Kan killar ha orange?

Igår var det möte på dagis. Föreståndarna kommenterade magen med att "Det DÄR är en flicka". Idag var jag hos BM. Det är ett LÅNGT barn, och förmodligen en del tyngre än R och L som låg på 3615 resp 3610 när de föddes. Så jag sa "då är det nog en kille". Hon sa "jaa, det tror jag också".

Jahapp. Ska man tro att en erfaren barnmorska gör kvalificerade bedömningar?

Jag TROR ju att det blir en kille och att han kommer 14 juni. Vi får se. Och jag som tänkt återanvända mina oranga sjuttiotalsutstyrslar en gång till. Men KAN killar ha orange?!?

Går fortfarande relativt obehindrat 4 tr upp till Mvc. Huvudet är helt fixerat (jag citerar "skruvstäd") och BM sa att "nu kan den komma när som helst". Vi har en tid bokad 13 juni, men hon tror inte vi kommer behöva den. : )

Fick jag bestämma skulle den komma NU. Eller om två veckor!

Måndag 38+1

Kalas avklarat. Utan bebis! Ha!

Sista arbetsmåndagen. Ojojoj. Ikväll möte på dagis, imorgon är O på tjänsteresa (Polen av alla udda ställen) och på onsdag är det 1 juni och dagis stänger 15. Och jag packar ihop, glömmer alla lösenord och allt vad byggnadstekniskt brandskydd heter. Eller, inte. Måste nog ha några extratimmar i helgen .

DOCK: storhandla funkar, panikshoppa present till sexåring mellan jobb och dagishämtning funkar, härja från kl 06 till kl 16 med sjuårskalas funkar, cykla funkar. Tack maggen!

Bära upp kartonger på vinden funkar inte. Så jag bistod med hejjarop när sambon gjorde det i lördags!

Stök och bök

Stök 1: kalas för sjuåringen om 7 timmar. Det enda jag tänkte åstadkomma är chokladbollar och en tårta. Plus lite lekplanering och dukning.

Stök 2: det saknas en garderob och en byrå för att vi ska komma ordentligt på plats efter badrumscirkusen


Bök 1: hällde 1 msk te i tangentbordet på gamla bärbara. Allt funkade utom "e" och tab. O skulle fixa, men det blev ny dator istället... Det innebär a) inte komma åt sina mail, b) O får ägna MYCKET tid åt datoriserande, backuper, omstarter, letande, överflyttande i en vecka som redan var tight planerad.

Bök 2: glömt byta pinkod på nya simkortet= dumt när man vaneavstänger mobilen när den ska vara väckarklocka. Grrr.

Bök 3: i min mage. Spöket bökar runt, framförallt på kvällarna. I går framför TVn såg det ut som om det var övningsandetagen som syntes från utsidan. Jämna, långa buffar på ett och samma ställe länge.

I fredags och igår när jag la mig var sammandragningarna intensiva och det gör lite småont/ tryckte lite neråt. Hmmm. Blir lite orolig. Kom fram till att "Ok, ska du komma nu, så får du vänta till söndagskvällen". Då hinner vi både genomföra sjuårskalaset OCH vara på banan till dotterns födelsedag. Jobb och annat ordnar sig.

Sockeråterfall

Nedrans. Åt några kakor i helgen fastän jag V E T att det inte går. Sen har det blivit glass, choklad, lite godis och några kakor till i veckan.

Nog för att man ska kolhydratladda inför en förlossning, men näe. Inte med socker, och inte med det andra "skräpet" man får med på köpet i kakorna och godiset.

Hoppas jag nådde kulmen igår. Jag kom TILLBAKA till jobbet strax före kl 21, efter ett dagisevent, matlagning och en halvtimmes vila på sängen, och satt sen till strax efter midnatt. A woman´s got to do what a women´s got to do, typ. Eller The show must go on, eller you ain´t dead until your dead. Whichever korkad klyscha. På jobbet finns en hel kökslåda full med kakor som jag undvikit länge, länge, säkert 10 v. Minst. Men igår kväll gick det inte.

Jaha. 21 dagar att bryta en vana. Det kanske gäller motsatt också- om jag inte fortsätter nu så BLIR det ingen ny sockervana? Värt ett försök...

Ska handla frysta bär och lite mer frukt ikväll. Och nån sur juice att blanda med bubbelvatten. Och lite nötter. Det är en bra plan.

Reflektion om situps

Hm. På kursen skulle vi hitta "situpsmuskeln" genom att sätta fingrarna under revbenen och säga "S-S-S". Syftet var att lära känna den muskeln lite bättre innan det är dags att krysta.

Strax nedanför mina revben finns bara en gigantisk mage, och oftast också nån liten rumpa som är i vägen. Inga många muskler att hitta där, inte.

En liten reflektion om nyttan av träning

Lyckades få en sistaminutenplats på en repetitionskurs i profylaxandning. Låter inte så upphetsande, kanske, men jäklar vilken nytta jag hade av grundkursen när dottern kom för 6 år sen. Därför ville jag påminna hjärnan och kroppen om hur man gör och tänker. Borde såklart ha gått för länge sen, men under maj har ALLA kursdatum krockat med annat. Typ båtiläggning och sambons orienteringstävlingar.

Nå.

Första övningen var "sitt på stolen, blunda, sträck fram högerarmen och spänn så hårt du kan. Spänn, spänn, lite till, spänn, slappna av, titta". Och så följdfrågan "OK, hur många av er (ca 10 par) andades?". Jag och en man räckte upp handen. Kursledaren sa att ALLA håller andan utom de som gjort övningen för en kvart sen och frågade oss varför vi andades. Jag svarade "men det var ju bara armen jag skulle spänna?" och så att "när man styrketränar håller man ju inte andan!?".

Reflektionen är att man förmodligen bara har fördelar av att vara träningsvan (obs, inte nödvändigtvis vältränad!!) när man är gravid och föder barn. Man har ett andningstänk, en vana att fokusera och att slappna av och man har kroppskoll.

Cyklade från T-banan på sambons cykel i måndags. Den är lite för låg, så det är ingen höjdare i vanliga fall. Nu, med Stora Magen, var det definitivt inte att rekommendera! Idag cyklade jag på min cykel med dottern till dagis och sen till T-banan. Funkar OK. Fast min blygdfog tyckte det var ett ofog...

Aha- upplevelse

Idag är det min nästa sista arbetsfredag för 2011. Det är tre veckor, alltså T R E veckor, kvar till beräknat datum.

Det är faktiskt inte klokt vad tiden går. Det var ju nyss jag var löjligt trött och ständigt smått illamående och Hemlig.

Innan spöket gör entré ska jag:
1) jobba klart
2) ha trädgårdsstadsvandring,
3) åka på 30-årskalas/inflyttningsfest
4) städa tomten
5) planera klasspicknick för sonen
6) gå repetitionskurs profylaxandning
7) gå på "vernissage" på dagis,
8) flytta tillbaka in i sovrummet efter 3 månaders inneboende i barnens rum
9) ha styrelsemöte i föreningen och lämna över till V Ordf
10) ha försenat sjuårskalas för sonen
11) sluta jobba
12) gå igenom babykittet hemma, komplettera
13) genomföra sonens skolpicknick
14) fira familjens 6 åring
15) ha skolavslutning med sonen
16) missa bf
17) ha 6-årskalas för dottern och kompisen i hyrd lokal
18) vara med på dagisavslutningen.

Sen, efter det, efter den 15 juni men före midsommar, har jag tid att föda barn.

Hör du det, spöket? Du får hålla dig i skinnet!
12)

Mitt grisfria liv

Ok, det får sina törnar, men I HUVUSDAK är jag grisfri. Och jag köper BARA svenskt kött som är slaktat i Sverige. I morse på radionyheterna berättade de om att 75% av alla djur som slaktas i Europa slaktas utan bedövning.

Varför fortsätter folk köpa "fulkött" när argumenten mot det är så hisnande?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vanligt-att-slakta-utan-bedovning_6172463.svd

10 maj, torsdag

Min näst sista arbetstorsdag för det här året. 10 arbetsdagar kvar. Det känns ju jättekonstigt!

Men ärligt...

...hur kaosmatisk kan en tisdag få bli? I vanlig ordning har barnen SÅ svårt att bli klara. Och sen- när jag är på bristningsgränsen av stress (kom i alla fall ihåg att L skulle ha matsäck...)- visar det sig att sonen slarvat bort sin jacka. Stressmätaren slog i taket eftersom jag "bara inte har tid att gå och köpa ny jacka". Skällde som en bandhund på den stackars sjuåringen. Usch. Dåligt samvete.

Slänga av barn- nästan i farten- och så mot stan. Årets köer. Nästan i klass med det där snökaoset i februari. Det tog en timme att komma till jobbet. Iiiha. Skulle snabbt skriva ut några grejer. Inte en enda skrivare funkade= datakonsulten måste kallas in, och såna SOVER fortfarande vid nio på morgnarna. Möte. Som drog ut på tiden.

Lunch vid skrivbordet. Möte på DS kl 13, och jag har inte hunnit leverera det jag skulle. Ett av morgonens inkomna mail har slutklämmen "svara gärna genast". Haha.

Har ni varit på Grönan och dunkat grodor? Ni vet, man ska smälla till grodnyllet när det sticker upp ur sitt hål? Precis så känner jag mig. Det är inte bollar jag fångar upp, det är fula nyllen jag klubbar ner...

Det är bara helt enkelt för mycket nu. Lilla spöket har hicka just nu. Tur det så att jag påminns om vad som verkligen är viktigt här och nu.

Och så måste jag be sonen om ursäkt när jag kommer hem. Jag var en riktigt dålig mamma imorse.

36+1, Gravidsnack i kvadrat

Näst, näst sista arbetsmåndagen för 2011 om allt går planenligt. Stora magen är oerhört knapphändigt dokumenterad den här gången. Vi har liksom inte haft bra ställen att fota på de senaste veckorna. Byggplast? Byggdamm? Kartonger? Och så har min kamera gått i pension, så jag måste skaffa en ny. Attans. Får väl ta några "sistaminutenbilder" i alla fall. Med lånad kamera.

Kom till jobbet vid åtta. Hade glömt kvar almanackan i fredags när allt blev omfall och stress, så jag hade liksom förträngt att det sista jag gjorde i fredags innan jag åkte på panikutryckning till Sbg var att boka ett platsbesök kl 9 idag. Ojdå. Så det blev taxi.

Sen var det MVC. O anslöt. 110/65, 4,7 i blodsocker. Hjärtljud på 140. Kan väl inte bli bättre. Magen hade fortsatt upp mot övre kurvan. Johanna trodde inte att bebisen skulle bli större än våra andra två, men den har så stor plats att den sträcker på sig. Hoppas hon har rätt. I svarta stunder tänker jag "den har nog fel på ryggen". I mindre svarta stunder tänker jag "det blir ett jättebarn"... I morse slog det mig att det säkert blir kejsarsnitt den här gången. Tja, den som lever får se.

I torsdags när jag storhandlat, i fredags när jag la mig sent efter röjjande och i lördags när jag körde hem efter en 12 timmar lång "grön dag" hade jag O N T i bäckenet. Ni vet hur det ser ut när man mal mjöl med en rund sten i en urgröpt dito? Så har det känts. Fast med tillägget att mal-stenen har vassa kanter. Ahhjj. Och jag tror bebben har en liten kniv som den kilar in inifrån i min blygdfog och vrider runt. Inte särskilt skönt.

Jag misstänkte att det är bebisen som fixerats, och hon bekräftade det. Det går att rucka huvudet kanske en mm. Den ligger "perfekt", sa hon. Igår kom en anings slemblod. Jag blev skitskraj och tvångsvilade mig en timme. Det blev inte mer än så. Puh. Men eftersom barnet lagt sig på plats och trycker neråt är det troligt att det faktiskt ÄR slemproppen. Hon sa att jag kanske ska börja ta det lite lugnt. Jojo. Hon har inte sett min almanacka... Den 16 juni får den gärna komma- helst inte innan.

Johanna sa också att "tredje förlossningen brukar inte bli som de tidigare". Det var det där med kejsarsnittet, det.

Fyragångsfaster

Sambons lillasyster och hennes man fick sin första lilla prins igår. Vilka underbara nyheter!!! Jag blir så glad att tårarna kommer.

Tre små killar finns redan hos sambons storasyster, och nu kom den fjärde.

Än så länge är L ensam prinsessa bland kusinerna. Får se om det ändras till sommarn eller inte. : )

10 maj

Solig, härlig vårtisdag. Elektrikern kom i morse efter ca 3 v strul, förvirring och motbesked. De flyttar ut elen ur vårt nästanfärdiga badrum idag. Sen ska byggarna kakla klart det lilla hörn där elskåpet satt förut. KANSKE kan de göra det denna v. Sen ska kommoder och skåp in. Och sen ska rörpularn dit och sätta in badkar och handfat. Känns nära. Men ändå lååångt bort...

Cykel till T-banan, via skola och dagis. Forsythia, hägg och spirea blommar i villaträdgårdarna. Vid dagis dansade en liten vit fjäril i solstrimmorna under ett vitblommande körsbärsträd. UNDERBART!

Så när jag kom hit- solladdad i själen- vågade jag mig på trapporna. Jodå. De 113 trappstegen funkar utan paus med 15 extra kilon och ingen plats kvar för lungor. Fast det var snudd på att jag fick mjölksyra... : )

...nynnar "idag mår jag bra, idag är jag stark"...

Måndag 9 maj, 35+1

Igår var det dags för ÄMK att sjunga på gudstjänsten i Slottskyrkan. Det vill man ju inte missa! Att ta gå hemifrån en söndag halv åtta medan resten av familjen sov hade jag dock kunnat vara utan... Dan innan hade två små barn gått upp kvart i respektive kvart över sju, och jag gick upp halv åtta och började mitt kaosröjande. Märkligt.

T-banan till Gamla Stan. Traska genom folktomma gator. Le åt en blommande hägg. Köpa en kaffe på sjuelva. Och så kom jag fram till den soldränkta Slottsbacken. En turistbuss, en skock (ryska?) turister och så jag.

Helt sagolikt. Stockholm, det är grejer det!


















Medhavd macka, hämtkaffe och hänförande utsikt. En schysst frulle!

Och sjungandet? För en gångs skull fick vi stå blandat. Och jag tror sällan det varit så roligt att sjunga på gudstjänst! Vi inledde med en skimrande version av "Ljuset skimrar" (Händel). Den version av Sandströms Sanctus var vår klart bästa version hittills. Hovorganisten, Mary, var översvallande över vår klang efteråt! Hon sa ungefär att "Alla förbereder sig till tänderna innan de kommer hit. Det finns vissa ensambler jag minns, och ni kommer att vara en av dem!". Det kändes som ett bra betyg.

Mamma var där med sin gamla väninna från Kalmar. De båda känner vår körledares mamma. : ) O var där med barnen också. Det är ju inte precis varje dag mamma sjunger i Slottskyrkan!?

Efteråt blev det fika på Stadsmissionen. Och glass för barnen. Barnens mamma tänkte köpa vårens första (och enda!?) glass, men nä, det fanns ingen smak som lockade tillräckligt! Still going sockerfri, alltså.

På kvällen var jag äntligen uppe på vinden med julpynt (!), tomma väskor etc. De ca 10 vändorna på stegen var ungefär vad bäckenfogen tyckte att den skulle behöva stå ut med. Ajjj!

35+1 idag. Undrar om jag törs prova trapporna efter lunch?!

Fredagsfeeling

Gårdagen var en bra dag. Lunch med Pinglan. Det gick inte att låta bli att bli lite smittad av hennes positiva energi! Och jag fick en inbjudan som jag blev jätte,jätte, jätteglad för. Och Överraskad!!!! Det bästa är att jag kan gôtta mig åt det länge. : )

Hämta älsklingsbarn. Steka pannkakor. Vara med barnen. Det finns något visst med att bara vara med dem. Lite kinkigt blev det när de skulle städa, men jag överlever. Läste länge med sonen, låg sen och kliade dottern på ryggen. Och pratade. Stora funderingar ryms i små barns huvud.

Inne i magen bökade sistingen runt något alldeles vansinnigt när jag skulle sova. Den är stor nu, därinne. 45 cm och 2,5 kg, typ. Högt upp under revbenen och långt ner mot ljumskarna kickade den. Undrar om den leker mannen i Leonardo da Vincis berömda man-i-cirkel?!

Hittade journalen från när jag väntade L imorse. Snarlikt, får man nog säga, fast hennes kurva dippade ner en gång i v 34 typ medan denna tog ett litet uppåtskutt nu. Spännande. Hennes bf var 6 juni och hon kom 9:e. Sisting ska komma den 11. Får se hur det blir.

Och vi fick el-besked idag. På tisdag ska de stänga av så att elektrikern kan bli klar. Badrummet skulle kunna bli klart om två veckor, alltså. Då har det tagit nästan tre månader. Tack, Fortum, för dröjsmålet.

Solsken, fredag, trött i kropp och knopp. Vill hem och pyssla bort lite kaos. Och så behöver fönstren putsas. Men det sparar jag till efter 12 juni när L ska ha kalas...

Jag känner att jag börjar gå in i en bubbla nu. Orkar inte riktigt, riktigt stressa!

Majonsdag

Det är två veckor sen skärtorsdagen. Vansinnestempot regerar i mitt liv just nu. Plus förkylning, plus ett badrum som ALDRIG blir klart, plus hyfsat höggravid. Drömläget känns avlägset. Idag står det "20" i min almanacka. Det står för 20 arbetsdagar kvar... Den tiden står inte riktigt i proportion till alla måsten på jobbet och hemma.

I måndags var jag hos Johanna. Efter söndagens kapitalsvacka (kunde sovit hela dan!) tänkte jag att det nog var dags för järntabletter. Men icke.

Bra järnvärde, bra blodtryck. Inga direkta krämpor. Inte illa för en förtiåring i v 34+1. Jag har gått upp 15 kg. Egentligen tycker jag att det är lite mycket, men det är "som det brukar". Hoppas att det bara är bebben som ökar i vikt de sista veckorna nu. Bebisens hjärta tickade som det skulle, och magkurvan hade börjat peka lite uppåt. Stor bebis? Förmodligen inte. Barnmorskan trodde bara att det är för att jag är så lång och att den inte behöver trycka ihop sig. Hoppas hon har rätt. En bjässe på 55 cm och 5 kg känns onödigt...

Men nog tryter orken. Och humöret. Tårarna trillar när motgångarna känns oöverstigliga. Typ när jag var tvungen att åka och handla kl 21 i måndags eftersom A L L T var slut hemma. Eller när barnen ALDRIG blir klara på morgonen och jag känner hur min arbetstid bara krymper och stressen växer. Eller när hela ryggen skriker VILA efter att ha motbalanserat kulan på magen en hel dag.

MEN jag håller min sockerfria livsstil, jag äter mina lunchlådor, jag väljer vardagsmotion. Utom idag; oknäppbar jacka + förkylning+ svinkall + cykel var ingen lockande kombo...