Schemat är lika överfullt. Jag har kommit till stadiet att allt som är utöver MÅSTE göra går bort. Socialt liv? Nope. Dåligt för själen och kroppen, så det får inte bli en vana.
Idag var jag tvungen att säga "nej, jag hinner inte det" till sonen; det FINNS INTE några luckor alls i min almanacka. Sånt gör mig så himla ledsen. Mina barn är ju det finaste och viktigaste jag har. Allt annat är- om man verkligen ser krasst på det- helt oviktigt.
Förutom vänner, då. Och det hinner jag inte heller med just nu.
Jag tror att jag ser ett frö till ett nyårslöfte där?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar