Halv åtta hördes storebror från sin överslaf ropa till lillasyster att "ska vi gå upp och titta på tv?" Det skulle de, tydligen. På en ljudnivå som fick rutorna att skalla... Det var bara att gå upp, det.
På schemat stod körövning 10-14 OCH dans för dottern 12.15-13.15. Hmmm.
Morgonen blev ingen höjdare. En fundering om ett nytt skåp i vårt kök- som är nytt- växte till ett jättebråk. Sjukt. Men tillslut cyklade jag iväg till Mariehällsskyrkan och traglade Brahms till kvart över 11. Det har helt klart börjat ta sig, och vi har 6 v kvar till konster!
Lite sent iväg till dansen, hittade inte skylten. Varför? De hade ingen skylt, bara en affisch på dörren... Men vi kom rätt, och vi kom i tid, och det dansades. Tre av dotterns jämnåriga kvarterskompisar har avverkat två gånger redan medan vi var bortresta, men det gjorde inte så mycket. Jag satt utanför och drack kaffe med deras föräldrar, så det var jättetrevligt!
Innan vi gick sa den ena mamman att hon och en annan mamma m familjer skulle till Ursvik och springa/grilla. Åh- då ville jag hänga på! Båda barnen vill leka med hennes båda barn och jag vill spriga. Lät ju perfekt! Ringde sambon på vägen hem och väntade mig ett nej, men han var på.
Ett snabbt provianteringsstopp på ICA, hem och packa och byta om. Då kom regnet. Vi pratar "himlens portar öppnar sig och går i baklås i vidöppet läge". På med galonisar och stövlar och iväg.
I Ursvik finns ett jättebra vindskydd med en grillplats, och pappa H var redan på G med förberedelserna. De hade torr ved med sig, så snart brann vår lilla brasa. Femårsflickorna som känt varann sen mammagruppen for iväg och lekte, två av storebröderna for iväg åt sitt håll och sista storebrodern- som går i fyran och är lite större än de andra- satt kvar hos oss. Pappa H, mamma Mia och jag gav oss ut i spåren.
Två km hängde jag med i Mias tempo, sen gick jag en km och så småjoggade jag de två sista. Det var G E G G I G T. Men jag har saknat det. jag brukar alltid hamna med armarna tätt, tätt intill kroppen och i lunkfart. Jag vågar inte ta ut stegen och pressa mig. Men igår började jag med ny taktik: i två km sprang jag som jag vill springa (längre steg, ner med armarna, upp med bröstet, avstamp i fötterna) så långt jag orkade för att sen gå och sen springa som jag vill lite till.
Mitt knä funkade bra, men min fot gjorde ont efter ca halva rundan. Dumma fot. Så jag tog det ganska lugnt; det är ju kontraproduktivt att gå ut så hårt i början att man blir skadad!
Grillad korv, saft och kaffe fanns i vindskyddet. Och så de där bullarna och kakorna som jag inte äter. Det var mysigt att stå där i småregnet och prata- en bra belöning efter första ursviksrundan på evig tid.
Mamma Mia spran 2*5 km, mamma L sprang 5 + 2,5. Jag hade kunnat tänka mig 2,5 till, men nån måtta får det vara.
Jag har aldrig sprungit med någon- jag har alltid skämts för att jag är så långsam, så för mig var det ändå ett stort steg framåt!
När vi åkte hem ville barnen leka, och de fick följa med hem till mamma Mias hus. Klockan var kvart i fem, och halv sju skulle vi gå igen för att gå ljusvandringen vid Kyrksjön. Inte mycket tid att hurra för, alltså!
Hem, duscha varmt och länge, byta om. Och sen i princip ge sig iväg!
Mammorna och döttrarna gick. Det var faktiskt helt magiskt. Hela kyrksjörundan var full med marschaller, och det flöt marschaller på sjön. Ute bland träden stod lyktor och ljus och gjorde skogen trolsk. Skymningen föll medan vi var där, och det var verkligen mysigt!
Hem igen och plocka upp sonen. Vi var hemma halv nio, men tittade ändå en stund på Harry Potter. Mysigt.
Mathållningen hade ju varit lite udda- frukost, macka innan dansen, naturshake innan skogen, två kalkonkorvar, en naturshake hemma innan ljusvandringen. Min mage KNORRADE när jag gick från Kyrksjön! Det blev en macka, det. Och Finncrisp med god ost. Smaskens! Gäller väl att äta kolhydrater mens man får...
Jag var helt slut, så klockan var nog inte ens elva när jag kom i säng!
Det blev 4 km cykel, 5 km jogg/gång och utöver det 8 000 steg. Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar