Den 20 april fick jag ett FB-mail av min gamla gymnasiekompis i Skåne. Tjejen som hon skulle cykla Vättern med var skadad och skulle inte kunna cykla. Men visst ville jag...?
Ville, absolut. Men 30 mil med mindre än 2 månader kvar? Jag velade lite under några dagar men mailade väl ett "jo" tillslut. Den 28 april cyklade jag lite drygt 2 mil, på Valborgsmässoafton drygt 3. Läskigt med de smala däcken och de ovana växlarna.
Veckorna som följde blev det kanske 5 mil/ vecka i bästa fall. Den 17 maj var det Kristi Him, och barnen var i Kållered. Jag cyklade till Cykloteket, fick en dropintid på service, köpte skor. Fast de var ju inte tillsäckligt breda, så jag fick tipset att lästa ut dem... Veckan därpå cyklade jag en femmilsrunda på Ekerö och så in till stan för utlästning. Dan därpå åkte jag in med S och gick hem, längs Norr Mälarstrand, vid Rålis, hem över Tranebergsbron. Varmt, soligt, liten kille i vagn. 1 mils promenad, ungefär. Underbart!
Det är inte helt lätt att få till långa pass med tre barn och en sambo med oreglebundna arbetstider, men det fick bli det cyklande det blev. På onsdagen skulle jag ut medan sambon var ledig. Punka... Köpte en förpackning däck och slang och inväntade nästa lediga dag.
Planen var att cykla långcykling- 10 mil- på söndagen 3 juni. Den 1 juni tjongade jag vänster lilltå i en dörr. Tån blev blå och tre nummer större. Inga skor gick på. Dan därpå var det 4 grader varmt och regn i stan. Och förtioårfest för M. Vi var hemma kl 03... Och då bröt förkylningen ut. Med 14 dagar kvar kunde jag inte cykla! På nationaldagen fanns utrymme och tid för reparation och cykling. Lådan med slang och däck hade ingen slang... Så på torsdagen blev det T-bana för mig till Vinsta för byte. Morr. Den 10:e, med mindre än 1 v var och efter dotterns kalas, lagade vi cykel och jag gav mig av. Klockan var halv sex, ungefär. Jag cyklade ut på Ekerö. Trampade och trampade. När jag var hemmavid igen hade jag 9.2 mil på klockan. Det var bara att trampa 8 km till. Inte optimalt för förkylning och tå, men jag ville veta att jag klarade 10 mil.
På onsdagen cyklade jag kanske 15 min, men tån värkte och höger knä likaså. Det fick bli vila.
In i det sista visste jag inte om jag skulle åka. Väderkartan lovade regn. På tisdagskvällen var jag och köpte arm- och benvärmare och en regnponcho. Sadel- och styresväskorna var slut... :P
Tja. Knappt 2 månaders träning, varav i princip INGEN de sista 2 v. Förutom en galen 10 milsrunda. Hur skulle det gå!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar