likaså och blodtrycket 125/70. Jag stressar som en dåre och sköter mig inte alls, men ändå mår vi så bra, bebisen och jag?! Hjärtslagen låg på 159 och magmåttet var helt normalt, en aning ovanför normalkurvan. Jag har gått upp TIO kilo, vilket naturligtvis känns sådär kul. Jag "brukar" gå upp 16, så vi får se. 15 veckor kvar.

<3

Träningsvärk

Bära lådor utan att luta mot magen var tydligen något som mina axlar och armar tyckte var jobbigt. Aj!

24+6

Hallå- ge sjutton i att hoppa på min urinblåsa! Du börjar bli för stor och stark för det! <3

Mäh?!

V 5, Sälen.
V 6 jobba.
V7 måndag halvvab, tisdag helvabb, onsdag Gbg 0700-00.30 inkl restid, to halvvab. Fredag jobba 9-15 och hämta sur dotter. Som arbetsvecka betraktat HELT värdelöst.

Helg: börja röja inför badrumsrivning.

V8 styrelsemöte på måndagskvällen, kör på tisdagskvällen, jobba på onsdagskvällen (hemma vid elva), sambon iväg på träning på torsdagen. Febrig son= halvvab fredag.

Att ligga långt efter veckorplanering på jobbet + åka på semester + vabba + ha alldeles för mycket annat att hantera på kvällarn = hinner inte med det jag ska varken på jobbet eller hemma.

Ständig frustration. Ibland önskar jag mig ett jobb som börjar när man kommer dit och slutar när man går hem, och där nån annan kan göra arbetsuppgifterna när man är borta. Ett jobb som man inte kan ta med sig hem. Ibland önskar jag mig också ett stort, nytt hus som inte är i behov av fullständig uppfräschning (i mänskovärlden motsvarar det tarmsköljning, detox och silikoninlägg, antar jag).

Just nu är det ett sånt tillfälle. För jag vet inte vilken gång i ordningen måste jag flytta om saker/tömma rum. Vi har inte precis utrymme över att ställa saker på.

Samtidigt VET jag att om några månader har vi en toa till, ett badkar som inte är från 40-talet, en källare med ljusinsläpp från två håll och ett fungerande arbetsrum där det till och med finns plats för en reservsäng som jag kan sova i när bebisen är född så att resten av familjen inte störs lika mycket av nattpassen.

Det gäller bara att fokusera på det här och nu, idag när jag vill UT, vill gå på bio, sitta i soffan med handen på magen och försöka lista ut om det är rumpan som sticker ut eller en fot, vill fika med K, vill handla mammabyxor. Eller, det vill jag väl kanske inte riktigt, det där sista.

Men jag kanske skulle ta och internethandla lite leggings när jag ändå bara sitter här och slösurfar istället för att göra nytt?!

Egentid?

O har renoverat trappa hela helgen. Det blir skitsnyggt! Parketten som legat under altansoffan sen vi gjorde sovrummen våren- 09 är snart slut. Bra.

Jag går in i marktjänsten och försöker hinna med "mina projekt" också. Och nä, då är det inte fotoalbumet eller långpromenaden. Arbetsrummet måste saneras IGEN efter julens hallrenovering (det var PRECIS nyröjt efter köksröjningen när vi fyllde det igen...) och börja flytta om grejer innan rörkillarna kommer och slaktar rör så att vi- tillslut- kan få en toa till.

OK, det är jättelyxigt att O är händig, att vi har så stora barn att man inte måste vara på tå 24-7 och att vi har råd att göra ett nytt badrum. Men ÅH så jag längtar efter en spontan isutflykt, lite museum eller en bio!!!

Ute är det -16, vårsol och gnistersnö. Man får väl njuta av spektaklet genom de skitiga fönsterrutorna. Ska bara skriva upp "putsa fönster" på att-göra-listan först.

Fest i kubik

Fredag 11/2 mamma middag hos Mia. Fem mammor, inkl jag, god mat, bubbel, prat, snacks. Sällskapsspel om vem som var mest Svensson. Skitkul! Grundanledningen var att mamma Kicki drar till NZ med sin familj om knappt en månad, och å som vi kommer sakna dem. Hennes yngsta dotter är min dotters älskade bästa kompis, så tomrummet blir stort. Fast de kommer ju hem om två år... Mamma Kicki fick ett peacesmycke från Efva Attling. Kommentaren "men det är ju SÅ JAG". Perfekt! Mycket prat och diskussioner och hem ALLDELES för sent. Då är det skönt att ha varit nykter, faktiskt.

Lördag 12/2 fest i BVSOK. Träff kl 16 på Brommaplan. Glögg! Uppdelning i lag. Jag hade tur som hamnade med S som jag träffat på några O-ringar. De tre andra var okända för mig. Alla lag fick tio kuvert. I kuvert 1 fanns frågor om Brommaplan, om rondellen och om utsmyckningen. Sen t-bana mot stan. I kuvert två fanns frågor om tunnlar, i ett kuvert frågor om broar. Mattias och Therese hade surfmobiler- perfekt. Vi andra bistod med glada tillrop och okvalificerade gissningar. Ärlig- segelfri höjd på Tranebergsbron? (rätt svar 25.2 m). Av vid Fridhemsplan. Vet ni förresten vilken annan farkost som finns på stationen? En blekingeeka! I Kronobergsparken hade vi ett antal kontroller med bokstäver, och dessa skulle passas ihop till ett ordspråk. Såklart "man ser inte skogen för alla träd". Vad annars när man har med orienterare att göra?! Frågor om Bolinders, om Pipersgatan, om mosaiska kyrkogårdar. Målet var SHC på Kungsgatan där det dukats upp bubbel, buffé och baginbox. Ett otroligt bra upplägg; jag ägnade nästan 2 timmar till att umgås med folk jag aldrig träffat och vi hade inte tråkigt en sekund! Maten var jättegod och vid bordet där jag satt planerade vi för sommares skottlandsresa. Vi åker 27 juli till en sexdagarstävling. Loch Ness och whisky står högt på listan.

Kalashelg, faktiskt. Sonen var på kalas på fredagen och dottern på lördag och söndag. Så, som sagt. Kalashelg.

V 6 i backspegeln

Redan innan vi åkte från Sälen visste jag att veckan skulle bli intensiv.

Lördag 5/2. Hem från Sälen. Avsläppt vid ICA fem i åtta för att handla "schlagermat", bära hem, fixa. Grönsaker, dip, guacamole...

Söndag 6/2. Packa upp och röja. Gå till Björkan med dotter, gå hem via affären, en halvtimme i soffan med sonen, gå med honom via ICA, till Björkan och hem. Soligt, kallt. Och HALT! Laga mat.

Mån 7/2. Hämta barn, laga spenatsoppa. Lyckades få sambon att veckohandla!

Tis 8/2. Kunde inte gå på kören pga arbetsbelastning. En veckas semester i kombo med att kollegan som ska vara "kontrollerande" har varit borta mer än på plats på sistone är dåligt! Hemma vid halv tio.

Ons 9/2. Halva veckan! Hämta barn, laga mat, natta barn. O på tävling. När barnen lagt sig vid halv nio började jag jobba igen. Satt till halv två.

Tors 10/2. Komma ihåg att anmäla dottern till kalas, hem i begynnande snökaos, hämta barn, laga mat. Köra till V-by för att fixa presenter. En effektiv shoppinghalvtimme. Fast kläder till mig blev det såklart inte. Måste köpa mammabyxor; v 23-magen får inte plats!

Fre 11/2. En snökaosig dag. Ojojoj. På kvällen middag på en granngata. Jag kom hem halv två...

Lö 12/2 O upp för att boka båtvakt. L kvittrade glatt, så 07.05 gick jag upp. T R Ö T T!!! Plocka, tvätta. Mamma hade glömt telefonen här. Stress. Bråk med O (trötthet och stress brukar leda dit). Ledsen. Hämta Lottenkompis till dansen, dans 12.15-13, skjutsa hem kompisen, fixa dotter till kalas, gå med henne. Handla, hämta son hos kompis efter övernattning. Hem, kaffe, duscha. Åka till Brommaplan för orienteringsfest. 10 kuvert med olika frågor om stan- surfmobilerna gick varma! Bokstavsorientering i Kronobergsparken. Buffé på en arbetsplats mitt i stan. Jättekul! Hem med t-banan, skjutsa mamma. I säng vid midnatt.

Sön 13/2. Upp vid sju när sonen gnydde och "klappa panna". Han kom strax senare och låg tre minuter innan han rusade upp och kräktes. 39 graders feber! Sitta soffa med ynklig son, tvätta och plocka. Fixa dotter till kalas (vi snackar sätta upp hår, måla naglar och sminka), hämta kompis K och kompis L. Skjutsa till kalas kl 14. Ks mamma var jättedålig, så jag handlade till henne och oss på vägen från kalaset. Tittade på Harry Potter med sonen. Stekte plättar, hämtade flickorna.

Och så allt annat man ska hålla reda på- förutom jobbet. Har försökt få ihop styrelsemöte i trädgårdsstadsföreningen, men folk är SÅ dåliga på att besvara mail. Grrr.

Huvudvärk, svullen näsa. Det är nog förkylning på G. Det har jag verkligen inte tid med! : )

Vita dagar

Jojo. Här är det vitt, vitt, vitt. Det kom ca 20 cm snö under kvällen igår och under natten. Resultat? Kaos...

Busstrafiken inställt, mamma kom bara till Islandstorget, O skulle hämta och körde nästan fast på vår oplogade väg, rörpularn som skulle komma för att kolla underlag för offert körde fast utanför oss, det stod still på Bällstavägen, vi tog inte Bällstavägen till jobbet pga backen där det redan stod bilar utan körde via Ursvik. Där stod vi 20 minuter, minst, eftersom en lastbil ställt sig tvärs över två körfält. Ah.

Känns som om man lagom hann till jobbet innan det var dags att fundera på om man inte skulle bege sig hemåt för att vara säker på att komma fram...

Jag fick i alla fall min halvtimmespromenad fram och tillbaka till skolan. I drivsnö. Puh. Riktigt jobbigt. Och lite skottning. Får nog räknas som Dagens Träning! : )

Köttsligt begär

Nä, faktiskt inte.

Veg ärtsoppa till lunch måndag, spenatsoppa till middag (soppigt, jojo) med kalkonköttsmackor (ingen gris!!), spenatsoppa till lunch igår (kompletterat med Mello-resterna gurka-morot-blomkål-dip...) och Proviverimackaavokadohopkok till middag. Idag urpslurpig tofu-nudelsoppa från bästa Steam. Ikväll: rödspätta och potatis. Rädd att den inte var ekologiskt korrekt, dock, men ÅH så svårt det är att hålla eko-och klimatkoll.

Det är ganska enkelt att skippa grisen, så då äter jag min entrecote med gott samvete lite nu och då!

...fast jag släpper fortfarande ut 8 kubik CO2/år. Attans...

Konstig middag

Proviva, avokado, rågbröd med getost och tomat. Kanske inte hela kostcirkeln, och enda tallriksmodellen i ärendet är tallriken under mackorna, men helt OK ur smaksynvinkel!

Att springa till bussen...

Kan meddela att springa går bort. Att balansera ett bowlingklot på blygdbenet var ingen höjdarkänsla konstaterade jag efter att ha småkutat 50 m i snö-/ och issörjan för att hinna med bussen i morse.

: )

En utmaning för träningsglädje!

En av träningsbloggtjejerna har dammat av utmaningstänket igen på FB. Det bästa är att utmaningen är "hitta din egen utmaning". Det vore ju korkat att inte hänga på!?

Så, min utmaning från v 6 2011 är 1-2-3:

1 cykelpass i källaren varje vecka,
2 lätta styrkepass varje vecka
3 promenader minst 30 min varje vecka.



Det känns som lagom nivå. När snön smält bort vill jag cykla till jobbet, och då behöver jag utmana mig redan nu för att inte höfter och annat ska gå i superstrejk en solig dag i april.

Får se hur det går med orken. Min lilla värld krympte rejält i mitten av oktober förra året efter ett rosa streck på en teststicka. I min nya, ännu mindre lilla värld är det inte alls v 5 nu, utan v 22, så tja, några stordåd i träningsvärlden blir det inte. Jag tappar luften av att gå uppför T-banetrapporna, och jag får mjölksyra av att dra barn i barnbacken. Snabba promenader går ganska bra fortfarande, men så fort det börjar luta lite uppåt kommer sammandragningarna. Tredjegångsmagen håller väl på att småträna. 18 v kvar, sen får jag verkligen hoppas att det blir barnvagnspromenader som sommar- och semesternöje.

Fredagsfundering på bussen om unga och yngre kvinnor

Först satt jag där och tänkte på två unga kvinnor som tränar, bloggar och kämpar med kilon. Den ena har jag haft nöjet att träffa live i Åre för två år sen, den andra har jag bara träffat i bloggvärlden.

De är ambitiösa, kloka, starka, initiativrika, verbala, sociala. Precis den sortens förebilder tonåriga tjejer behöver. Det pinnsmalt, blekt anorektiska, självnedtryckande, njutningsvägrande kan inte vara det som ska vara normen. Uthålligt, starkt, livsbejakande, eftertänksamt borde vara det normala, det som varenda mamma och pappa vill uppfostra sina ungar till. Men det är "fint" att vara smal och "fult" att ha BMI över 25. De båda tjejerna jag tänker på faller därmed utanför fin-normen. Och de kämpar med mat och med vikt, vilket naturligtvis är helt OK om man gör det för SIN skull, för att orka bättre eller kunna möta ett löppass lättare, men inte bara för att man väger mer än "alla andra".

På bussen satt också en massa tonåringar på väg till skolan, och mina tankar for vidare. Puder, smink. Precis som mina jämnåriga för 25 år sen, fast då gällde permanentat hår. Mobiltelefoner fanns såklart inte, och det var freestylar istf MP3. Men annars- unga små tjejer stöpta i samma form. Långt slängigt hår, likadana jackor, likadana kläder. Så uniformt. Precis som då. Ja, fast inte jag då, som alltid varit 20 cm längre och 30 kg tyngre än de andra. Och MÖRKHÅRIG.

Inte mycket ändras. Jag sörjer de konstiga idealen som ligger som nån form av kulturell sörja över kvinnor än idag, och jag fasar för att det ska bli jobbigt för min dotter nu när hon växer upp. Hon är typiskt INTE smal; hon är rund hela hon med muskulös rygg och kraftiga, starka ben, hon är inte ljuvsöt men social, glad, kreativ, empatiskt och älskar hela världen. Naturligtvis är hon sötaste femåringen i världen enligt mig, men om världen anser att det är fel med runt och udda, vad spelar en mammas obrottsliga kärlek och livsinsikt för roll?

Gode Gud låt tjejer få vara som de är om 10 år när hon är tonåring. Låt tjejer få vara starka och stolta och må bra bara för att de faktiskt ÄR bra.

Jag hoppas att min L blir som de där två tjejerna och de tjejer som finns i deras nätverk. Starka, träningsglada, uthålliga, sociala, verbala. Och att hon bibehåller sin starka tro på sig själv och att hon är bra precis just som hon är.

Veckoplanering...

Veckorna är nästan löjligt korta.

I måndags jobbade O tills vi hämtade honom strax före åtta. Vi byttes av då, så jag satt på jobbet till 11. Sen tog jag faktiskt taxi hem. Och satt hemma till halv ett. I tisdags kör. Igår var det kontorsstädning. Jag hämtade barn och O kom hem halv nio, sissådär. Jag BORDE ha jobbat, men genomfrusen och trött som jag var fick det bli date med duntäcket. Har INGEN lust att bli förkyld. Ikväll ska vi vara hemma senast halv 6 så att O kan ta bilen till sin träning med efterföljande föreläsning, så han blir sen. Inte läge för mig att åka till jobbet och göra ett sista ryck inför nästa veckas ledighet, alltså. Jobba hemifrån funkar, men ÅH då måste jag komma ihåg vad jag ska ta med mig inför dagens sista möte. Planering, planering, planering.

Imorgon kväll ska jag träffa mammagruppen från -05. På lördag gäller:
- städa för kattvakten
- handla till katter och kattvakt
- packa. Lakan, underställ, överdragskläder, spel, datorer, kamera...

Jag hade så gärna släppt iväg familjen själv; farmor och farfar och kusinerna är där, så det kan inte vara omöjligt från barnpassningssynpunkt. De ska ju dessutom skidskolas. Förmodligen kommer inga av mina varma kläder att funka heller, och att gå och frysa en vecka känns sådär.

Önskar verkligen att jag fick en familjefri vecka hemma. Jobba, röja, sova. Bara min egen mat och tvätt, bara mina egna dagar att tänka på.

Jag är så TRÖTT på detta ständiga planerande!

Borden och måsten och surdegar och mat och tvätt och städning, och dottern ska på kalas 6 och 13 februari och sonen på födelsedagsmys den 11 och vi ska förmodligen på fest den 12 och sonen ska ha ett sjuårskalas.

Hade verkligen behövt en vilovecka nästa vecka för att orka resten av våren...

Vad ÄTER du egentligen för bra mat?!

Jag fick frågan idag efter att ha fått konstaterat att järnvärdet är på 145. Tja, det mesta. Inklusive alldeles för mycket av sånt som borde går "fetbort", helt enkelt. Tränar inget just nu, och då fallerar karaktären. Som ett brev på posten (en räkning, eller ett negativt intagningsbesked. Man vet att det kommer men inte är det välkommet, inte!).

Men mitt köttminskande går bra. Det är t o m ganska enkelt. Igår veg-lunch och så potatis- och purjolökssoppa till middag. Idag repris på gårdagslunchen; haricot verts med vinägrett och parmesanost (kvar från Gs kalas), kikärter, blandade tomater, extra feta. Och konserveringsmedelsfritt rågbröd.

Faktiskt, man MÅR bra av sån mat!

Måndag 17 januari

Dags. Som jag väntat. Som jag fasat.

Klockan 10 var det vår tur. Allt var som det skulle. Allt! Utom att jag inte känner något, men det blir så när det ser ut som det gör. Fantastiskt skönt!

Messade bästa gamla kollegan som lever i en bergochdalbana mellan strul och succé; just nu på uppväg efter en liten yrkesmässig, hastig svacka. Messa kollega/kompis för att hon ska få veta lite före cheferna. Prata med personalchef och närmaste chef. Prata med fd chef för planeringens skull.

Svårt för hjärtat att fatta det hjärnan vet, men vi kämpar väl på.

Vi är nästan halvvägs. Slutprov i juni. Iii.

V 2, januari 11

Måndag: första arbetsdagen. Sambon behöver jobba sent och kommer vid halvåtta-åtta. Foton anländer från föräldrarna till helgens förtioåring.

Tisdag. Körstart. Ellington. Ovana harmonier. Konstaterar att jag har svårt att få luft. Redan!

Onsdag. Sambon tävlar kväll, hemma nio. Sen åker jag till jobbet och skannar bilder. Kommer inte på kollegans skrivbord med mina inloggningar, så jag kan inte "fånga" skannresultatet och göra word av det. Nej!

Torsdag. Fixar bilderna över lunchen. Jobbar till nio och inväntar provsånghäfte från M för att se att det funkat med bilder etc. Det har det! Hemåt vid halv tio. Missar bussen vid B-plan, går hem, handlar mjölk mm på ICA tio minuter innan de stänger kl 23.

Fredag. Liten älskad pojke 7 år! Fira, jobba, köpa choklad, fira, lämna mamma. En sväng in till jobbet för att fixa det sista som jag glömde inför lördagen. Hemma tio.

Lördag. Ensam med barnen på förmiddagen, städar, plockar, packar. Åker halv fyra med B.s till Strängnäs. Förtioårsfest 18- efter 01. Kör hem genom snöovädret- 60 på 120väg. Snön faller som en vägg framför lyktorna, kör Bs ovana Audi. Hu! Efterfest med bubbel till tresnåret. Trevligt! Hotellsömn= tvärmörkt, tvärtyst. Härligt!

Söndag. Upp strax efter åtta, långfrukost i inglasat uterum. Kaffe, gott bröd, sällskap, fil, yoghurt, ägg, sill... Gilla! Hemåt med familjen B, hemma strax efter halv elva. På med linser och så direkt in i bilen med femåring som ska vara 11 i S-tuna för sjuårskalas. Hem efter kalaset, fixa lite mat till mormor och familjen, skjutsa hem mormor, låna film. Dö i soffan med barnen, Scooby och Winx. Trött, illamående, ont i magen...

Efter den veckan var jag ganska mör. Fast veckan efter blev faktiskt inte så mycket lugnare. Dags för nästa förtiårsfest!!

Halv januari!

Igår blev jag sjuåringsmamma. När vi väntade honom sa folk "åh, se till att njuta, åren går så fort". Och jäklar vad rätt de har. Mitt i allt blöjbytande, matplanering, husrenovering, jobbstrul, relationssvackor etc har han blivit en stor kille. Det är knappt jag minns hur det var när han var en liten tuss! Vi plockade fram lite kort på honom som nyfödd igår; grimaserandes på pappas bröst första natten utanför magen. När jag ser det kortet minns hjärtat känslan. Oerhörd kärlek och lycka!

O hade köpt blandfärs till gårdagens tacos. Då fick det bli quorn till mig. Det var ju det där med gris! *klapp på axeln*. När barnen nattats åkte jag iväg och fulkopierade sånghäften. Usch!

Sen blev det lite godis när jag kom hem. Nedrans.

Pluspoäng: inget kött en dag till!
Minus: Polly.

Och EGENTLIGEN så vet jag ju att godis är skit. Min kropp behöver varken kalorierna eller kemikaliering och det är energikrävande att framställa. Men säg det till mitt lomhörda sockersug.

13 dagar gammalt år

Tja, det går väl sådär. Får väl erkänna att mitt Bättre 2011 började först när jobbet började igen 20110110.

Men sen dess har grisandet gått bra. Undviker t o m dagens middagskorv hemma genom att vara på jobbet! Det blev i princip helveg dagar ti, on och to. Enda köttet är kalkonkött, faktiskt.

Jag har blivit bättre på att äta upp/ ta hand om matrester. Jag gör lite bättre val när jag handlar. Det känns bra.

Men det där med kakor. Funkar sådär. Jag sover dåligt=blir trött=får svårt att tackla mitt sockerbegär/har inte kraft att kämpa emot. Så nä, där går det sådär. Inte katastrof, men inte helt ren heller.

Har inte druckit läsk, i alla fall. Nu brukar jag ju inte storkonsumera sånt, men jag får väl fokusera på att jag verkligen inte gjort det alls de senaste dagarna!

Imorgon fyller lille prinsen 7 år. Det är faktiskt ofattbart. För sju år sen, exakt, var vi inne på KS och tittade till magen eftersom vatten sipprat hela dagen. Vi åkte hem och hämtade ut vår filmkamera på posten på vägen. Åt pasta.

Vid elvatiden började det göra ont. Pinvärkar gör lika förb-nat ont som vanliga men gör ingen nytta. Till KS kom vi igen vid 6-tiden på morgonen. Och kl 1444 den 14/1-04 kom han då, lille prinsen.

Det är helt oförglömligt. Kroppen minns och jag får nog gråta en skvätt ikväll när jag pussar honom. När blev en halvmeter skrynkelsöt enochenhalvmeter trotsochbus?!

Nyårslöften, 2011

Mina små planer för året är:
- minska min griskonsumtion/sluta käka grisskött. Miljöskäl.

Mina planer för månaden fram till Sälen är:
- ingen läsk,
- inget godis,
- inga kakor och bullar.
Mitt sockersug har slagit sina fula klor i mig igen, och ärligt- VEM behöver socker?!

Min plan för närmaste veckan:
- bli frisk från förkylningen. Jag var ute och åkte skidor med barnen igår, och ÅH vad min kropp längtar efter rörelse!

2011, nyårsdag

Ett nytt år. Gott, hoppas jag! Vi fyller förtio. jag och O. Han fanns i mitt liv när jag fyllde 30- jag fick ett Goretex-ställ, en fantastisk middag på stan och en kväll på operan. Hur kan det redan ha gått tio år?!!

Under kommande år får förhoppningsvis klart vårt badrum och får kaminen på plats. Huset är absolut inte färdigt efter det, men det känns som om allt det stora är klart då. Kök, badrum, entré. Check.

Jag längtar efter att få ordning i matkällarn också. Det fattas FEM CENTIMETER för att få in två bra hörnskåp. Nedrans. Men det är symptomatiskt för vårt hus. Planen är i alla fall att köpa vanliga köksinredningar och pula in. Tror att förvaringen blir effektivast då.

Vi ska till Sälen med familjen, vi ska till Skottland och orientera/ prova whisky.

Nä, jag tror att 2011 kan bli ett riktigt, riktigt bra år. 2009 var ingen höjdare. 2010 var bra mycket bättre, men nu jäklar!

Hemmavecka, renovering och snö

Årets sista vecka har ägnats åt hallen. Ä N T L I G E N. Jag ska fylla på vår husblogg om det! Vårt nät har legat nere, så det har liksom inte kunnat göras...

Dopparedagsveckan

Sista dagarna var också ganska hektiska. Den 21 var det sista arbets- och skoldagen. Sambon var överstressad han också.

På måndagskvällen gjorde jag saffransrutor till skolfikat. Hade faktiskt kommit ihåg att köpa chokladen till fröknarna!

På tisdagen lämna sur dotter i tomteklänning, åka med son, kaos och bilar, hann precis till åtta, julfika med sonens förskoleklass, lämna paket, sångande utomhus, lämna gråtande son som ville gå hem, ont i själen och hjärtat, träffa en blocket-mamma på Odenplan för att fixa Pokemon, jobba några timmar, skyyyynda till skolan och den lessna pojken, hämta dagisdrottningen.

Äntligen jullov!

På kvällen skulle katterna lämnas, så dottern och jag for dit. På vägen från UVäsby stannade vi i Rotebro och i Sollentuna för att blocketshoppa petshop och Polly Pocket. Till femåringen som sov i bilen! Skulle lagt på julkorten också. Jag hade letat upp en kl 19-brevlåda vid "turebergs torg" i S-tuna. Men nåt sånt hittade inte GPSen, så jag fick lägga ner.

Hem med barn och plastprylar. Till Brommaplan och lämna filmer + posta korten.

Göra sillsallad. Sent i säng.

På onsdagen skulle vi åka! Packa, fixa. En timme på Bromma Blocks= alla julklappar till sambon! Han hämtade mamma och shoppade sina sista klappar. Jag ilade mitt brommakvarter runt med trädgårdsstadsinfo (som blivit klar för utlämning dan innan, men som jag inte ORKAT gå ut med efter midnatt och sillsalladshackande!).

Kl 15 kom vi iväg. En lång, hal väg mot Gbg. Jag satt i mitten i bak. Vi såg Shrek 4. Tror att mina höfter och leder började gråta nånstans i Södertälje. Då var det bara 4,5 timmar kvar...

Vi lämnade mamma hos sambons föräldrar vid halvniosnåret. Farfar har haft en långdragen lunginflammation de senaste veckorna, så vi skulle bo hos sambons syster i Kungälv. Dit kom vi vid halvtiosnåret. Stora kusinen var vaken och väntade på oss. Vi fikade lite och sen bäddade vi ner oss på luftmadrasser och medhavd uppblåsbar säng i deras "flygel", ett härligt, ljust glastaksrum som förbinder stora huset med tvättstugan. Att man kan sova så gott på en luftmadrass, ihopknödd med en femårig liten dotter?!

Äntligen jul!

Sista arbetsveckan 2010

Sista veckan var något i hästväg.

13- lussefirande. Såklart. Skulle vara på dagis halv tre. Lutfiskmiddag med modern.
14- julfest på jobbet= ingen sambo hemma = ensam med barnen.
15- körstyrelsemöte i S Ängby.
16- träffa de andra två klassmammorna
17- sista arbetsdagen, lämna dagispresent, köra fast i snödriva, storhandla. Ugnsbaka skinka.
18- körövning 1045-14. Bästa Kompis kommer 15 ca. Göra köttbullar till middag. Godismakande till halvtiosnåret, skjutsa hem G.
19- kör från 15. Konsert på kvällen.

Och så julklappar, julkort... Och jobba. Jag tror inte att jag la mig före halv två en enda natt.