Vissa dagar är helt OK fastän regnet öser ner, huvudet värker och ungarna bråkar. Vissa andra dagar lyfter sig inte ur tristessträsket hur de än försöker. Igår var en av de sistnämnda dagarna. Det började med att jag skulle göra min älskade morgonespresso i lilla bryggaren från IKEA- den som funkar på nya fina induktionshällen. Fast den lät VÄLDIGT konstigt. Hmmm. Jag lyfte på locket och P O F F- en kaffeexplosion! Man kan ju tycka att det inte är så mycket vatten och kaffe i en sån liten kanna, men sprider man ut det över vitt kakel och bänkar så... INTE kul. INTE kul att det kaffebruna bet sig fast i den ljusa fogen. INTE kul att det tog jättelång tid att städa upp det- hur grejt är det en normalstressig arbetsmorgon?
Sen tog en taxi till ett möte och var i riktigt, riktigt god tid, kaffefadäsen till trots. Fast chauffören hamnade i värsta köerna. Tillslut erkände han att "ja, jag brukar ju inte köra dagtid, så jag är inge bra på det här med köer". Nähe.
Tja, och sen fortsatte liksom dan i den stilen. T ex med att jag fick skoskaven från H-E och att jag hällde för mycket salt i gräddfilssåsen och nästan brände varannan rödspättefilé.
Nån riktigt träning blev det inte, men väl 14 000 steg. Och 200 trappsteg, minst, för jag tänkte inte på att räkna alla! : )
Tre tacksamsaker:
- höstluften över sthlm när det är klart
- kvällsmyset/ läsandet med R o L
- nya köket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar