Skärtorsdag och sol

Idag är det klänning, leggings och pumps. BARFOTA i skorna. Och kavaj istället för den numera oknäppbara, ganska tvättbehövande jackan. Vår! Hittills har fotsvullnaden lagt sig ovanför strumpresåren. Det ska bli mycket intressant att se hur lite fotknöl som förblir synlig till kvällen. :P

Springa i pumps funkade oväntat bra. Men nästa gång tar jag helt enkelt nästa buss.

Annars är det en längte-dag. Längtar ut i solen, längtar efter en LÅNG promenad, längtar efter barnen som är i Gbg sen i måndags, längtar efter helgro, längtar efter att gå hem från jobbet.

Så jag borde nog inte alls sitta här och leka med min lilla blogg...

Onsdag, cravings och sol

Idag aprilväder: en skvätt regn på morgonen i Hammarby Sjöstad, nu strålande sol i Vasastan.

Och jag har fått min första craving. Denna sista graviditet- otippat! Sur juice kan jag MÖRDA för. Hormonsvajjig och trött höll jag på att bryta ihop i vår lokala affär sent i söndags när det bara fanns snälljuicer.

Men idag när jag handlade lunch fanns det grapefruktjuice. Tyvärr varken eko eller fairtrade, men nä, nöden har ingen lag. Köpte lite ekocitron på flaska också, och då blir det surt så att tårna krullar sig. *lycka*

Ella har sin vana trogen dragit igång en nästan oemotståndlig utmaning att gå 12000 steg varje dag under en vecka. Jag tror jag ska försöka hänga på under påskdagarna hos svärisarna! Några små timmar kan de ju klara sig utan mig!?

Lång och intensiv helg +kortvecka

Lördag:
Morgon upp och fixa frukost till barnen.
1000 vara i kyrkan och öva Bach med kören
1130 kör hem, hämta familjen
1200 lämnas med dotter på dansen medan O och R fortsatte till IKEA för badrumsmöbelinköp
1300 T-bana från dansen till V-by. Köpa presenter till söndagens kalas.
14+ hämtad av O.
15 fika på altanen.
15+ ...helt slut...
Em gå och lämna återvinningsskräp + handla
18 - TRÖTT. Hamnade framför nån film och kom i säng för sent. Illa.

Söndag:
Upp, frukost till barnen. O åkte till tävling kl 10, och då hinner han ju inte fixa barnfrukost innan.
10-12, hänga tvätt, sortera in ren tvätt, slå in paket, städa kök, hjälpa L med kort, lägga fram packning, laga kalasklänningen, fixa lite lunch till barnen.
1225 cykla till Rs kompis med barnen, lämna honom. Cykla vidare till Björkan med L för hennes kalas som startade 13.
1330-1430 klippa sambo, tvätta cykel, hänga tvätt, fixa körkläderna, duscha
1450 skjuts till kyrkan
1500-1930 övning och Bachkonsert. Fantastiska musiker, fantastiska solister. Härligt!
1930 gå hem
20-21 packa barnens väskor, läsa saga, natta barn
2130 gå och handla frukost
22-2330 ladda hem jobbgrejer på USB inför gbg-resa

Måndag:
Vakna 0510 när L hostar. Inte somna om för att O snarkar.
Upp kl 0600. Göra frukostmatsäck, koka kaffe, äta frukost. Packa det sista. Komma ihåg dator, papper, bok, de nytorkade jeansen, cykelkvitto till sambo för inlämning av cykel etc.
0720 skjuts till Centralen.
0810 på plats på X2000. Puh.
Framme 1130, hämtade av farmor o farfar, fika o lunch i solen i Kållered. Tillbaka till tåget som gick 1442. Hämtad vid Centralen. Restmiddag. TRÖTT, trött, trött. Läsa att när den gravida kvinnan är 40 är det 11 barn av 1000 som dör i magen. Dumt att läsa det precis innan man somnar...

Tisdag:
Ny härlig klockanfemsnarkorgie. Tack. Komma till jobbet och inse att chefen som fick en grej för koll under fredagen/ gårdagen inte kunde prioritera det (hade tagit honom fem minuter) inför dagens resa till London. Morr. Irritation på HÖG nivå. Stresshormoner likaså. Gah.

Nåja. På plussidan:
- glada och nöjda barn, en tågresa som var jättemysig och gick bra. Det var värt extraansträningen med matsäcken när de blev så glada. Och det är lyx att få ha tre timmar med dem, bara med dem. Världens bästa ungar.
- sov på tåget hem. Borde jobbat, men de två timmarna i dvala behövde jag!
- nyservad cykel med nytt hjul, ny kedja, nya bromsar, nya vajrar. Äntligen!
- solen SKINER, min kropp orkar cykla.
- jag har 28 arbetsdagar kvar. I bästa fall.
- jag kan jobba på fredag istf igår och behöver inte ta en semesterdag
- "jobbargubbarna" kom i morse. Med kakel!

Och så: jag klarade 21 dagar utan godis. Igår på Gbg C efter lunchen var jag DÖENDE av trötthet, och raiden inne på Pressbyrån var en utmaning. Hela mitt jag skrek SOCKER, men jag kom ut med frukt, mineralvatten och en Brämhultsjuice. Ha.

SJ, skit i koncentrerad form

Jag vill ju gärna åka tåg. Men efter dagens kontrovers känns det som om jag ALDRIG mer försöka åka med SJ!

När uttaget är mindre än intaget...

...kan man i alla fall koncentrera sig på att intaget är rimligt och nyttigt. Kollega FM tipsade igår och en bok "äta djur" . Den vet jag inte om jag vågar läsa.

Snubblade in på Svenskt kött och läste på lite.

Jag är glad att jag valt svenskt kött i 10 år, och jag är stärkt i min övertygelse om att välja bort utländskt och att välja ekolgiskt när så är möjligt (var och när kan man köpa ekologiska kycklingfiléer?). Mitt val 2011 att minimera min grisköttskonsumtion känns också helt rätt.

Och, som om inte det vore nog, så har jag faktiskt undvikit socker i drygt 2 veckor nu *klappar mig själv på axeln*

31+1, trappkoll

Jodå. Det funkade med 6 trappor, 113 trappsteg idag också.

Tack, kroppen. Sprang däremot till bussen häromdan. En aktivitet jag där och då bestämde mig lägga ner på obestämd framtid. : )

110411

Precis två månader till BF. Det var ganska mycket bus igår när jag skulle sova, och det kändes riktigt skönt efter eftermiddagens panikkänslor.

De ringde från mödravården. Min BM är sjuk, så jag ska träffa en annan den här veckan. Jag undrade "blir hon sjuk länge", men det kunde de inte svara på. Hoppas inte. Jag har ingen lust att byta med bara två månader kvar. Håhåjaja.

Sen i lördags har det varit tråkigt hemmavid. Jag blev ledsen och sambon blev arg. För att jag blev arg. Fast jag var ju ledsen. I morse eskalerade det rejält.

Det är så bra för själen att få tillbaka ett "nä, inte när det gäller dig" när man har uttryckt att man känner att man inte får nån hjälp.

Inte när det gäller dig. Skönt och tryggt att få det från sin sambo. I kombination med "det där tyckte jag du skött så jävla taffligt så jag tänker inte ta något ansvar för det". "Det där" är tågresan till Gbg med barnen. Jag har bokat biljetter för att åka lördag och lämna dem och sen åka hem söndag. Men. En av Ls bästa kompisar har kalas på söndagen och jag sjunger konsert den kvällen. Dessutom är det hennes sista övningstillfälle inför dansuppvisningen på lördagen. Vi KAN åka på måndagen. Så jag har sagt till sambon "om du pratar med dina föräldrar kan väl du kolla om det är OK att vi kommer på måndagen istället". En gång sa jag det igår morse (när han kommit upp vid tio och jag hade kollat om det var möjligt att byta biljetterna...). Sen ringde jag hem från jobbet. Fick prata med sonen och bad honom påminna pappa. Pappa pratade med sina föräldrar igår, men han hade inte frågat. Han hade inte förstått att han skulle göra det, eftersom "jag kan inte läsa tankar". Han hade inte förstått. Men det var mitt fel- han kan ju inte läsa tankar. Sen sa han "du får göra som i det militärä, ställa motfrågan "har du förstått"".

Som vanligt är allt mitt fel. Jag ska bara hålla tyst, för han är "inte intresserad av att prata" med mig.

Han är blixtsnabb på att hävda att det är mig det är fel på. Det värsta är att jag efter 10 år har börjat tro att det är sant.

En vis ung kvinna skrev på sin blogg om att tillslut känna sig värdelös och oälskad. Jovars, jag förstår precis vad hon menar. "Taffligt skött" och "inte när det gäller dig".

Kärlek?

Bittert.

Jag får fler komplimanger av vänner och kollegor än av honom (kanske för att de inte känner mig- när man väl känner mig finns inget gott att säga?). Beröring, uppmuntran, omtanke? Nä, "inte när det gäller dig".

Oroligt och Inte roligt

Sov riktigt dåligt inatt. Drömde jättejobbiga drömmar och vaknade genomsvettig. Svårt att somna om. Tio i åtta gick jag upp. Rensade privatmail, gjorde dagordning till trädgårdsstadsföreningens möte onsdag, mailade kallelse, kollade biljetter till Gbg, plockade ur disk, diskade grytor från igår. Körde en tvättmaskin, gjorde en ansjovislåda (fick kvar ansjovis igår när jag gjorde stek på fransyska + hade rått ägg kvar sen jag blåste ur ett ägg åt R i tisdags, och grädden går ut idag).

Sambon kom upp strax före 10 och läste tidning till 11. Vi bråkade igår, och det tar dagar för honom att återhämta sig. Lämna bakom sig är inte hans grej, nä han är sur och kort i dagar.

Vek tvätt och sorterade in den. Sen gick jag och vilade. Och fick JÄTTEONT i magen. Magen var alldeles stum- jag blev hur orolig som helst. Tänkte vila en halvtimme, men jag låg mer än en timme. Tänkte att vila är bra. Bråkade ordentligt med magen för att få igång bebisen, och den måttade väl några pliktskyldiga sparkar tillslut. Det känns inte bra. Tänk om något är fel. Tänk om vi blir en siffra i statistiken över de som förlorar sitt ofödda barn i magen strax innan det ska födas. Hjälp.

Masade mig tillslut ur sängen, åt lite rester från i fredags (pasta med räksås- jag hade överträffat mig själv, kan jag säga!). Gjorde kaffe till oss, tinade lite bulle och tog fram tre glassar, två till våra barn och en till grannkille som kom in till oss och studsade/lekte hinderbana.

Vi fikade i solen. Sambon höll på med under-altanen-rensning och allmän vårstädning av tomten. Perfekt dag för sånt.

Nu är jag på jobbet. Har alldeles för mycket att göra. Det har gått 31 hela veckor nu, så jag kanske bara jobbar 7 veckor till. Av dem är två veckor korta påskveckor. Det blir 34 arbetsdagar, det.

Så. Även om jag inte alls vill vara här så är det nog lika bra. All stress jag kan slippa i veckan är bra. Veckan blir tuff nog ändå. Kör tisdag, möte onsdag, O tävlar torsdag, jag ska på förtiårspresentsteater på fredag, på lördag tåg till Gbg med barnen om jag inte kan byta biljetterna, på söndag konsert med kören. Har jag lyckats med biljettbytet åker vi på måndag istället. Då blir det en riktigt kort arbetsvecka, det...

Måtte nu bara den där lilltussen där i magen bestämma sig för att komma och för att vara frisk!!

Life Gene, testresultat

Igår kollade jag mina resultat. Mest spänd var jag över långtidssockret eftersom både pappa, mamma och mormor (och ett gäng av hennes helsyskon men inte halvsyskon!) fått åldersdiabetes.

Man ska ha mellan 27 och 42. Jag hade 27. Och då kan man ju veta i bakhuvudet att jag inte precis varit renlevare på sockerfronten sen oktober...

Mitt kolesterol låg inom gränserna, men mitt goda kolesterol var lite högre än intervallet angav. Fast det behövde man tydligen inte söka vård för. Nähä. Lite börjar man ju fundera, dock. Normalt äter jag mycket mer GI/LCHF än vad jag gör nu, och då kanske siffrorna blir sämre?

Vi får göra hälsoundersökning på jobbets bekostnad fr o m det år vi fyller 40. I år för min del, alltså. Ska sikta på att göra en hälsokoll typ nio månader efter förlossningen, för då borde mat och motion börja kunna stabilisera sig igen. Då ska det bli väldigt intressant att se kolesterolvärdena!

Bakslag

Idag är ingen bra dag. Lite småont i halsen, illamående. Seg. Jag tyckte jag sov bra inatt, men det är visst inte min kropp överens med mig om.

Blä vad jag känner mig kass. Hemma är det (förhoppningsvis) hantverkare, så att åka hem och vila finns inte bland de valbara alternativen.

Antar att det är "bit ihop" som gäller. Det blir dagens utmaning.

30+1, trappkoll

Jodå, det funkade idag också med 113 trappsteg. Tack, kroppen.

Igår hade jag ont i bäckenet/bäckenbottnen. Obehagligt. Riktigt än vill jag inte att det ska dra igång.

Och jo, faktiskt. Jag klarade helgen utan socker. Igår t o m utan kvällsmacka! Det blev bara mangobitar och hallon från frysen. Gott som godis. Nästan.

I fredags var jag hos BM tillsammans med femåringen. Vi lyssnade på hjärtat och mätte mage. Blodsocker 4,2 och blodtryck 120/70 och magen precis ovanför normalkurvan. Hittills är man frisk!

Sunksöndag

3 april. Redan 3 månader avklarade detta år. Om två månader kan vi vara en trebarnsfamilj. Fast vi får säkert vänta till midsommar, typ. Och i värsta fall förblir vi en tvåbarnsfamilj, även om tanken knappt går att tänka.

Fredagskvällen var en utmaning när det gällde socker. Sambon hade köpt lösgodis. Åh så gott det såg ut! Men jag lyckades. Det fick bli knäckemacka istället. En del kalorier, visst, men inget socker.

I torsdags gick jag och hämtade barn, så en halvtimmes promenad blev det. I fredags var vi hos BM, jag och dottern, och vi gick en del efter det, så jo, det blev i alla fall lite rörelse.

Igår skulle sonen ha gympauppvisning. Blå T-shirt var anbefallen, så jag cyklade till Vällingby vid tio. Lite snopet att upptäcka att magen numer tar emot när man trampar... Men annars gick det bra- visst flåsar jag som en valross, men jag kan leva med det. Får se hur det går att cykla till jobbet. Jag vill helst inte ge mig ut i trafik och branta backar innan gruset är borta, och det verkar vara en långdragen historia att få bort det. I slutet av maj misstänker jag att varken sittdelarna eller magen är med på att cykla längre än till dagis.

I morgon är det fyra veckor sen de började gräva. Kaoset tär. Det är smutsigt och stökigt överallt, med fel grejer på fel plats i precis varenda rum. Jobbigt, faktiskt.

Imorgon börjar period- dag 8 till 15- av tjugoendagarsutmaningen om att bryta vanor. AC- socker står i alla fall 1-0 efter första perioden. Bra så.