En del dagar funkar allt, andra bestämmer sig marginalerna för att skoja till det lite.
Reda i torsdags kväll hade jag en "marginalerna- på- lite- fel- sida-upplevelse"kom jag iväg alldeles för sent från jobbet, och i den snöiga vardagen som gällt de senaste veckorna flyter trafiken extra sent. Kl 5 skulle vi vara och klippa barn. Prick fem var jag på dagis.... Jag ringde och frissan sa "det gör ingenting" för hon var inte klar med första kunden. In och hämta L. Jag frågade "kan du vara själv hos Inger när jag hämtar brorsan?". Hon sa, med sin så typiska självklarhet "Det kan jag. Jag älskar Inger- hon är snäll". Det hade A L D R I G funkat med storebror! Så jag lämnade henne hos frissan, hämtade R, kom tillbaka till frissan precis när Inger tog fram nackspegeln för att visa dottern det toppklippta svallet. En styck liten dotter ska ha L Å N G T hår. Det ska en styck son också, så det var inte många mm som fick kapas där, inte.
Vi handlade på Sunk-konsum bredvid frisören. Hem, laga Lina-mat. Kyckling. Juniorerna var måttligt imponerade. Jag åt lutfisk. Det var ju ännu värre...
Tjugo över sju kom sambon, halv åtta kom första mamman och några minuter senare mamma två. Vi fikade och planerade för julavslutningsfikat till halv tio. Jobbade till midnatt.
Upp till platsbesök kl 8. När jag kom fram var ALLA parkeringar slut, så jag blev tio minuter sen innan jag hittat nån plats och pulsat tillbaka. Håhå jaja.
Resten av jobbdan RUSADE. Jag skulle köpa choklad på Choklad- och lakritsbutiken på St Eriksgatan, och så skulle jag vara 3 på dagis. Pappan som fixade glöggen är föräldraledig, så han hämtar storebror kl 3. OK. Mamma K- mamma till Ls bästa kompis- hade erbjudit sig att hjälpa till, så hon hade köpt presentpåsar. Dem skulle jag hämta. Strax före tre svängde jag in på hennes gata, 300 m från dagis. In, hämta påsar. Jag hade försökt ringa pappan, men han hade ringt från dolt nummer och fanns inte på Eniro, så nä. Det sket sig.
Sen skulle jag backa in på deras infart för att vända runt. Gatan var oplogad, och det var inga vallar nånstans längs deras sida. På motsatta däremot var det plogvall, och den ville jag ju inte hamna i. Jag backade, körde fram, backade, körde fram, backade, körde... Inte fram. Hjulen bara spann.
Jag satt fast. Bilen gled lite bakåt och när jag skulle försöka komma ut var det 15 cm mellan bildörren och lykstolpen/tagg-häcken. Jag kom nästan inte ut!
Tillslut kom jag ut, hämtade mamma K, letade skyffel. Uppdrag få loss bil. En bil som jag fick lirka min in i och ut ur varje försök.
Vi skulle gunga loss den. Infarten lutar bakåt, rakt in mot gräsmattan. Jag såg framför mig hur bilen i sakta mak rullade baklänges in i deras rosenrabatt och ut på tomten...
Jag pressade mig in vid bildörren för att kunna vrida på ratten och ha koll på handbromsen. Vi började gunga bil. Den öppna bildörren var ca tre cm från stolpen varje tillbakagung, så nä. Tanken på att få en mosad dörr var inte tilltalande.
En granndam kom ut. Tre kvinnor på en Volvo. Det var S K I T L Ä S K I G T att stå bakom och putta på! Det är inte kul när en V70 gungar tillbaka och man står där, ensam i en bakhal, smålutande backe. Brrr. Vi grävde och puttade. Så, tillslut kom bilen loss. Det tog 25 min.
Teori? På gatan var det hårdkörd yta, men utanför var det bara mjuk blötsnö. Där sjönk framdäcken ner, och sen fanns det inget fäste. Jag hade ju märkt på vägen dit att hjulen släppte, så det var halt. Tjoho. En upplevelse jag kunde varit utan. Åtminstone just då, med en tid att passa och inget telefonnr.
Jag var halv fyra på dagis. I trappan mötte jag en pappa som ringde i sin mobil. Jag insåg att det var The pappa innan det började burra i min ficka. Så allt löste sig. Men jäklar- jag var helt slut efter det!
Hämtade son och for hem till dottern som varit hemma med mormor.
Vi skulle ha fått en DHL-paket med barnens julklappar på dan, och där låg en sån försändelse på köksbordet. "Så bra", tänkte jag, och sjönk ner i TV-soffan framför Prins Caspian tillsammans med barnen.
Sambon kom hem vid halvsjusnåret. Och blev jättearg. Det var FEL paket. Eller, det var julkorten, inte julklapparna. De hade DESSUTOM tagit fullmakten "varsågod att lämna på trappan" som suttit på ytterdörrn och gällde julklappspaketet, så de som skulle lämnat det paketet hade inte kunnat lämna det. Han blev SKITARG på mig för att jag inte kollat.
Mäh.
Sen härjade han en stund, och så åkte han till Arlanda, för se där kunde man hämta ut dem. Gratis hemleverans blev en T o R Arlanda sista fredagen före jul.
Efter mat och lite raw choklad skjutsade jag hem mamma. Sen skulle jag lägga ut en dokumentation på en projektserver. Det GICK bara inte. Försökte maila den via jobbets webbmail, också. Efter fem försök gav jag upp. Och gick och la mig.
När det busar runtomkring får man väl försöka se till att ha sömnmarginarlerna på sin sida...
söndag 19 december 2010
torsdag 16 december 2010
Det finns alltid nån som har det värre
Det är mycket nu. Alldeles för mycket.
Men ändå- jag är inte förkyld (än!?), barnen är friska, vi planerar för att fira jul med släkten. Även om vi inte riktigt har tiden att handla julklapparna så har vi råd att köpa det vi tycker att barnen ska få (och det är inte samma som de vill ha- då skulle vi bada i leksaker!). Visst, huset blir ALDRIG klart, men jag älskar mitt kök. Varje dag. Jag tränar inte som jag vill, men axlar och rygg bråkar inte om långa datordagar.
Läser på Js blogg om en älskad fyrbening och deras kamp för livet. Tårarna trillar. Pratade med svägerskan igår. Tre pojkar varav den äldsta är nytvå och den äldsta snart sju, en man med arm i gips, djur som ska skötas, pendeljobb. Hon är på gränsen till vad en mänska kan förväntas klara av. Jag grät när vi lagt på luren.
Tack gode Gud för att jag har det så bra.
Men ändå- jag är inte förkyld (än!?), barnen är friska, vi planerar för att fira jul med släkten. Även om vi inte riktigt har tiden att handla julklapparna så har vi råd att köpa det vi tycker att barnen ska få (och det är inte samma som de vill ha- då skulle vi bada i leksaker!). Visst, huset blir ALDRIG klart, men jag älskar mitt kök. Varje dag. Jag tränar inte som jag vill, men axlar och rygg bråkar inte om långa datordagar.
Läser på Js blogg om en älskad fyrbening och deras kamp för livet. Tårarna trillar. Pratade med svägerskan igår. Tre pojkar varav den äldsta är nytvå och den äldsta snart sju, en man med arm i gips, djur som ska skötas, pendeljobb. Hon är på gränsen till vad en mänska kan förväntas klara av. Jag grät när vi lagt på luren.
Tack gode Gud för att jag har det så bra.
tisdag 14 december 2010
Julfest på jobbet
Fast jag är en synnerligen frivillig barnvakt. Tycker de kunde ha väntat några timmar åtminstone med att ta upp anmälningarna mellan det att datumet presenterades och att det gicks runt och man skulle tacka ja eller nej. Förväntas man inte ha behovet att kommunicera sånt med dem hemma?!
Å andra sidan finns mitt hemma på jobbet, och han får så gärna representera oss i företagssociala sammanhang. Så även idag.
Jag tackade nej på stående fot, mest av ren irritation. Lite sent kom jag på att bästa fd-kollegan skulle vara med, och det är ju bittert att inte träffa henne.
Istället har jag fått hyra film och handla sushi. Barnen åt ALL sushi. Jahapp. Sen somnade jag framför Scooby Doo. Hm. Krävs kanske inte mycket till julfest för att klå det?!
Jag jobbade några timmar i lördags och några i söndags. Flera dar förra veckan satt jag till midnatt. I söndags natt till ett. Igår bara till halv tolv. Vågar inte ens tänka på hur sent det blir inatt. Har rensat igenom mailen, bara, så nu ska det skrivas dokument tills tangentbordet glöder.
Bit ihop, bit ihop. Fem arbetsdagar till ledigt.
Ska hinna fixa julkorten också (helst beställa idag, eh...), vara på körstyrelsemöte imorgon, klippa barn och träffa två klassmammor på torsdag (för att planera klassens julfika den 21), hinna handla på fredag, köröva på förmiddagen, göra julgodis på eftermiddagen, kanske hinna fixa nån julklapp på söndagsförmiddagen, sjunga julkonsert på em/kväll.
Bit ihop, bit ihop. Sömn är överskattat. Sömn är för veklingar. Jag gör ett lika bra jobb när jag är skittrött. Mitt humör är lika soligt på fem timmars sömn som på åtta...
Crap.
Å andra sidan finns mitt hemma på jobbet, och han får så gärna representera oss i företagssociala sammanhang. Så även idag.
Jag tackade nej på stående fot, mest av ren irritation. Lite sent kom jag på att bästa fd-kollegan skulle vara med, och det är ju bittert att inte träffa henne.
Istället har jag fått hyra film och handla sushi. Barnen åt ALL sushi. Jahapp. Sen somnade jag framför Scooby Doo. Hm. Krävs kanske inte mycket till julfest för att klå det?!
Jag jobbade några timmar i lördags och några i söndags. Flera dar förra veckan satt jag till midnatt. I söndags natt till ett. Igår bara till halv tolv. Vågar inte ens tänka på hur sent det blir inatt. Har rensat igenom mailen, bara, så nu ska det skrivas dokument tills tangentbordet glöder.
Bit ihop, bit ihop. Fem arbetsdagar till ledigt.
Ska hinna fixa julkorten också (helst beställa idag, eh...), vara på körstyrelsemöte imorgon, klippa barn och träffa två klassmammor på torsdag (för att planera klassens julfika den 21), hinna handla på fredag, köröva på förmiddagen, göra julgodis på eftermiddagen, kanske hinna fixa nån julklapp på söndagsförmiddagen, sjunga julkonsert på em/kväll.
Bit ihop, bit ihop. Sömn är överskattat. Sömn är för veklingar. Jag gör ett lika bra jobb när jag är skittrött. Mitt humör är lika soligt på fem timmars sömn som på åtta...
Crap.
onsdag 8 december 2010
Mitt i veckan
Schemat är lika överfullt. Jag har kommit till stadiet att allt som är utöver MÅSTE göra går bort. Socialt liv? Nope. Dåligt för själen och kroppen, så det får inte bli en vana.
Idag var jag tvungen att säga "nej, jag hinner inte det" till sonen; det FINNS INTE några luckor alls i min almanacka. Sånt gör mig så himla ledsen. Mina barn är ju det finaste och viktigaste jag har. Allt annat är- om man verkligen ser krasst på det- helt oviktigt.
Förutom vänner, då. Och det hinner jag inte heller med just nu.
Jag tror att jag ser ett frö till ett nyårslöfte där?!
Idag var jag tvungen att säga "nej, jag hinner inte det" till sonen; det FINNS INTE några luckor alls i min almanacka. Sånt gör mig så himla ledsen. Mina barn är ju det finaste och viktigaste jag har. Allt annat är- om man verkligen ser krasst på det- helt oviktigt.
Förutom vänner, då. Och det hinner jag inte heller med just nu.
Jag tror att jag ser ett frö till ett nyårslöfte där?!
måndag 6 december 2010
Måndag v 49, nya tag och lugnande besked
Kommande vecka ser ut ungefär som förra. Fast denna vecka är det jag och inte barnen som har saker bokat varje kväll...
Min träning och mitt ätande har varit ett svart hål drygt en månad. Det intensiva övandet och Brahmshelgen sög kraften ur mig helt, och med den tappade orken kommer otillräckligheten. Tröttheten har fått mig i säng tidigt om kvällarna, och helt plötsligt försvann tiden att få gjort det där lilla extra.
Men nu får det vara nog. Mina veckor fram till jul är h-e veckor, så mina utmaningar får bli av den enklare sorten. Äta bättre igen, se till att få minst 6 tim sömn/natt, återgå till mina promenader. Bara det känns nästan övermäktigt, så högre vågar jag inte sätta målet. Inte denna vecka, i alla fall.
Idag 14.30 var det dags för uppföljning av något jag gjorde för någon månad sen, och som jag var oerhört nervös för. Jag var lika nervös idag. Nästan mer.
Men det gick bra. Det Stora Lugnet sprider sig inombords, ett välkommet balsam mot stresshysteripaniken i stort.
Jag är glad, glad, glad. Och jag är oerhört lyckligt lottad.
Min träning och mitt ätande har varit ett svart hål drygt en månad. Det intensiva övandet och Brahmshelgen sög kraften ur mig helt, och med den tappade orken kommer otillräckligheten. Tröttheten har fått mig i säng tidigt om kvällarna, och helt plötsligt försvann tiden att få gjort det där lilla extra.
Men nu får det vara nog. Mina veckor fram till jul är h-e veckor, så mina utmaningar får bli av den enklare sorten. Äta bättre igen, se till att få minst 6 tim sömn/natt, återgå till mina promenader. Bara det känns nästan övermäktigt, så högre vågar jag inte sätta målet. Inte denna vecka, i alla fall.
Idag 14.30 var det dags för uppföljning av något jag gjorde för någon månad sen, och som jag var oerhört nervös för. Jag var lika nervös idag. Nästan mer.
Men det gick bra. Det Stora Lugnet sprider sig inombords, ett välkommet balsam mot stresshysteripaniken i stort.
Jag är glad, glad, glad. Och jag är oerhört lyckligt lottad.
söndag 5 december 2010
Vansinnesveckan
Veckoschema för v 48:
må: AC föräldraråd 18.30-20.30
tis: fika skolan 15-17, avslutning gympan 17-19, kör AC 1845-21
ons: pyssel dagis 16-19
to: pyssel skolan 18.30-20, O träna
Plus jobb då. Hur ska man få ihop en sån vecka?
Måndagen klarades av. Från föräldramötet åkte jag och storhandlade. Lusselinne, luciakrona. Bra! Men ingen overall eller halsduk till sonen. Och ingen adventsstjärna till vardagsrummet. Skit. Kvar på listan...
På natten vaknade jag av att R ropade på pappa. Flera gånger. Sen kom ett "Pappaaa, jag har kräkits". Två föräldrar for upp. Säng- och sonsanering. In med tvätt i maskinen (tack för att vi bor så att vi kan tvätta närsomhelst!) och så fick lilla sjuklingen sova hos oss. Man bara känner hur magsjukebacillerna hoppar...
O var hemma på fm. Jag lämnade L och for till jobbet. Hann med två möten och lite jobb... Hem till ca halv två. Liten sjukling hade käkat hamburgare och var inte mer sjuk än så (puh!), men skolreglerna säger "hemma 48 timmar efter sista symptom". Vi somnade i soffan... Vaknade med ett ryck lagom till jag var tvungen att slänga mig iväg och hämta dottern. : )
Hämta L, få i henne lite mellis, få på henne gympakläder och sonen kläder (pyjamasmannen...) och så iväg till gympan. O anslöt till 17. Fast det var ju inte avslutning för henne, som O trott, bara för R, och han skulle ju inte vara med. Suck. Men vi fick kolla på "genrepet" i alla fall. De är lite söta. Och de har en kanonlärare; en äldre halvmilitärisk herre som jag tror att de älskar.
Skjutsa hem familj, iväg till kören. Konstatera att jag inte är sämst på julkonsertrepertoaren trots att jag missade internatet... :P
Hade ringt mamma femtioelva ggr och lämnat meddelande. Hon har tappat sin tfn och hävdade att ringsignalen pajjat. Så jag åkte dit efter kören. Och ställde om ringsignalen så att skrället ringde... Jag hade lovat R att kolla om hon kunde vara hemma med honom på onsdagen, men hon skulle skriva artikelt till panchobladet och gå på något möte, så det gick inte det. Dessa pensionärer!
Hemma med båda barnen på onsdagsförmiddan. L ville ju inte gå när R skulle få vara hemma... O skulle komma "strax efter 12", och jag skulle ha ett möte kl 13 på kontoret. 12.17 började jag bli stressad, så jag ringde. Han var "på väg". 12.40 kom han så att vi kunde byta. Jävlar vad jag var stressad och ledsen då. Va fan. Jag FÖRSTÅR att han stressat, men en tid ÄR en tid, även när den bara är min tid!
Jag kom strax efter 13, samtidigt med dem jag skulle träffa. Härlig förberedelse, va?
Direkt iväg till ett möte jag lovat ansluta till vid halvtresnåret. Ingen kvar i möteslokalen. Jag förstod att de gått till byggplatsen, men va fn, de kunde ju ringt?!
Knatade dit. Ingen öppnade. Hittade inte telefonen. Men jag hade ju Os- den hade han glömt i bilen när vi bytte. Men HUR funkar en Iphone. Turligt nog ringde O strax efter tre. Jaahaaa. Plötsligt fattade jag hur manicken funkade! : ) Han sa "är det inte pyssel nu?". Jag sa "nej, det är kl 16, kolla lappen på kylen". Nu kunde jag ju i alla fall ringa projektledarn och bli insläppt. Slutet gott, allting gott.
Hem, hämta dotter, gå till dagis. Hon hade svidat om från myskläder till vita strumbyxor, tyllklänning och vit fluffkofta. Och vita skor. En dam kan ju inte gå och sunka hela dan, heller?
Det var jättetrevligt att pyssla. Dagisets kocka hade bakat UNDERBART gott vörtbröd, så jag avnjöt årets första- och andra- skinkmacka. Lyx! Och så hann jag ju PRATA med en massa föräldrar. Min sociala ådra darrade av glädje!
Hem igen i kylan vid halv sju. Käka, natta barn. SOVA.
På torsdagen skulle ju sonen till skolan. Haha. Han började hosta på onsdagskvällen och fick stark hostmedicin. Och på torsdagsmorgonen hade han feber och ont i örat. Jaha. Och L grät stooora tårar över att gå till dagis. Jaha. Två barn hemma en dag till.
O kom när vi käkat lunch, och jag fick kontorstid från typ 12.30- 16.30. O skulle ju träna och skulle åka hemifrån senast 17.30. Hann bl a få ett mail från en projektledare med texten "Jag förväntar mig att du gör revideringarna denna vecka". Det jag tänkte om honom var inte skrivbart...
Vi hade dealat med L att hon skulle vara hemma på torsdagen om hon gick på fredagen som normalt är hennes lediga dag. Det gick ju bra hela torsdagen. När mormor kom på fredagen var hon inte riktigt lika medgörlig. Och när hon inte fick åka pulka tog det hus i H-e. Fröken mistlur informerade hela kvarteret om min bristfälliga förmåga på mammafronten. : )
Inventera, svara mail, fixa, plocka. Hämta Mormor och son på Brommaplan halv två (mormor har ont i knät; jag vill inte att hon går så mycket i snön...), kolla rökluckor i Sumpan OCH kolla en innergård i samma stad.
Jag hade ju tänkt köpa garn och virka sjal, men jag hade inte fått till något besök i någon garnaffär. När jag stod där på innergården bland sophus och snötyngda träd insåg jag att "men, vänta, ligger inte Mejans precis här?". Jag gick upp de 40 metrarna till stora gågatan och kikade vänster. Jodå, 20 m sissådära bort låg minsann handarbetsaffären.
Jaaa! Lite förvirrat var det; jag hade inte möntret med mig och jag har inte virkat på 20 år, men tillslut kom jag därifrån med ekologiskt ullgarn och en nål nr 5. Jag hade verkligen tänkt bomull, men eko-garnet kunde jag inte motstå! : )
Hem, lämna bil, hämta pulka, hämta dotter. Hon var SÅÅÅÅ lycklig och upplyste alla fröknar, barn och hämtande föräldrar om att "jag ska få åka PULKA hem". Hon och 75% av alla andra små dagisbarn... : )
må: AC föräldraråd 18.30-20.30
tis: fika skolan 15-17, avslutning gympan 17-19, kör AC 1845-21
ons: pyssel dagis 16-19
to: pyssel skolan 18.30-20, O träna
Plus jobb då. Hur ska man få ihop en sån vecka?
Måndagen klarades av. Från föräldramötet åkte jag och storhandlade. Lusselinne, luciakrona. Bra! Men ingen overall eller halsduk till sonen. Och ingen adventsstjärna till vardagsrummet. Skit. Kvar på listan...
På natten vaknade jag av att R ropade på pappa. Flera gånger. Sen kom ett "Pappaaa, jag har kräkits". Två föräldrar for upp. Säng- och sonsanering. In med tvätt i maskinen (tack för att vi bor så att vi kan tvätta närsomhelst!) och så fick lilla sjuklingen sova hos oss. Man bara känner hur magsjukebacillerna hoppar...
O var hemma på fm. Jag lämnade L och for till jobbet. Hann med två möten och lite jobb... Hem till ca halv två. Liten sjukling hade käkat hamburgare och var inte mer sjuk än så (puh!), men skolreglerna säger "hemma 48 timmar efter sista symptom". Vi somnade i soffan... Vaknade med ett ryck lagom till jag var tvungen att slänga mig iväg och hämta dottern. : )
Hämta L, få i henne lite mellis, få på henne gympakläder och sonen kläder (pyjamasmannen...) och så iväg till gympan. O anslöt till 17. Fast det var ju inte avslutning för henne, som O trott, bara för R, och han skulle ju inte vara med. Suck. Men vi fick kolla på "genrepet" i alla fall. De är lite söta. Och de har en kanonlärare; en äldre halvmilitärisk herre som jag tror att de älskar.
Skjutsa hem familj, iväg till kören. Konstatera att jag inte är sämst på julkonsertrepertoaren trots att jag missade internatet... :P
Hade ringt mamma femtioelva ggr och lämnat meddelande. Hon har tappat sin tfn och hävdade att ringsignalen pajjat. Så jag åkte dit efter kören. Och ställde om ringsignalen så att skrället ringde... Jag hade lovat R att kolla om hon kunde vara hemma med honom på onsdagen, men hon skulle skriva artikelt till panchobladet och gå på något möte, så det gick inte det. Dessa pensionärer!
Hemma med båda barnen på onsdagsförmiddan. L ville ju inte gå när R skulle få vara hemma... O skulle komma "strax efter 12", och jag skulle ha ett möte kl 13 på kontoret. 12.17 började jag bli stressad, så jag ringde. Han var "på väg". 12.40 kom han så att vi kunde byta. Jävlar vad jag var stressad och ledsen då. Va fan. Jag FÖRSTÅR att han stressat, men en tid ÄR en tid, även när den bara är min tid!
Jag kom strax efter 13, samtidigt med dem jag skulle träffa. Härlig förberedelse, va?
Direkt iväg till ett möte jag lovat ansluta till vid halvtresnåret. Ingen kvar i möteslokalen. Jag förstod att de gått till byggplatsen, men va fn, de kunde ju ringt?!
Knatade dit. Ingen öppnade. Hittade inte telefonen. Men jag hade ju Os- den hade han glömt i bilen när vi bytte. Men HUR funkar en Iphone. Turligt nog ringde O strax efter tre. Jaahaaa. Plötsligt fattade jag hur manicken funkade! : ) Han sa "är det inte pyssel nu?". Jag sa "nej, det är kl 16, kolla lappen på kylen". Nu kunde jag ju i alla fall ringa projektledarn och bli insläppt. Slutet gott, allting gott.
Hem, hämta dotter, gå till dagis. Hon hade svidat om från myskläder till vita strumbyxor, tyllklänning och vit fluffkofta. Och vita skor. En dam kan ju inte gå och sunka hela dan, heller?
Det var jättetrevligt att pyssla. Dagisets kocka hade bakat UNDERBART gott vörtbröd, så jag avnjöt årets första- och andra- skinkmacka. Lyx! Och så hann jag ju PRATA med en massa föräldrar. Min sociala ådra darrade av glädje!
Hem igen i kylan vid halv sju. Käka, natta barn. SOVA.
På torsdagen skulle ju sonen till skolan. Haha. Han började hosta på onsdagskvällen och fick stark hostmedicin. Och på torsdagsmorgonen hade han feber och ont i örat. Jaha. Och L grät stooora tårar över att gå till dagis. Jaha. Två barn hemma en dag till.
O kom när vi käkat lunch, och jag fick kontorstid från typ 12.30- 16.30. O skulle ju träna och skulle åka hemifrån senast 17.30. Hann bl a få ett mail från en projektledare med texten "Jag förväntar mig att du gör revideringarna denna vecka". Det jag tänkte om honom var inte skrivbart...
Vi hade dealat med L att hon skulle vara hemma på torsdagen om hon gick på fredagen som normalt är hennes lediga dag. Det gick ju bra hela torsdagen. När mormor kom på fredagen var hon inte riktigt lika medgörlig. Och när hon inte fick åka pulka tog det hus i H-e. Fröken mistlur informerade hela kvarteret om min bristfälliga förmåga på mammafronten. : )
Inventera, svara mail, fixa, plocka. Hämta Mormor och son på Brommaplan halv två (mormor har ont i knät; jag vill inte att hon går så mycket i snön...), kolla rökluckor i Sumpan OCH kolla en innergård i samma stad.
Jag hade ju tänkt köpa garn och virka sjal, men jag hade inte fått till något besök i någon garnaffär. När jag stod där på innergården bland sophus och snötyngda träd insåg jag att "men, vänta, ligger inte Mejans precis här?". Jag gick upp de 40 metrarna till stora gågatan och kikade vänster. Jodå, 20 m sissådära bort låg minsann handarbetsaffären.
Jaaa! Lite förvirrat var det; jag hade inte möntret med mig och jag har inte virkat på 20 år, men tillslut kom jag därifrån med ekologiskt ullgarn och en nål nr 5. Jag hade verkligen tänkt bomull, men eko-garnet kunde jag inte motstå! : )
Hem, lämna bil, hämta pulka, hämta dotter. Hon var SÅÅÅÅ lycklig och upplyste alla fröknar, barn och hämtande föräldrar om att "jag ska få åka PULKA hem". Hon och 75% av alla andra små dagisbarn... : )
Slängde i mig lite mat. Sen promenad till frissan. Balsam för en överstasserad stressnivå!!
När jag kom hem stod sambon i köket och maten var nästan klar. Lyx! Skjutsade hem mamma efter maten. När vi kommit nästan hela vägen hem till henne sa jag "tog du knäskyddet?". Hon sa "nä". Jag sa "men du tog telefonen?". Hon sa... "nä". Men MAMMA!! Jag orkade verkligen inte åka tillbaka och hämta den, så hon lovade att komma på lördagen och hämta den.
Det är ju jättebra att ha en mamma som har mobiltfn, men när hon glömmer ladda den, inte hör den, glömmer att ta med det, inte lyssnar av meddelandena och t o m glömmer den här så BLIR man ju lite trött.
Och virkningen då? Jodå. Efter lite övande och mycket funderande har jag nu förstått hur jag ska göra. Det blir STORA rundlar av det tjocka garnet. Inte som jag tänkt, riktigt, men det får bli tunnare garn/ ett annat mönster nästa gång. Då kanske jag törs göra stolpar? Nästa virkutmaning blir nog en bebisfilt. Eller bebissockor till den lilla kusin som ska komma i maj! : )
Första helgen i advent
Såhär en vecka efteråt kan jag bara fortfarande konstatera att förra helgen var en bra helg!
På lördagen var jag med och sjöng på Emils dop i Bromma kyrka. Valter och Edvin döptes också. Vi som skulle sjunga kom kvart i tolv för att hinna sjunga ihop oss. Låst i kyrkan! Jag visste att det skulle vara doplunch efteråt i sockenstugan, så vi tågade dit. Och mycket riktigt- där var en tjej och förberedde. Vi fick komma in. Värme och piano. Vad mer kan önskas?
Kvart över 12 gick vi ner till kyrkan igen och träffade damen som skulle spela, och så sjöng vi några gånger till. Gospelballaden "Tack Gud" acapella satt som en smäck. Den fina "Du omsluter mig" var ny för 3/4 av oss, så den var lite svajjigare. Som avslutningstrudelutt fick vi köra Dotter Sion, också acapella. Åh, det var så roligt! Vi stod längst bak och sjöng, så jag vet inte hur mycket det hördes. Men KUL var det.
Prästen är lite frikyrklig i sitt sätt, och det gillar jag. När Emil skulle döpas sa han "Härmed döper jag dig till... Nä. Det gör jag inte alls det. Det finns inget vatten!". Och så fram med vatten och börja om. Gladpiller i själen.
Hem via ICA. Jäst, mjöl, mjölk... Men JÄKLAR. Glömde saffran! Som tur var skulle sambon ut och köpa en sladd, så han köpte den gula kryddan. Puh.
Jag hade hämtat julböckerna på vinden. Alla noter! I vanliga fall är det bara mina altstämmor jag klinkar fram på pianot, så det var SÅ kul att spela lite igen. Det går hackigt och jag har inte tangenterna i känslominnet fullt ut, men det går lite, lite bättre för varje gång jag sätter mig. Det blir jag glad av!
På kvällen saffransbak med barnen. Mys! Jag gjorde tråkiga S-bullar. De gjorde katter och sniglar och gravstenar och ormar och jagvetintevad.
Upp tidigt på söndagen och iväg till gudstjänsten. Inte ett dugg laddad. Det visade sig att fisktemat kommit av sig, så det var "bara" en familjegudstjänst på Adventstema. Det sjöngs och sjöngs och sjöngs. Barnkören är ju jättesöt, och kyrkan var full. En sopran var sjuk, så jag fick hoppa in och sjunga melodi på den fyrstämmiga Dotter Sion (högt!) och mezzostämman på damkörssättningen av densamma. Det var ju inte igår. Men det gick ganska bra. Och kul är det med lite lagoma utmaningar! : )
Hem igen. Pepparkaksbak på schemat. Sonens kompis C kom och killarna härjade. Dottern och jag angrep degen. Efter ett tag ville grabbarna också vara med. Jag kavlade och de tog ut kakorna. Perfekt. Jag Ä L S K A R mitt nya kök!! Det kunde absolut varit en arbetsbänk större eller en köksö effektivare, men det FUNKADE med tre barn och en jättedeg! Tant Harriets, för övrigt. Världens bästa pepparkaksrecept.
Bäst vi bakade kom Cs mamma, och vi fikade med lussebullar och nygräddade pepparkakor och tända adventsljus. Mera mys!!!
Till middag blev det hämtpizza. Nån måtta får det vara på köksnötandet! : )
En underbar helg. Snöigt, kallt, sjungit adventssånger, spelat julsånger på pianot, bakat, varit med barnen, tänt ljus. Hjärteglädje!!
På lördagen var jag med och sjöng på Emils dop i Bromma kyrka. Valter och Edvin döptes också. Vi som skulle sjunga kom kvart i tolv för att hinna sjunga ihop oss. Låst i kyrkan! Jag visste att det skulle vara doplunch efteråt i sockenstugan, så vi tågade dit. Och mycket riktigt- där var en tjej och förberedde. Vi fick komma in. Värme och piano. Vad mer kan önskas?
Kvart över 12 gick vi ner till kyrkan igen och träffade damen som skulle spela, och så sjöng vi några gånger till. Gospelballaden "Tack Gud" acapella satt som en smäck. Den fina "Du omsluter mig" var ny för 3/4 av oss, så den var lite svajjigare. Som avslutningstrudelutt fick vi köra Dotter Sion, också acapella. Åh, det var så roligt! Vi stod längst bak och sjöng, så jag vet inte hur mycket det hördes. Men KUL var det.
Prästen är lite frikyrklig i sitt sätt, och det gillar jag. När Emil skulle döpas sa han "Härmed döper jag dig till... Nä. Det gör jag inte alls det. Det finns inget vatten!". Och så fram med vatten och börja om. Gladpiller i själen.
Hem via ICA. Jäst, mjöl, mjölk... Men JÄKLAR. Glömde saffran! Som tur var skulle sambon ut och köpa en sladd, så han köpte den gula kryddan. Puh.
Jag hade hämtat julböckerna på vinden. Alla noter! I vanliga fall är det bara mina altstämmor jag klinkar fram på pianot, så det var SÅ kul att spela lite igen. Det går hackigt och jag har inte tangenterna i känslominnet fullt ut, men det går lite, lite bättre för varje gång jag sätter mig. Det blir jag glad av!
På kvällen saffransbak med barnen. Mys! Jag gjorde tråkiga S-bullar. De gjorde katter och sniglar och gravstenar och ormar och jagvetintevad.
Upp tidigt på söndagen och iväg till gudstjänsten. Inte ett dugg laddad. Det visade sig att fisktemat kommit av sig, så det var "bara" en familjegudstjänst på Adventstema. Det sjöngs och sjöngs och sjöngs. Barnkören är ju jättesöt, och kyrkan var full. En sopran var sjuk, så jag fick hoppa in och sjunga melodi på den fyrstämmiga Dotter Sion (högt!) och mezzostämman på damkörssättningen av densamma. Det var ju inte igår. Men det gick ganska bra. Och kul är det med lite lagoma utmaningar! : )
Hem igen. Pepparkaksbak på schemat. Sonens kompis C kom och killarna härjade. Dottern och jag angrep degen. Efter ett tag ville grabbarna också vara med. Jag kavlade och de tog ut kakorna. Perfekt. Jag Ä L S K A R mitt nya kök!! Det kunde absolut varit en arbetsbänk större eller en köksö effektivare, men det FUNKADE med tre barn och en jättedeg! Tant Harriets, för övrigt. Världens bästa pepparkaksrecept.
Bäst vi bakade kom Cs mamma, och vi fikade med lussebullar och nygräddade pepparkakor och tända adventsljus. Mera mys!!!
Till middag blev det hämtpizza. Nån måtta får det vara på köksnötandet! : )
En underbar helg. Snöigt, kallt, sjungit adventssånger, spelat julsånger på pianot, bakat, varit med barnen, tänt ljus. Hjärteglädje!!
Bloggstädning
SÅ irriterande. Här sitter man och försöker städa bloggen och få lite ordning på den. Då vill inte blogger samarbeta. Jag har blivit utslängd 3 ggr. Morr, morr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)