Utmaning 18 april-18 maj

OK. Det är den 20:e idag, jag vet, men det är ändå 18-18 som gäller.

Under månaden ska jag
1) börja springa
2) hitta magmuskler

Springandet är svårt. Det måste ju ske kvällstid. Efter nattning, dvs efter halv nio. Och då blir det ÄNNU mindre tid för O och mig, och det är inte bra.

Planen: jogga/snabbgå en kvällsrunda på vardagarna, en kort (30 min el 5 km), och så en långrunda på helgen (min 7 km eller 60 min). I början får det bli gå-springa-gå.

Magen kan kanske vara lite enklare, även om golvövningar brukar vara hopplösa med all hårdragningshjälp från unge herrn.

Plan: 2 gummibands- och magpass/ v.

Otåligt

R är sjuk igen. Han var hemma igår och måste vara hemma idag. Det blir INGET tränande alls då. Å andra sidan ska jag träna hela dan imorron, så jag får väl mer än nog då. Men jag hinner inget hemma heller. Jag blir OTÅLIG!!!

Och så den där för-nade vikten som är så seeeeg. Det är S Å jobbigt att försöka hålla 1200 kcal/dag. Fast bara i må-tors. Fre-sön äter jag "som vanligt" dvs inget godis, kakor, inga skal till tacos, men jag äter såsen till maten, lite kolhydrater och jag dricker vin. 1 kg i veckan är bra takt, men det håller inte i längden vet jag ju. Då blir jag- just det- OTÅLIG.

Jag har 7 kg tröstlöst grav/slappfluff. Om jag är riktigt, riktigt duktig kanske jag kan bli av med dem till Italien v 26. Och utöver dem har jag 5 kg som jag borde nöta bort.

Jag blir OTÅLIG! Morr.

Och nu- bara plågor

Åt makrillknäckemacka, drog på mig lite vindtätt, lämnade barn och rullade iväg. Jag hade bestämt mig för att gå en mil. I forntiden kunde jag ju springa en mil, så jag tänkte att det MÅSTE ju gå att promenera en mil?

2 km lite halvraskt, sen 5 min jätteraskt+ 5 min raskt i "intervaller" under 6 km, 6 st blev det. Sen 2 km halvraskt som nervarvning. Vid det laget hade mina ben i princip stumnat. De två km som var kvar till stugan var snudd på hemska. Ingen energi kvar, värkande ben och en 10-månaderschef som började vakna lika hungrig han.

Jag hade struntat i solglasögonen när vi gick. Det blev 5 km kisande. Vårtecken: cirkusuppställning vid Råcksta, hackspettar vid Kyrksjön. Härligt.

...fast den lätta, lite lagoma träningsvärken i benen har ersatts av något som jag inte tror går över till lördag. Allt som inte dödar härdar?!

Jämna plågor

Lite träningsvärk i axlarna/skuldrorna, lite mer i låren/rumpan. Inser att jag kommer vara HELT ledbruten på måndag...

Mama bootcamp

Tisdag. Vaken sen fem. Nu har vi lämnat barn, ätit frukost, fyllt på med välling. Druckit en kopp kaffe till. Om 30 minuter ska jag vara vid blomsteraffären för en timmes muskelmanglande och socialsvettande.

Det blir bra, det.

Sälenträning

Vis av tre tidigare års Sälenresor vet jag ju att det där med mitt skidåkande kommer lååååångt ner på prioriteringsordningen. Det är barn som ska hämtas och lämnas, det ska handlas, lagas mat. Och så har vi ju numera en tredje liten person som tar plats i planeringen. Så i vår minipackning (för att få plats i bilen...) tog jag med mitt gummiband. Och jag har använt det NÄSTAN varje dag! När barnen var på skidskola och sambon åkte i backarna och den lille sov passade jag på så långt jag hann innan han vaknade. Lite utfall, lite armhävningar, tillslut lite magövningar. Två 8 km-promenader, tre 5 km-dito måndag- fredag. På fredagsmorgonen vallade jag skidor och gav mig ut vid halvåttasnåret när fadern vaknat och kunde ta över bebiskollen. Det var ren is i spåren. En jäkla fart när det lutade det minsta och inget att sätta stavarna i när man skulle upp för lutor. Näpp. Det blev ett snöpligt slut på det åkandet när jag gav upp och gick in igen. Jag har inte åkt på två år, så jag vågade faktiskt inte... Hade tänkt att göra ett nytt försök när solen tinat upp isen lite, men se då var det kräksjuka in da house, så det blev inget med det. En rask promenad till Hemköp för att köpa blåbärssoppa och Cola till sjuklingen bara.

Och så lite egen magsjuka på lördagen när vi landat i Bromma. Träningsvärk i magen och minus på vågen, våfflor och vin till trots. : )

Den sjuka Sälenveckan

Äntligen dags för en fjällvecka med kusinerna och farmorfarfar slash mormormorfar. Minsta kusinen hade 40 graders feber på påskafton, men var bara hostig på söndagen när vi kom upp. Hans bröder däremot hade fått feber och kunde inte träffa oss när vi kom fram. På måndagen började skidskola, kusinerna gick på Alvedon. Ingen lek på eftermiddagen. På tisdagen fortfarande lite febrigt i kusinstugan, och på eftermiddagen precis när O gett sig ut med storbarnen på skidäventyr kräktes den yngste. Över hela mig. Han roade sig med det hela kvällen, men natten blev lugn. På onsdagen fyllde kusinpappan 40. Firade med feber... Tårtfika och lek utomhus för de svältfödda kusinerna.

På torsdagen var alla OK. Lek, middag och mys. Härligt! På fredagsmorgonen mådde sambon kymigt, men åkte på förmiddagen och var ganska OK. Våffelfika i vår stuga. Mitt i alltihopa var det bara att konstatera att det VAR kräksjuka som lilleman bidragit med- sambon blev dålig. Barnen lekte ute hos kusinerna, jag gick och handlade. När barnen lagom kom in bleknade storsonen och klagade över illamående. Han hann precis utanför dörren på kusinernas stuga... Hem med honom till den tillfrisknade fadern. Tillbaka. Mötte farmor med dottern. Hem med henne. Jag och lilleman fick mat och umgänge hos kusionerna innan vi gick hem till sjukstugan. Båda stora barnen hade varit dåliga...

På lördagen var storbarnen och fadern ute på en sista tur i backarna medan jag började städa. Vi städade, käkade lunch, och sen började jag känna mig lite konstig. Hemresan var HEMSK, men proflaxandning är bevisligen dämpande på illamående. Jag rusade in på toa när vi kom hem, och 20 minuter senare kom frukost och lunch upp med eftertryck.

En SJUK Sälenvecka helt enkelt. Fast det var ganska mysigt också :)

Ojdå, så läskigt

Det är inte nog med att jag anmält mig till BBC i år. Jag kom inte med på spinnigpasset som jag "tryggvalde". Tänkte att spinning vet jag ju i alla fall vad det är.

Fast, jag kan förmodligen behöva bli lite awesome! : )

Dymmelonsdag

Det var deppigt i helgen. Och förkylt. Men vinochprat på fredagen, middag på stan i lördags och italiensplaneringsmiddag i Sollentuna i söndags. I söndags hade jag INGEN smak alls. Bra så- det var enklare att inte käka fikabröd eller överäta av mamma Ms goda mat. På lördagen var jag ute i snålblåsten 1 tim 17 min och gick, och det ÄR faktiskt bra för humöret att få röra på sig.

I måndags var jag ÄNNU surare. All städning från i fredags var BORTA, så det var liksom att börja om från början. Det jag bett barnen röja var såklart också oröjt. Argmamma. Hämta fem barn från skolan. R och hans kompisar skulle på sin gympa och L skulle leka med T. Killarna fick mellis på altanen som värmts av solen och tjejerna lekte i Ls rum. Spaghetti o köttfärssåsmiddag till familjen. Skjutsa T när O hämtat och lämnat hem killar, åka och hämta spjälsäng och gåvagn i bostadsområdet intill. Äta lite tomatsoppa. Sova. S var vaken mellan midnatt och kl 01. Tjoho. Sen vaknade han 04. Och halv 6. TRÖTT. Stackarn är snuvig och täppt, så jag förstår honom, men ÅH så trött man blir!

Fast solen sken i minusgraderna och halsen som borde "dött" av nattens brist på sömn var bättre, så jag kånkade iväg till mamabootcampen. Det ÄR ju så roligt. Tog det lite lugnare med utfallsgången (måste klara trappor när man är hemma med bebis i hus med källare...) men tog i mer med överkroppen. Det gick förvånansvärt bra att knata på i hög fart. Härligt!

Sen blev det barnhämtning utan medföljande kompis, så R och jag hyrde Tintin på vägen. Förbereda mat. Cykla till kören. Sju av oss sjunger på Långfredagen, och med körledaren som andretenor ska vi försöka sjunga åttastämmigt acapella. Hur kul som helst. Cykla hem. Varm soppa!!

Så det blev en riktigt bra start på veckan, även om man inte kunde tro det i helgen.

Bättre humör, helt enkelt.